Raise a Hero

Alla hjärtans dag är en strålande uppfinning! Och visst får vi argument som att vi borde visa vår kärlek VARJE DAG, vara snäll mot mor och far inte bara på morsdag och fars dag, uppmärksamma förtryck av kvinnor inte bara på kvinnodagen etc – men världen är ju så full av saker som händer, att jag är övertygad om att temadagar är strålande för att ge ny inspiration, påminna lite om aktuell fråga och kanske ge lite nya verktyg att kunna praktisera det även resten av året!

I våra förskolor och på den nyöppnade primärskolan i Burkina Faso har vi nu sammanlagt 168 barn. Nu denna fantastiska alla hjärtans dag vill vi på Yennenga Progress bjuda in till vårt projekt Raise a Hero! Först till kvarn!

Alla barn har rätt till utbildning enligt Barn-konventionen. Utbildning förändrar radikalt förutsättningarna i livet. Det är hos de allra minsta barnen som vi grundlägger inlärningsförmåga, goda värderingar, miljöhänsyn, demokratiskt tänkande och så vidare! Det är en fantastisk möjlighet och du kan vara med!

Du har chansen att följa ett barn, från förskola och uppåt, i ett av världens fattigaste länder, Burkina Faso. De flesta föräldrarna till barnen är självhushållande bönder och har själva inte möjlighet att betala hela kostnaden för vad barnens skolgång faktiskt kostar. Det är därför din insats är värdefull och så nödvändig.

För ditt bidrag på 200 kr i månaden får barnet gå i en bra skola med väl utvecklad pedagogik med barnets behov i centrum. En undervisning som fokuserar på barnens kreativitet och lust att lära.  Barnet får det skolmaterial det behöver, ett ordentligt lagat mål mat varje dag och färsk frukt. Och så borstar de tänderna varje dag efter maten! Skolan arbetar ständigt med att ta tillvara föräldrarnas engagemang. Vi genomför projekt i och runt skolorna, som kommer hela samhället till godo. Du får här möjlighet att vara med i en spännande process, konkret genom att följa en liten hjälte – ett specifikt barn – hela skolgången och sedan hur länge du vill ;-)

För 200 kr i månaden byggs framtiden.   

Anmäl dig via info@yennengaprogress.se så skickar vi ”Raise a hero-startmaterial” och hjälteskapet är i gång! Du kommer som Action Hero också att tipsas om olika sätt att komma närmare verksamheten. Du kan dessutom engagera dig och dina vänner i specifika projekt runt skolan när du vill det! Det blir alla hjärtans dag hela året runt!

Raise a hero and be one !

We are family

Här en hyllning till min släkt. Jag är rörd och glad över att oavsett hur lång tid det är mellan det man ses, så känner man sig totalt innesluten – precis som man är. Och vi är alla olika. Men ändå lika. Så är det väl kanske med alla människor. Att vi troligen är mer lika än olika, om vi börjar skrapa på ytan.

När farmor och farfar fanns kvar på jorden, var de ”mittpunkten” i släkten. Det var där vi träffades. Det var de som bjöd in att samlas. Men livet är föränderligt, och det behövs nya ”mittpunkter”. Kanske har en ny sådan skapats nu. Eller har väl nog egentligen alltid funnits, men ibland tar det en stund innan man hittar fram… Min faster och farbror har skapat ett litet paradis där vi alla är välkomna.

Och då menar jag också bokstavligen i deras blommande trädgård, som sprakar av färg, och har hundratals små gångar och stigar att hitta, förundras och fröjdas åt skönheten! Och inspireras!

Men framförallt rent mänskligt. Livet är inte alltid rosenrosa. Men som jag lärde mig häromveckan: lycka är inte ett ständigt leende i ansiktet utan känslan som sockerdricka i bröstet. Känslan av grundtryggheten och kärleken.

Tack min fina släkt!

Size matters!

Men kanske inte alltid som man tror. Efter ett fantastiskt midsommarfirande i dagarna två med fantastiska människor i en fantastisk miljö, stod vi på garageuppfarten och tog farväl.

