Raise a Hero

Alla hjärtans dag är en strålande uppfinning! Och visst får vi argument som att vi borde visa vår kärlek VARJE DAG, vara snäll mot mor och far inte bara på morsdag och fars dag, uppmärksamma förtryck av kvinnor inte bara på kvinnodagen etc – men världen är ju så full av saker som händer, att jag är övertygad om att temadagar är strålande för att ge ny inspiration, påminna lite om aktuell fråga och kanske ge lite nya verktyg att kunna praktisera det även resten av året!

I våra förskolor och på den nyöppnade primärskolan i Burkina Faso har vi nu sammanlagt 168 barn. Nu denna fantastiska alla hjärtans dag vill vi på Yennenga Progress bjuda in till vårt projekt Raise a Hero! Först till kvarn!

Alla barn har rätt till utbildning enligt Barn-konventionen. Utbildning förändrar radikalt förutsättningarna i livet. Det är hos de allra minsta barnen som vi grundlägger inlärningsförmåga, goda värderingar, miljöhänsyn, demokratiskt tänkande och så vidare! Det är en fantastisk möjlighet och du kan vara med!

Du har chansen att följa ett barn, från förskola och uppåt, i ett av världens fattigaste länder, Burkina Faso. De flesta föräldrarna till barnen är självhushållande bönder och har själva inte möjlighet att betala hela kostnaden för vad barnens skolgång faktiskt kostar. Det är därför din insats är värdefull och så nödvändig.

För ditt bidrag på 200 kr i månaden får barnet gå i en bra skola med väl utvecklad pedagogik med barnets behov i centrum. En undervisning som fokuserar på barnens kreativitet och lust att lära.  Barnet får det skolmaterial det behöver, ett ordentligt lagat mål mat varje dag och färsk frukt. Och så borstar de tänderna varje dag efter maten! Skolan arbetar ständigt med att ta tillvara föräldrarnas engagemang. Vi genomför projekt i och runt skolorna, som kommer hela samhället till godo. Du får här möjlighet att vara med i en spännande process, konkret genom att följa en liten hjälte – ett specifikt barn – hela skolgången och sedan hur länge du vill ;-)

För 200 kr i månaden byggs framtiden.   

Anmäl dig via info@yennengaprogress.se så skickar vi ”Raise a hero-startmaterial” och hjälteskapet är i gång! Du kommer som Action Hero också att tipsas om olika sätt att komma närmare verksamheten. Du kan dessutom engagera dig och dina vänner i specifika projekt runt skolan när du vill det! Det blir alla hjärtans dag hela året runt!

Raise a hero and be one !

Det välvilliga motståndet

Jag lärde mig ett nytt ord idag: det välvilliga motståndet.

Definitionen är som jag förstår det, människor som vill väl, men attackerar och dömer. Egentligen är de väldigt snäva själva, slår in öppna dörrar och är allt annat än konstruktiva i sina inlägg, men uttrycker en självuppfattning av öppenhet som vi andra ännu inte uppnått…. ;-)

Jag tror att de vill väl, på riktigt, men det bli felriktat så att de bli energitjuvar istället för att skapa positiva förutsättningar för att hitta lösningar.

Världen är komplex. Ibland måste vi generalisera för att ha en utgångspunkt, och med alla tänkande människor, förväntar jag mig att de förstår att det är just en generalisering och INTE hugget i sten något som gäller varje individ.

Vi måste försöka luska i varför världen ibland är knepig, vi måste se att olika reaktionsmönster beror på olika underliggande strukturer i samhället… jag har skrivit exempel på sådant de senaste inläggen här på bloggen. Och som alltid i en komplex värld, finns det inte EN (1) enkel lösning utan vi måste ta tag i det från många olika håll parallellt.

Jag har massa intressant folk runt mig som uttrycker andra åsikter än mig och jag älskar dem! Och förargligt nog kan jag känna mig nästan lite tjurig när de kläcker ur sig något som inte “passar in” i vad jag tänkt, för att ett dygn senare när jag sovit på saken, erkänna och acceptera att det var rätt klyftigt! Och då känner jag mig oändligt glad och är lycklig över att jag blivit lite klokare och fått en ny instinkt!

