Nätkärlek

Jag är så glad för alla män som höjer rösten. För så länge myterna om manligt och kvinnligt lever, så är tystnad att acceptera definitionen. Om jag var man skulle jag bli otroligt förolämpad av dessa myter och definitioner. De är defakto långt ifrån smickrande.

Om jag ska hård dra det, så är jag hellre mjuk och omvårdande än en grottmänniska som inte kan behärska mina drifter, som exempelvis sexualitet och aggressivitet.

Om våldtäkt och övergrepp kan få ”förmildrande omständigheter” efter hur KVINNAN var, ja då har vi ett stort problem! Om jag går naken på gatan, är det ok att våldta mig då? Om jag ler mot dig, är det ok att våldta mig då? Om jag sa något provocerande, är det ok att slå mig då?

Med tanke på alla rapporter om sådana som M-politikern Hanif bali inte kan fokusera på frågan om den framförs av en kvinna, utan då hakar upp sig på kvinnornas yttre och kläder, ja då har ju män definitivt ett stort problem. Hur ska vi kunna ha män på ledande positioner i samhället om de är så primitiva och inte kan varken fokusera eller behärska sig?

Hejja sådana som lyfter frågan som Alexandra Pascalidou och gänget på morgon i P3, och superhejja alla män som ställer sig upp och säger det de flesta vill säga: Vad är det här för skit! Skärp er! Sluta tramsa och ta tag i era egna liv och fatta er roll i samhället!

Det här med mäns näthat mot offentliga kvinnorna om att kvinnorna ska våldtas och mördas, att de är feta och fula… Det är verkligen inte OK. Och de fega krakarna som sitter bakom sina skärmar och skriver dumheter! Man blir ju tokig!

Så fram för kärlek och om du har behov av att skriva elakheter och skit, så gör det i en hederlig dagbok med lås så att omvärlden slipper se dina förpestande ord. Världen behöver postiv energi inte energibovar! Stay out!

Och när du hör, ser, blir varse om någon runt dig som förpestar tillvaron och sprider elakheter, sätt STOP! Säg NEJ, och var tydlig med att detta INTE får ingå i definitionen av manlighet!

Blunda inte för näthatet och all annan skit fegisar och grottmänniskor sprider runt sig!

Jämställdhet högt på dagordningen

Hörde på radion i morse att män som har mer könsstereotypa värderingar också är mer våldsamma än de mer jämställda männen. Och läste sedan artikel om hur vi påverkar våra döttrar till en destruktiv självuppfattning…

Ja vi har ett VÄLDIGT stort ansvar att själva ta ansvar för vad vi förmedlar. Och det handlar inte om att moralisera. Det handlar om att förstå att även små subtila signaler är starka trumpeter…

Det är nästan läskigt stort ansvar vi har… Mänskliga rättigheter handlar framförallt som mänskliga skyldigheter – skyldigheter att förstå och ta ansvar för vår roll i samhället. Det är lätt att misslyckas men det är inte en ursäkt att inte försöka. Det är vår plikt att läsa på, hålla oss uppdatera och själva alltid vilja utvecklas.

Jag vet att det gör ont att inse sina misstag. Jag gör dem hela tiden. Men att se dem är ett första steg, försöker jag intala mig själv!

 

 

Vi inför en tävling! Spelmoment är alltid bra!

Jag har kommit på en fantastisk uppfinning! Eller ja, jag vet egentligen inte om jag har snott den… i så fall kan jag inte komma på var!

Men den är väldigt enkel och smidig!

Vi har ett relativt jämställt hushåll, vill vi båda tro. Men så är det ibland så att jag klassiskt känner mig som hemmets projektledare. Och jag vill inte ALLTID ha ansvar för att tänka ut vad vi ska äta varje dag, vad som ska packas till diverse resor, utflykter och sportevenemang, jag vill inte ha ansvar för att ALLTID tänka ut presenter, skicka hälsningar och jag vill inte be maken städa, diska, tvätta. Jag vill inte påminna om det, jag vill inte alltid tänka på det!

Maken är väldigt delaktig, men jag kan ändå bli avundsjuk på att han helt avslappnat kan sätta sig och se på tv, läsa eller pyssla med något, utan att se högarna av disk, smulorna på bordet, dammråttorna utmed väggen.

