Nätkärlek

Jag är så glad för alla män som höjer rösten. För så länge myterna om manligt och kvinnligt lever, så är tystnad att acceptera definitionen. Om jag var man skulle jag bli otroligt förolämpad av dessa myter och definitioner. De är defakto långt ifrån smickrande.

Om jag ska hård dra det, så är jag hellre mjuk och omvårdande än en grottmänniska som inte kan behärska mina drifter, som exempelvis sexualitet och aggressivitet.

Om våldtäkt och övergrepp kan få ”förmildrande omständigheter” efter hur KVINNAN var, ja då har vi ett stort problem! Om jag går naken på gatan, är det ok att våldta mig då? Om jag ler mot dig, är det ok att våldta mig då? Om jag sa något provocerande, är det ok att slå mig då?

Med tanke på alla rapporter om sådana som M-politikern Hanif bali inte kan fokusera på frågan om den framförs av en kvinna, utan då hakar upp sig på kvinnornas yttre och kläder, ja då har ju män definitivt ett stort problem. Hur ska vi kunna ha män på ledande positioner i samhället om de är så primitiva och inte kan varken fokusera eller behärska sig?

Hejja sådana som lyfter frågan som Alexandra Pascalidou och gänget på morgon i P3, och superhejja alla män som ställer sig upp och säger det de flesta vill säga: Vad är det här för skit! Skärp er! Sluta tramsa och ta tag i era egna liv och fatta er roll i samhället!

Det här med mäns näthat mot offentliga kvinnorna om att kvinnorna ska våldtas och mördas, att de är feta och fula… Det är verkligen inte OK. Och de fega krakarna som sitter bakom sina skärmar och skriver dumheter! Man blir ju tokig!

Så fram för kärlek och om du har behov av att skriva elakheter och skit, så gör det i en hederlig dagbok med lås så att omvärlden slipper se dina förpestande ord. Världen behöver postiv energi inte energibovar! Stay out!

Och när du hör, ser, blir varse om någon runt dig som förpestar tillvaron och sprider elakheter, sätt STOP! Säg NEJ, och var tydlig med att detta INTE får ingå i definitionen av manlighet!

Blunda inte för näthatet och all annan skit fegisar och grottmänniskor sprider runt sig!

Teori och praktik

Vissa saker är lätta att få ihop i teori och svårare i praktiken (som typ barnuppfostran!)

Vissa saker är svåra att få ihop i teori och lättare i praktiken (som att socialt ansvarstagande i företag även stärker företaget ekonomiskt)

Men en sak är säker allt är mer effektivt att förklara i handling än i ord.

Med barn säger vi: Barn gör vad du gör, inte vad du säger. Det samma gäller vuxna: om din chef eller din förebild säger en sak men gör något annat, så är sannolikheten stor att du kommer att göra som den gör, inte vad den säger.

När jag var strax över 20 år, hamnade jag i ett sammanhang, en styrelse, med något begränsade ramar. Jag togs snart avsides och fick rådet att, som ny i styrelsen vara tyst i två år, lyssna och lära.

Jag undrade i mitt stilla sinne om det inte var lite ineffektivt att ta in människor som skulle sitta tysta till dess de stöps i formen…

Jag började förstå att jag kanske är besvärlig. Jag gick in i processen att försöka acceptera denna roll. Det är ju väldigt svårt, att stå på sig i en situation där övriga uppenbart inte vill blir ”störda” i sina tankemönster.

Jag var fostrad att kämpa, att stå upp för det jag tror på, och förändra inifrån. Så jag kämpade. Jag stod på mig. Jag fortsatte att ställa frågor. Och jag grät ibland av frustration och jag drack te med min underbara granne halva natten, efter dessa möten för att komma ner i varv!

Jag kommer inte riktigt ihåg när brytpunkten var. Det tog år. Men någon stans gick det upp för mig: Det finns så oerhört mycket positiva krafter i världen, fantastiska människor och otroliga saker de har skapat.  Om jag använde den tid, och all den ENORMA energi, det går åt till att kämpa i motvind med människor som inte alls ser visten med mig, och istället ägnade den tiden åt dem som gör saker jag tror på, så skulle så oerhört mycket mer bli gjort!

Det går ju som bekant fortare att få stråt till stacken om vi drar åt samma håll…

Det kan ju låta fegt och lat, att inte kämpa med oliktänkande, men för att återknyta till början av denna text: det finns kanske mer konstruktiva sätt att bemöta oliktänkare. Att hoppa över att med ord sitta och dividera (där det med stor sannolikhet ändå leder till kollision) och istället visa i handling, andra möjligheter.

