Nu satt vi här runt bordet, 18 st, hos Röda Korset, med fantastiske Gabriel, som lärare, för Mentor till Mentor-programmet, Yrkeskompis.
Vid presentationsrundan sas bland annat ”Jag vill kunna ge lite av min tid för att kunna hjälpa någon, och jag vet att det ger mig så mycket tillbaka!”, Bra sätt att öva arabiska och jag tycker om att träffa nya människor”, ”Ska bli kul att träffa någon som inte gjort precis samma sak som jag och alla jag känner…” eller ”Ren egoism och nyfikenhet driver mig hit, men också valresultatet.”
Många nämnde valresultatet och Gabriel bekräftade att de fått en ökning av 150% av medlemmar sedan valet! Redan dagen efter valet strömande anmälningar in! Och det är vad jag upplever i stort i samhället också – vi har ett väl fungerande samhälle. Så väl fungerande att vi inte ”behöver” engagera oss nämnvärt i samhällsfrågor. Det räcker att sitta i soffan och gnälla lite, men vi har det relativt bra.
Men så hände det här. Ett parti med en ideologisk bakgrund som vi är många som inte vill känna oss vid, har äntrat Riksdagen på demokratisk väg. Det har väckt många, ruskat om i vårt medvetande att vi måste vara tydligare med var vi står. Även vi som är ”snälla”. Det har varit politiskt korrekt att inte visa/prata om vad man röstar på.
Det är ju ofta så att de ”bråkiga”, de extrema är de som syns och hörs. Det är dem media tycker att det är kul att prata om. Media är ju inte speciellt intresserade av att rapportera om välfungerande projekt, skolor som är välfungerande, trevliga människor som gör snälla saker. Vilket i sin tur gör att det lätt kan uppfattas som att ”bråkstakarna” och de extrema personerna är väldigt många fler än de faktiskt är.
Dags att förändra den saken. Alla som är snälla – skrik NU!