Efter 15 år tillsammans, så är det ju inte så att den här diskussionen inte kommit upp… men eftersom det inte blivit någon större förändring i arbetsfördelningen var det dags att testa något nytt!

Vi inför en tävling! Spelmoment är alltid bra!

Vi satte oss ner. Tog fram papper och penna. Gjorde tre kolumner. En kolumn för maken och en kolumn för mig där vi sätter ett litet streck varje gång vi utfört en syssla. I den återstående skriver vi upp alla hushållssysslor vi vill ha en jämnare fördelning på. Dvs. vi behöver inte ta med sådant som redan flyter bra, som att plocka ur diskmaskinen, bädda sängarna, göra frukost, vattna blommor osv. Allt hushållsarbete är ju rätt trevligt, om man gör det med måtta. Det blir otrevligt först när det är ett krav och felfördelat.

Vi gjorde två listor, en till tvättstugan med saker som: sortera tvätt, mata i maskinen, hänga tvätt, vika tvätt, lägga i skåpen och stryka. Och en till städskåpet där det står saker som damma, dammsuga, plocka, handdisk, vardagsmat, planering vid gäster, genomförande vid gäster, osv.

Jag hade aldrig vågat drömma om vilka konsekvenser det skulle få! Maken som i princip aldrig i sanningens namn brytt sig nämnvärt om tvättstugan, rycker tvättpåsen ur händerna på mig, och tycker att jag fuskar om jag ”smyger ner” när han gör något annat! Och han har kommenterat hur mycket tid det faktiskt tar att springa upp och ner och hålla koll på när maskinen är klar och hänga osv…

Och med denna lilla tävling finns det också bevismaterial för hur mycket tid vi faktiskt lägger på olika saker, och i vårt hem har det per automatik lett till att den ser rätt bra ut. Den som har få streck känner lite press och den som har många kan släppa taget lite mer!

Testa ni med!

Och vi män då?!

Igår förklarade jag för en företagsledare varför vårt nätverk heter Yennenga Progress, alltså vad Yennenga är.

Jag förklarade att Yennenga är namnet på en prinsessa i en legend från 1400-talets Västafrika.  Kontentan av historien är att hon är stark, modig och kompetent, att hon inte accepterar begränsande ramar och maktstrukturer, hon står upp för vad hon tror på, hon för dialog och tar hjälp av andra för att lyckas.

Därför är Yennenga ett bra val av namn på vår organisation. Vi vill stödja alla Yennengor out there, koppla dem samman och därmed skapa underverk! Nice målsättning.

(Den manliga) företagsledaren svarar: men var kommer vi män in i bilden?

Jag svarar att Yennenga är en förebild för alla, hon är en symbol, som så många andra hjältar (av olika kön) i historien.

En (kvinnlig) kollega till företagsledaren kommenterar att det ju är kul att det är en kvinna för en gångs skull. Och jag tänker i mitt stilla sinne, att han då måste mena att jag som kvinna inte borde känna mig inkluderad, då det i de flesta sammanhang är manliga förebilder som lyfts fram i litteraturen, i konsten, företagsvärlden, bland statyerna på stan, på volvo-loggan, osv osv.

Jag önskar att jag INTE fick bekräftat att män är homosociala (dvs bekräftar andra män) och att kvinnor är heterosociala (dvs bekräftar (både) män (och kvinnor)).

Och de flesta av dem känner sig jämställda – men känner sig stressade uppenbarligen, då en kvinna lyfts fram som den övergripande förebilden (och inte en man). Normen ligger som ett mycket tungt täcke över oss alla, och jag lovar att fortsätta ha högklackat, sminka mig, ha rosa och flickigt in i absurdum till den dag ingen ifrågasätter min kompetens eller driftighet TROTS att jag inte försöker leva upp till normen av manlig överhöghet.

STEP OUT OF THE BOX!

Exempel på jämställdhetsarbete i strategins anda

Vi lyssnar på Jämställdhetsstrateg Karin Schenck-Gustafsson, SLL.

Schenck-Gustafsson är Professor i cardiologi vid KI. Hon är starkt engagerad i jämställdhetsfrågor, och tar upp problematiken med att inte ta hänsyn till de biologiska skillnaderna inom medicin och hälsa.