Sedan finns det de som bara uttrycker andra infallsvinklar men som inte ger något nytt, ingen ny idée, ingen ny kraft, som bara ger illa till mods, och där man känner att man slår huvudet i väggen!

Och som jag också skrivit om här tidigare: Jag har bestämt mig för att testa tesen att lägga fokus på sådana om drar åt samma håll (även om det inte alltid sker genom att vi stryker varandra medhårs ;-) ibland som sagt ovan tar ett dygn innan jag går med på att fortsätta att dra!), för att vi då kommer att lyckas dra rätt långt, istället för att lägga tid och energi åt någon som bara får oss att vilja sätta oss ner och känna oss tömda på kraft.

 

 

Jämställdhet högt på dagordningen

Hörde på radion i morse att män som har mer könsstereotypa värderingar också är mer våldsamma än de mer jämställda männen. Och läste sedan artikel om hur vi påverkar våra döttrar till en destruktiv självuppfattning…

Ja vi har ett VÄLDIGT stort ansvar att själva ta ansvar för vad vi förmedlar. Och det handlar inte om att moralisera. Det handlar om att förstå att även små subtila signaler är starka trumpeter…

Det är nästan läskigt stort ansvar vi har… Mänskliga rättigheter handlar framförallt som mänskliga skyldigheter – skyldigheter att förstå och ta ansvar för vår roll i samhället. Det är lätt att misslyckas men det är inte en ursäkt att inte försöka. Det är vår plikt att läsa på, hålla oss uppdatera och själva alltid vilja utvecklas.

Jag vet att det gör ont att inse sina misstag. Jag gör dem hela tiden. Men att se dem är ett första steg, försöker jag intala mig själv!

 

 

Teori och praktik

Vissa saker är lätta att få ihop i teori och svårare i praktiken (som typ barnuppfostran!)

Vissa saker är svåra att få ihop i teori och lättare i praktiken (som att socialt ansvarstagande i företag även stärker företaget ekonomiskt)

Men en sak är säker allt är mer effektivt att förklara i handling än i ord.

Med barn säger vi: Barn gör vad du gör, inte vad du säger. Det samma gäller vuxna: om din chef eller din förebild säger en sak men gör något annat, så är sannolikheten stor att du kommer att göra som den gör, inte vad den säger.

När jag var strax över 20 år, hamnade jag i ett sammanhang, en styrelse, med något begränsade ramar. Jag togs snart avsides och fick rådet att, som ny i styrelsen vara tyst i två år, lyssna och lära.

Jag undrade i mitt stilla sinne om det inte var lite ineffektivt att ta in människor som skulle sitta tysta till dess de stöps i formen…

Jag började förstå att jag kanske är besvärlig. Jag gick in i processen att försöka acceptera denna roll. Det är ju väldigt svårt, att stå på sig i en situation där övriga uppenbart inte vill blir ”störda” i sina tankemönster.

Jag var fostrad att kämpa, att stå upp för det jag tror på, och förändra inifrån. Så jag kämpade. Jag stod på mig. Jag fortsatte att ställa frågor. Och jag grät ibland av frustration och jag drack te med min underbara granne halva natten, efter dessa möten för att komma ner i varv!

Jag kommer inte riktigt ihåg när brytpunkten var. Det tog år. Men någon stans gick det upp för mig: Det finns så oerhört mycket positiva krafter i världen, fantastiska människor och otroliga saker de har skapat.  Om jag använde den tid, och all den ENORMA energi, det går åt till att kämpa i motvind med människor som inte alls ser visten med mig, och istället ägnade den tiden åt dem som gör saker jag tror på, så skulle så oerhört mycket mer bli gjort!

Det går ju som bekant fortare att få stråt till stacken om vi drar åt samma håll…

Det kan ju låta fegt och lat, att inte kämpa med oliktänkande, men för att återknyta till början av denna text: det finns kanske mer konstruktiva sätt att bemöta oliktänkare. Att hoppa över att med ord sitta och dividera (där det med stor sannolikhet ändå leder till kollision) och istället visa i handling, andra möjligheter.

En av mina stora förebilder skrev resultatkontrakt med cheferna under sig. Varje år gick hon igenom detta och klargjorde styrkor och svagheter. När detta var gjort sa hon: Nu vill jag att du kommande år, fokuserar på dina styrkor.