En av mina stora förebilder skrev resultatkontrakt med cheferna under sig. Varje år gick hon igenom detta och klargjorde styrkor och svagheter. När detta var gjort sa hon: Nu vill jag att du kommande år, fokuserar på dina styrkor.

Det reagerar många på! Man måste ju bättra på de delar där man är dålig! Men då säger hon, att det finns en anledning till att det är svagt på vissa saker, och det är ju att du ÄR sämre på det. Om du lägger tid på det, kommer det att ta oerhört mycket tid och kraft eftersom du ju är dålig på det. Dock visade det sig att alla cheferna, nästa år, trots att de fokuserat på sina styrkor, löst många av de problem som ledde till svagheterna!

Så var medveten om svagheterna, men stärk det som är starkt! Om vi är medvetna om de svaga punkterna blir vi mer effektiva om vi spela på de stärkande krafterna, än att fokusera på svagheterna.

Och nu vill jag ju säga: jag älskar denna teori, men den är inte helt lätt att applicera i alla sammanhang i dagliga livet! Men jag job

Känna

Det är inte lätt att bli vuxen. Att vara stark och rationell. I förhållande till sina föräldrar måste man ju hitta en balans mellan att alltid vara barn och få vara ”liten” och att bli vuxen och ha en ”vuxen” relation.

Jag har flyttat hela mitt liv. Mina föräldrar har flyttat hela mitt liv. Mellan länder och städer. Jag älskar att flytta. Jag älskar att både packa och packa upp. Jag älskar att ”börja om”, planera och sätta nya mål.

Men baksida är att nära och kära är utspridda. Att det ibland blir på tok för sällan man ses. Facebook är fantastiskt och ger möjlighet till en ”vardag” med människor på andra sidan jorden. Men det går inte att ha ”istället” för. Det är ett komplement.

Nu har mor och far flyttat igen. Jag har teflonminne, men jag kan inte minnas att jag brukar sörja. De gör ju vad jag gör, vi delar passionen. Men den här gången sörjer jag. Kanske bottnar det i helt andra saker, för det känns inte helt rationellt. Jag är vuxen…

Barnen reagerar som vanligt på helt olika sätt. Det äldre barnet har alltid varit en känslo-svamp och suger åt sig stämning och känslor, och känner med mig. Och nu i detta gråter han med mig och sörjer, och om jag skrattar är han snabb på att haka på, befriad från tyngden. Den yngre kör tvärt om! Hon berättar alla händelser och historier och situationer, som hon vet att jag brukar skratta åt. Hon läser mitt ansikte och försöker trigga allt hon kan för att jag ska skratta.

Barnen får bära sin föräldrars känslor. Pluttisar.

Känslor på gott och ont. Ibland undrar jag om jag ska skydda barnen för känslorna. Men nej, känslor är av godo, åt vilket håll de än är. Saknad kan vara vackert. Längtan lika så.  Och sorgen. Den dag vi slutar känna är världen illa ute. Så känn och lev.

Hur hjälteaktigt känns det att vara förkyld?

Så där… Mamma kom över med ingefära som jag nu sitter och dricker med massa honung. Jag tror att lösningen är att under hösten totalt överdosera med vitlök, ingefära, honung och kärlek!

Spenderar natten med översättning av ett dokument åt en hjälte på andra sidan jorden.

Då glömmer man snuvan en stund!

Jag känner mig inte riktigt som på bilden… men idag tänkte jag extra mycket på farmor och berättade om henne för barnen när vi satt och åt färska kokta rödbetor med smör och salt – som farmor brukade göra! I Moheda – där bilden är tagen.

“Men störst av allt är kärleken”

Idag blev dottern komet. Dvs att hon är störst på dagis och får gå i kometgruppen. På frukosten sa hon glatt: Det första jag ska göra när jag kommer till dagis är att springa in i kometrummet! (Som de mindre inte får vara i!)

När vi väl kom till dagis tog dock glädjen över att återse vänner och fröknar över och hon glömde att springa in i kometrummet! Relationer är alltid viktigast! Status och titlar är sekundärt – även då man är fem år!

Sonen sa: hämta mig först! Jag frågade om han var säker på det… Jag går ju via dagis och troligen vill du ju stanna lite längre och leka med kompisarna en stund till om jag känner dig rätt…?

Efter en leende tystnad: ja det blir jättebra! Hämta Sonja först. Det ska bli jätteroligt att träffa alla igen!

Jag tror på kärleken

Jag ska på flera bröllop i sommar. Få fester innehåller väl så mycket framtidsdrömmar och så mycket uttalad kärlek som ett bröllop! Och det är helt ok att bara ösa ur kärleksförrådet och all romantik är legitim.

Jag är fascinerad av allt vad relationer är och hur de upprätthålls, påverkas och utvecklas.

Och vad gäller äktenskap är fick jag nyligen en fin analys av, vad det ordet faktiskt betyder.