Kvinnor och män behandlas inte på samma villkor, eftersom man inte tar hänsyn till att män och kvinnor rent biologiskt fungerar olika. Män och kvinnor har olika genetik, även i de kromosomer som inte är könsspecifika.

Det blir därför ett stort problem att det inte är självklart att man redovisar könsspecifik statistik.

Schenck-Gustafsson rabblar snabbt exempel på problematik. Kronisk smärta lider mest äldre kvinnor av, men de flesta (67%) av undersökningarna/forskningen har gjorts på manliga djur…

Vid missbruk, tål kvinnor generellt halva dosen, vilket måste tas hänsyn till vid rehabiliteringen. Kvinnor bryter ner alkoholen mycket långsammare. ”Vi som jobbar med det tar det för givet, men när man skriver om det eller forskar, så tar man inte hänsyn till våra biologiska olikheter.” 2/3 av alla sjukvårdskontakter tas av kvinnor. Kvinnor tar ut mer mediciner, och får oftare fel medicin, och får dessutom ofta fler och annorlunda biverkningar.

Val av vem som får forskningsmedel till vilken forskning är därför en stor och viktig fråga, för vår framtida hälsa och jämställdhet.

Sjukdom och hälsa upplevs också olika av socialiserade skäl.  Schenck-Gustafsson beskriver ett tydligt mönster där könen generellt resonerar enligt följande när de skrivits ut efter hjärt- och kärlproblem:

  • Män säger att det är chefens fel att han tvingats stressa så mycket, och känner nu mest stress över ”hur ska jag kunna återgå till jobbet”.
  • Kvinnor säger det är ”mitt fel, jag har levt fel”, och känner nu mest stress över ”hur ska jag orka ta hand om mitt sjuka barnbarn, eller min sjuke man” osv.

Det krävs ett aktivt och medvetet arbete för jämställdhet. Hälften av alla läkare i Stockholms läns landsting har gått jämställdhetsutbildningen. Den utbildningen avslutas med att de får ta fram ett exempel på jämställdhetsskillnader. Flera av dessa exempel har sedan fått medel för att undersökas vidare eller forskas utifrån.

Det bådar ju gott!

Kvinnofridsarbete inom socialtjänsten

Nu är startfältet för Lisa Blombergsson och Ulrika Sandberg, Rinkeby-Kista SDF

Föreläsningen börjar med att vi får förklarat att våldsutsatta i många fall får antingen inget bra stöd, eller om de har tur fått träffa en eldsjäl. Det är varken rättssäkert eller professionellt bedömt.

Det är inte ok!

Vi får förklarat strategin med jour, utredningar, insatser med samtalsstöd, praktiskt stöd, kontaktperson osv. Det är hantering av symptom som vi måste få professionell struktur på så att vi säkerställer kvaliteten.

Beteendeförändringen måste ju ske hos förövaren, inte främst hos den utsatte, (som förstås dock också måste se över sitt liv, varför den accepterar våldet osv.) I Rinkeby-Kista har de ett program som heter ”Säkrare pappor” där man arbetar efter en kanadensisk modell, som haft goda resultat.

Hipphipp Kanada.

Det spelar stor roll HUR man jobbar, inte bara ATT man jobbar. I väl utfört arbete går väldigt få kvinnor tillbaka till ett våldsamt förhållande, och män som får vård och behandling minskar också de väldigt dåliga siffrorna vad gäller återfallsbrott.

När vi gör fel – blir det extremt dyrt för samhället – och för de enskilda individerna.

Framtida utmaningar:

Vem ska betala?

Hur kan kvaliteten säkerställas?

Hur gör andra länder/städer?

Fler förslag från Kanada kanske!?

Allt relationsvåld är en skam för samhället, och det är vårt gemensamma ansvar som inte bör ligga på välgörenhetsnivå.

Det banala livspusslet…?

Jag har sagt det förut och säger det igen: visst är det konstigt att männen ofta glöms bort när det är jämställdhet vi försöker uppnå!