Det reagerar många på! Man måste ju bättra på de delar där man är dålig! Men då säger hon, att det finns en anledning till att det är svagt på vissa saker, och det är ju att du ÄR sämre på det. Om du lägger tid på det, kommer det att ta oerhört mycket tid och kraft eftersom du ju är dålig på det. Dock visade det sig att alla cheferna, nästa år, trots att de fokuserat på sina styrkor, löst många av de problem som ledde till svagheterna!

Så var medveten om svagheterna, men stärk det som är starkt! Om vi är medvetna om de svaga punkterna blir vi mer effektiva om vi spela på de stärkande krafterna, än att fokusera på svagheterna.

Och nu vill jag ju säga: jag älskar denna teori, men den är inte helt lätt att applicera i alla sammanhang i dagliga livet! Men jag job

Öppenhet och mänskliga rättigheter – är det motpoler?

Det låter så klokt, att öppenhet (och handel) leder till fattigdomsbekämpning. Och visst är det så. Jag funderar dock ofta på i de sammanhang där detta argument förs fram. Jag har hört det många gånger i samband med fair trade/ rättvishandel. Som att det vore motpoler. Nu i samband med lagen om konfliktmineraler. Och från vår  handelsminister.

Enligt det jag läst mig till är lagen, som röstats igenom i USA, ett sätt att förmå företagen att visa och bli medvetna om sina leverantörskedjor, och lika så möjliggöra för konsumenten att göra medvetna val – vilket är sjukt viktigt! Pengar styr oändligt mycket här i världen, men jag tror att de allra flesta som arbetar på de multinationella företagen är “goda” människor som vill sin omgivning väl. Och om det nu är så att det finns en rad människor som bokstavligen är beredda att gå över lik för att tjäna lite mer pengar så kan en sådan här lag hjälpa till att stödja de goda initiativen, mer än blaming and shaming – som ju inte visat sig så effektivt vid tidigare försök eftersom det minskar företagens samarbetsvilja… Det är ett sätt att “rösta” politiskt varje dag, vilken typ av värld du vill leva i!

Handel mellan länder, investeringar och samarbete är kanon – och jag ser inte att hög profil inom mänskliga rättigheter på något sätt kan uppfattas som besvärligt! Varför skulle det vara bättre att bedriva handel utan etiskt handlande? Känns inte så långsiktigt…. Öppna gränser, samarbete och handel bör ha ett STORT likamed-tecken till mänskliga rättigheter!

Medmänsklighet är inget klurigt! Det är livet!

Vår uppgift som medmänniskor

Jag försöker andas lugnt och samla tankarna. Känner mig illamående. Kanske just för att jag inte ser vad jag ska göra. Tankarna rusar och orationellt nog vill jag vara där, i vardagsrummet med familjen. Hålla händer. Fast jag vet att det inte räddar världen eller är speciellt klokt.

Igår kväll utfördes ett nytt mordförsök mot Dr Mukwege. I hans hem! Med hot och press mot barnen. Dr Mukwege lever, men en närstående som var på plats och gick emellan, träffades i skottlossningen och mördades, då de slängde sig på marken för att undkomma kulorna.

På bilden Jeff, som nu då inte längre finns med oss, som är fantastisk på att laga mat som jag njutit många gånger. Sorg.

Modiga människor som vågar stå upp för det de tror på, blir ofta utsatta. Ett viktigt uppdrag för oss vanliga, dödliga, små människor som ibland kan känna oss väldigt hjälplösa, är dock att vara tydliga med att vi stödjer dem som har civilkurage. Även om vi inte är så modiga som dem är min övertygelse att vår uppgift som människor är att stödja dem som är modiga så att de känner att de inte står ensamma och att de som försöker tysta dem får VETA att hjältarna inte står ensamma, utan vi alla andra, små människor står upp för dem – och tillsammans är vi starka.

Läs mer:

http://www.pmu.se/viewNavMenu.do?menuID=341&oid=12127

http://kristof.blogs.nytimes.com/2012/10/25/an-attack-on-one-of-my-heroes-dr-denis-mukwege/?smid=fb-share

 

 

 

For life!