Skapa äkthet.

Precis som ledarskap är att skapa ledare. Som att rädsla är något du skapar – om vi gör ett verb av det, att du ”räddar dig”- och då kan du också komma ut rädslan om du inser vad rädslan är.

En del tror att vi blir kära (fall in love) och sedan kan det falla bort igen, som att det inte alls går att påverka kärleken. Men äktenskap är inte ett adjektiv, det är ett verb och man måste inse det!

En del tror att man får vänner, men det är samma sak där: äktenskap är att skapa äkthet, vi skapar något äkta tillsammans. Du håller kvar det som är äkta, när du är kär, och sedan bygger du något äkta på det. Äktenskap är något du skapar.

När det är ett verb, tar du tillbaka ansvaret.  Du har makten. Eller rättare sagt NI! Vi blir till i relation till varandra, så det takes two to tango! Relationen skapas tillsammans. Det tycker jag är fint. Som att vårda en blomma.

Och skapandet är för evigt, så som att det inte räcker att vattna din blomma idag och strunta i det i morgon. Vi är alla kreatörer och just skapandet av relationen är egentligen den coolaste kreation vi gör i livet!

Så fortsätt att skapa – något äkta! Jag tror på kärleken!

Mitt i Love Stockholm 2010

Jag gillar folkfest! Jag gillar stora sammanhang med glada människor som viftar med flaggor och ballonger. Victoria och Daniel var strålande! Victoria är ”född prinsessa” i ordens rätta bemärkelse!

 Victorias vackra klänning hace dessutom samma tanke som min! Den korta ärmen, kanten runt axlarna och släp från midjan! Fast mitt var inte fem meter långt….! Och min var designad på ett kafé på söder med min väninna Ida, som också skrev den vackraste bröllopssång jag hört till vårt bröllop!

 Så jag, vid alla bröllop återupplever man sitt eget, och känslorna blommar! Min dotter fröjdas över att få vara brudnäbb och i september och min son har ett stort mål i sikte som jag väl får påminna honom om senare i livet!

 Det var muntra toner och positiv samvaro i trängseln! Och folket satt bänkade framför sina tv-apparater också långt bortom Sveriges gränser! Vi åkte in till stan och hann lagom till storbildsskärmen utanför operan för att höra de lyckliga tu säga JA till varandra! Sedan såg vi en snabb skymt av dem i kortegen innan vi banade oss iväg genom folkvimlet för att fira med en fika! Där lyckades vi också bli intervjuade av Expressen, för er som missat det klipper jag in bilden här! ;-)

 Rosa rosor i fönster och runt pelare. Signalerar frid och lycka. Och då blir det för mig förvirrande med militäruppvisningen ”i tiden”… Jag kan inte koppla JAS-uppvisningar och militärparader till kärleksparaden Love Stockholm 2010. Jag kan inte tycka att det ser mysigt och välkomnande ut att brudparet ska behöva gå under spetsiga, blanka bajonetter ut från kyrkan. Jag kan inte tycka att militären ger pompa och ståt. Jag tycker att det är otäckt.

 Musikkårerna – ”fine”, häst och vagn – underbart. Men beväpnad militär tågande i stora klungor? De kunde väl åtminstone virat blommor runt sina vapen för att signalera fred och kärlek!

 Om vi ska diskutera tidsenligheten med kungahuset så är det inte kärleken som bör vara tvistefrågan utan jag skulle vilja lägga krutet (skojigt va?) på militäruppvisningen! Kungahuset har mycket roligare saker att visa upp än krigsmakten.

Och jag i Aftonbladet veckan innan på denna bild….

Alla hjärtans dag


Visst är det väl härligt med en dag för att få oss att manifestera vår kärlek till varandra!

I år blir det extra lätt att verkligen få visa det ”hela vägen”! Dvs. att det inte bara är den som är dig allra närmast som får fröjdas av rosorna i buketten! Det är nämligen så att både ICA och Coop nu kan erbjuda rättvisemärkta rosor!

Då kan vi undvika det faktum vi inte gärna vill vara medvetna om vad gäller många konventionella blommor vi köper… att ett högt pris betalas av den som arbetar med blommorna…

Så inte nog med att de extra långa rosorna har odlats på hög höjd i Kenya, vilket ger bra kvalitet, alla som varit i kontakt med dina rosor på vägen till att bli din bukett lever dessutom upp till de arbetsmiljökrav och sociala villkor som rättvisemärkningen kräver!

Så glad alla hjärtans dag önskar jag till er alla, nära och långt borta! För nog måste det vara global omsorg som är kännetecknande för ALLA HJÄRTANS DAG?

Visst är det väl härligt!

http://www.rattvisemarkt.se/