Ett av de bästa sätten av jobba med jämställdhet är att arbeta med familjer och i synnerhet papporna när barnen är små och precis när de ska födas! Låter möjligtvis banalt. Men ofta är det i mycket små åldrar som grunden läggs för väldigt mycket som blir oändligt mycket jobbigare att ta tag i senare i livet. (Därav också min upprepning av förskola och grundskola borde få majoriteten av alla resurser!)

Således: anpassa informationen som finns på MVC till den som inte är gravid, som inte ska föda fram barnet men som förväntas vara med till 100 % i förloppet.

Livspusslet, vardagspusslet, ja något vi ständigt försöker lägga. Och om mammas bitar är så väldigt många fler än pappas…  

Så är det lite som varje par måste reda ut: Prioriteringar, gemensamt ansvar och synliggörande av vad som behöver göras för ett fungerande hem.  Vilka relationer är viktigast i mitt liv, vilka relationer mår jag bäst av att ägna tid åt? Hur ska vi räcka till och hur ska vi vända och vrida på pusslet för att det ska bli harmoni i livspusslet.

Förutom att dela på arbete måste vi också dela på tiden att koppla av, fritiden. Jag lyssnade på en kille som arbetar med pappagrupper – som nu blivit en exportvara! Som vi kan vara stolta över. Superstolta om jag får säga det själv! Coolt! Hur vi delar ansvar men också fritid är grunden i dessa pappagrupper, prata om hur vi ska förhålla oss i hemmet och hur vi kan delta och hur vi kan ta ansvar. Känna delaktighet.

Det är verkligen hur häftigt som helst. Låter kanske banalt, men som sagt att börja ”banalt” är grunden, som behövs för att allt annat ska stå stablit. I vårt avancerade samhälle så kanske det är just det simpla i våra nära relationer som är det vi måste arbeta mest på: prioritera.

Jämställdhet är ett gemensamt ansvar, men också ett individuellt åtagande.

När jag var på mödravårdcentralen under graviditeten, bad läkaren mig att någon av gångerna komma själv. ”Det är jättefint att din partner vill vara med och vara delaktig, men jag vill att du minst en gång kommer själv”. När jag den gången kom, tog hon upp frågan om våld. Detta för att många under graviditeten blir slagna för första gången och att det är ett så pass stort problem att det blivit en standardfråga på samma sätt som de frågar de gravida om rökning och alkoholvanor.

Våld och övergrepp är ett stort samhällsproblem. Vi behöver ta hand om symptomen, genom behandling av våldsbenägna personer, och jourverksamhet för de som utsatts för våld. Men framförallt behöver vi lägga extra resurser på förebyggande verksamhet, för att kunna nå fram till grundorsakerna! Läste idag i DN om en ny metod som ska stoppa kvinnomisshandlare genom ett simuleringsprogram. Detta ska sedan även efter utvärdering och anpassning kunna användas även för våldsbenägna kvinnor samt personer som brukar våld mot barn. Jag ser fram emot resultatet från det och är glad för “nya grepp” att ta tag i frågan.

Några viktiga frågor jag för upp på riksnivå:

  • Jag vill grundligt se över hanteringen av och vidta åtgärder mot våld i hemmet.
  • Jag vill ha en ”Genus-certifiering”, av människor som arbetar i offentlig sektor, framförallt inom polis, sjukvård, socialtjänst, skola samt jurister och domare.
  • Jag vill ha en trygg samhällsplanering med väl synliga gångstråk, med närhet till övrig kommunikation och god belysning både på vägen och på ytorna runt vägen.
  • Jag vill se en ökad satsning på genuspedagogik redan på förskolenivå och uppåt (och därmed i alla lärarutbildningar!)
  • Jag vill att alla kommuner ska erbjuda föräldraundervisning, med särskilda pappagrupper, redan under graviditen.
  • Jag vill ha kommunala handlingsplaner för snabba och kraftfulla åtgärder för alla familjer som är drabbade av olika typer av missbruk, och/eller psykiskt och fysiskt våld.
  • Jag vill ha skarpare åtgärder mot språkvåld och mobbing i skolan, samt ökad tillgång till skolsköterskor och kuratorer.

Jämställdhet är ett gemensamt ansvar, men också ett individuellt åtagande.