I fredags var jag på en helt fantastiskt konsert! Jag har gått varje år sedan de började och det blir bara bättre och bättre! Star for life-konserten är en nice tillställning med gott syfte!

Jag pratade med organisationens samordnare i Sydafrika, som nu under turnen varit runt på skolor i Sverige och bollat samma frågor med ungdomarna här som med ungdomarna i Sydafrika. Där handlar det om att ingjuta hopp infrö framtiden, ge självförtroende och kraft att ta ansvar för sitt eget liv (utan aids!) och tro på både sig själv och livet!

Han sa att han mötte exakt samma ögon, samma frågor och samma tonårsförvirring här. “Vi skulle behöva utveckla konceptet för Sverige också!”

Och visst är det så. Yta, attribut, traditioner, är så lätt att förväxla med vad som påverkar i grunden. Vi är alla människor, som går igenom livet med rätt lika frågeställningar oavsett var vi befinner oss och oavsett den där ytan som så ofta förblindar…

På scen såg vi massor av hjältar och barnen sjunger på låtarna hemma, och sonen glad av att än en gång fått träffa en av sina stora musikidoler!

Size matters!

Men kanske inte alltid som man tror. Efter ett fantastiskt midsommarfirande i dagarna två med fantastiska människor i en fantastisk miljö, stod vi på garageuppfarten och tog farväl.

Så händer en sådan där grej som inte får hända. På något sätt lyckas Tim, en månad gammal bli inlåst i en bil – med nyckeln. Och nästa reservnyckel är 6 mil bort.

Viss panik utbryter medan alla försöker samla tankarna. Efter 45 minuter har man med blixtrande klinga som lät förskräckligt och som sprutade gnistror, lyckats såga bort en liten del på det bakfönster som går att öppna på snedden, så att det går att ta upp haspen. Men som sagt ett fönster som öppnas på snedden öppnas inte många decimeter.

Men så står hjälten där! En liten smidig person som är villig att krypa in genom det trånga fönstret, över hudburen och ner till lille Tim och leta upp nyckeln!

Slutet gott, allting gott och dagens hjälte var jätteliten! – och utan att se specielt kaxig ut!

På bilden ihoptejpat fönster!

“Society” är inte långt borta utan precis där du är!

Ojojoj vad i synnerhet män blir upprörda över bilder som denna! Det finns fantastiskt många underbar män – tack och lov! Men när en del som tycker att dessa uttalanden är överflödiga för att “män” absolut inte är kan generaliseras, så blir reaktionen snarare ett försvar och ett tystande av en jättestor, jätteallvarlig fråga!

Våld mot kvinnor (och jag vill här poängtera att det finns massor av hemskt våld i världen, både mot kvinnor och flickor och pojkar och män – och alla dessa typer av våld bör med bestämdhet bekämpas!) är en samhällsskam och vittnesmålen i svenskaste Sverige är dessvärre inte muntra. Pratade nyligen med en bekant som levde med en våldsam man. Hon ringde polisen när det rann blod ur munnen. Polisen kom och efter en liten stund stod de båda polismännen och diskuterade utsikten från lägenheten med mannen som nyss slagit henne blodig, tackade för sig och gick…

Detta är en samhällsfråga som dessvärre inte kan förpassas till några psykotiska religiösa fanatiker som jag fick föreslaget idag. Jag undrar vilken planet dessa människor bor på, som blundar så totalt för vad som försiggår runt omkring dem. Som inte ser hur våra barn socialiseras inte alltid åt positivt håll. Och att det därför är allas vår plikt att styra varje dags samtal – och handling – åt rätt håll. Och alla som väljer och blunda även då människor ber om hjälp.

Det är lätt att inte se det. Det är lätt att inte (vilja) tro det. Men det finns mer och närmare än du tror. Att vara en hjälte är besvärligt. Du blir besvärlig för alla människor som du “stör” i deras trygga låda. Men jag kan bara säga FORTSÄTT! WAKE THEM UP!

Än en gång, det är inte onda människors ondska som är problemet (de är tack och lov i minoritet) utan det är goda människors tystnad som låter samhället fortsätta att vara galet! 2012!!!!!