 Läs mer:

www.s-larcentra.se

www.centerkvinnorna.se

www.kvinnofridslinjen.se

www2.amnesty.se/svaw.nsf

Boken Jämställdhet nästa! Samhällsplanering ur ett genusperspektiv, av Anita Larsson och Anne Jalakos

Kontakta också gärna kvinno och tjejjourerna för att stödja deras viktiga arbete. Tack Kvinnojouren i Botkyrka för ert engagemang och fin kontakt! Om du ill hjälpa till kontakta regnbagen.botkyrka@telia.com

 Maila mig gärna på stina.berge@centerpartiet.se om du vill bli min rådgivare och ingå i min kunskapsbank i Riksdagsarbetet eller om du vill veta mer!

Varken extremfeminism eller maskulinism leder till jämställdhet

Jag måste tillstå att det är otroligt spännande att ingå i Klöverdam. Nätverk ÄR spännande! Och det ger sådan oerhörd styrka och kick att regelbundet träffa och ha kontakt med människor som inom valt område tänker kreativt och uppvisar äkta engagemang! Jag förmodar att det är ungefär som att sjunga i kör – känna gemenskap, låta tonerna fylla vår samvaro och gemensamt skapa samklang och skönhet!

 Fick en artikel tillsänd idag, undertecknad en hel rad personer, bland andra Pamela Reynold, vice ordförande för Klöverdam och Aphram Melki som bland annat sitter i Polisstyrelsen. Den finns att läsa i sin helhet på newsmill med rubriken ovan, men jag lägger den här också så att ni slipper leta!

 ”Brott begås mot kvinnor för att de är kvinnor världen över. Sverige är världens mest jämställda land, men även här begås brott mot kvinnor som inte drabbar män i jämförbar utsträckning, sexualiserat våld, människohandel eller beskuren frihet inom familjen. Diskriminering är i lag förbjudet men kvinnor diskrimineras ändå. I arbetslivet, inom idrottsrörelsen, i politiken, i sjukvården, i skolan, inom kyrkan och religionerna. På grund av könstillhörighet.

Vi har i princip uppnått formell, det vill säga lagstadgad, jämställdhet. Men jämställda i praktiken är vi ännu inte. Att vara född till kvinna är fortfarande behäftat med ramar som begränsar och med förhållanden som inte valts av individen och som är icke önskvärda för många. En delmängd av förutsättningarna som kommer med kvinnotillhörigheten är biologiskt grundade, resten är baserat på tradition, hävd och gammal vana.

 Men inte heller män är fria att forma sina liv utifrån sina individuella utgångspunkter. Även män konfronteras med färdiga ramar för vad som är ”manligt” och inte. Något alltfler män börjat uppmärksamma särskilt de yngre. De ifrågasätter det som omfattas av det manliga paketet. De märker baksidan av privilegier som medföljer den manliga könstillhörigheten – att ha en svagare ställning som förälder, är ett exempel på det. Många män upplever det som att mäns liv är mindre värt eftersom främst män förutsätts vara de som deltar i väpnade konflikter. Män har kortare livslängd och är mer våldsutsatta än kvinnor. Pojkar lyckas sämre än flickor i skolan och män erbjuds smärtstillande mediciner i mindre utsträckning än kvinnor inom vården. Många män tycker inte att mäns problem tas på allvar och att det endast är kvinnors situation som är i fokus. Och detta stämmer. Precis lika mycket som det stämmer att kvinnor fortfarande saknar rättigheter som de flesta män tar för självklara.

Och nu har män börjat upptäcka att även deras könstillhörighet medför ofrivilliga, negativa konsekvenser som utgår från ett traditionellt bagage som hänger kvar från det förflutna.

 Några män, som kallar sig maskulister eller maskulinister, har valt att närma sig problemen genom att främst rikta sin kritik mot kvinnors kamp för kvinnors rättigheter. Deras angreppssätt är att påstå att situationen är den omvända – att det i själva verket är kvinnor som förtrycker män. De vill ställa män mot kvinnor. Till exempel har man hävdat att forskning som påvisar förtryck av kvinnor är en bluff och att kvinnors våld mot män är lika utbrett som mäns våld mot kvinnor.

 Men ingenting gott kan komma ur detta sätt att hantera frågan om hur könsdimensionen påverkar människor. Ingenting gott kan komma av att ställa mäns och kvinnors situation mot varandra. Jämställdhetsfrågan har genom sin korta historia präglats av konflikt och motsatta intressen och det leder endast till vägs ände.

 Istället kan vi ta till vara på att vi nu har kommit till en nivå där både män och kvinnor delar insikten att det kön vi föds till styr och begränsar våra liv. Genom att låta de goda krafterna verka tillsammans, kan vi samarbeta över könsgränserna och på så sätt ta oss den sista biten mot målet: att ge alla människor möjlighet att själva forma sina liv.

 Ju längre vi kommer när det gäller att frigöra oss från de negativa sidorna av de traditionella ramarna för könen, desto trubbigare blir lagstiftningen som medel att frigöra människor från begränsningar de inte valt och som saknar relevans idag. Det vi har att slåss emot är subtila företeelser såsom hävd, informella strukturer och invanda föreställningar utan vetenskaplig grund. För att ta oss denna sista bit mot ett sant fritt samhälle för alla, krävs en djupare och ärligare analys än den vi utgår ifrån idag och nya kreativa lösningar.

 Centerkvinnorna har påbörjat ett reformarbete för jämställdhetspolitiken, som hittills varit synonymt med kvinnors rättigheter. För oss handlar verkligt jämställdhetsarbete om både mäns och kvinnors livsvillkor, och Centerkvinnorna tillsammans med medlemmar ur Centerpartiet  gör nu ett upprop där vi uppmanar män att tillsammans med oss arbeta med både mäns och kvinnors specifika frågor ur ett könsperspektiv. Extremfeminism och maskulinism ser vi som återvändsgränder i detta förändringsarbete. Endast genom att arbeta för något snarare än mot något, och endast tillsammans, snarare än var för sig förmår vi forma ett Sverige anpassat för både kvinnor och män.”

Lekslott och strippor

Jag har många gånger känt stolthet över den svenska moralen – eller som jag snarare skulle vilja kalla den – empatin och omtanken om sina medmänniskor. Den som gör att de flesta jag känner till i detta land, skulle säga att det inte är ok att vara otrogen mot sin partner, att det inte är ok att gå till en prostituerad, att det inte är ok att gå på strippbar.

För att jag tror och hoppas att alla dessa människor tänker på sin omgivning, på dem de sårar och på konsekvenserna för dem som säljer sig.

Ändå händer det då och då, och det är alldeles för ofta, att jag blir besviken. På den svenska dubbelmoralen, den svenska ”neutraliteten” och icke-ansvarstagandet då man kan skylla på någon annan och därmed avsäger sig ansvar.

 Som idag. Vi var tre härliga familjer på ett lekslott med våra barn. Barnen stojjade glatt, klädde ut sig, körde små elbilar, spelade innebandy, åt korv och åt glass. Vi föräldrar tittade saligt på våra underbara barn och pratade om husköp, renoveringar och livspusslet i allmänhet, som man gör!

Och så kommer det upp att de båda andra herrarna i sällskapet, goda vänner, som jag bedömmer vara fina killar, relativt klyftiga och ansvarstagande medborgare, i morgon ska på svensexa och att en strippa är beställd att besöka sällskapet. De båda herrarna resonerar som så att det ju inte är speciellt bra eller kul, men de är ju själva inte arrangörer och vill ju vara med på svensexan så de kommer att gå och säger ingenting om valet av aktiviteter.

Det finns så mycket tokigt i samhället som jag bedömmer beror på en bristfällig definition av manlighet. En sådan myt är exempelvis den manliga sexualliteten. Och mäns maktspel och utnyttjande av andra människor, kan fortgå så länge andra, smartare och mer empatiska män inte säger ifrån. Varje gång vi pratar jämställdhet förundras jag därför över att fokus ligger så mycket på kvinnor. Det är ju i sanningens namn en väldigt tung vikt av problem vad gäller jämställdhet som beror på mäns uppförande och efterfrågan. Den kan bara förändras av män. Goda, smarta män, med stake att våga sätta sig upp mot dumheter och säga ifrån.

Jag har svårt att tänka mig något mer osexigt än en man som köper sexuella tjänster eller som betalar för att se en kvinna klä av sig.