Så händer en sådan där grej som inte får hända. På något sätt lyckas Tim, en månad gammal bli inlåst i en bil – med nyckeln. Och nästa reservnyckel är 6 mil bort.

Viss panik utbryter medan alla försöker samla tankarna. Efter 45 minuter har man med blixtrande klinga som lät förskräckligt och som sprutade gnistror, lyckats såga bort en liten del på det bakfönster som går att öppna på snedden, så att det går att ta upp haspen. Men som sagt ett fönster som öppnas på snedden öppnas inte många decimeter.

Men så står hjälten där! En liten smidig person som är villig att krypa in genom det trånga fönstret, över hudburen och ner till lille Tim och leta upp nyckeln!

Slutet gott, allting gott och dagens hjälte var jätteliten! – och utan att se specielt kaxig ut!

På bilden ihoptejpat fönster!

“Society” är inte långt borta utan precis där du är!

Ojojoj vad i synnerhet män blir upprörda över bilder som denna! Det finns fantastiskt många underbar män – tack och lov! Men när en del som tycker att dessa uttalanden är överflödiga för att “män” absolut inte är kan generaliseras, så blir reaktionen snarare ett försvar och ett tystande av en jättestor, jätteallvarlig fråga!

Våld mot kvinnor (och jag vill här poängtera att det finns massor av hemskt våld i världen, både mot kvinnor och flickor och pojkar och män – och alla dessa typer av våld bör med bestämdhet bekämpas!) är en samhällsskam och vittnesmålen i svenskaste Sverige är dessvärre inte muntra. Pratade nyligen med en bekant som levde med en våldsam man. Hon ringde polisen när det rann blod ur munnen. Polisen kom och efter en liten stund stod de båda polismännen och diskuterade utsikten från lägenheten med mannen som nyss slagit henne blodig, tackade för sig och gick…

Detta är en samhällsfråga som dessvärre inte kan förpassas till några psykotiska religiösa fanatiker som jag fick föreslaget idag. Jag undrar vilken planet dessa människor bor på, som blundar så totalt för vad som försiggår runt omkring dem. Som inte ser hur våra barn socialiseras inte alltid åt positivt håll. Och att det därför är allas vår plikt att styra varje dags samtal – och handling – åt rätt håll. Och alla som väljer och blunda även då människor ber om hjälp.

Det är lätt att inte se det. Det är lätt att inte (vilja) tro det. Men det finns mer och närmare än du tror. Att vara en hjälte är besvärligt. Du blir besvärlig för alla människor som du “stör” i deras trygga låda. Men jag kan bara säga FORTSÄTT! WAKE THEM UP!

Än en gång, det är inte onda människors ondska som är problemet (de är tack och lov i minoritet) utan det är goda människors tystnad som låter samhället fortsätta att vara galet! 2012!!!!!

När jag är 63….

Förebilder kan se olika ut. Och ibland blir förebilder ännu mer förebilder på de mest otippade sätt! Som i helgen. Vi var bjudna på fest. Radiohjälpens Generalsekreterare fyllde år.

Var förstås glad och stolt att få räknas bland hans vänner!

Finn Norgren är en av mina förebilder. Han är en sund och bra person, arbetar med spännande saker. Är värdeburen, har mycket av sitt hjärta i Afrika och är en fantastisk samtalspartner.

På denna fest hölls underhållande tal om hans storhet, gärning genom livet och hans stora kunskap och engagemang.

Vi åt gott och hade trevligt bordssällskap.

Sedan togs borden bort, scenen riggades och bandet steg upp. Finns band och han själv på elgitarr och sång! Första låten var lite snällt dansant – sedan rockade de loss med låtar som Beds are burning och Radio Gaga.

Inte nog med att Finn och hans band var sjukt coola. Hans gäster fyllde dansgolvet och dansade sig svettiga! Finns vackra fru Ann svepte fram över dansgolvet och strålade!

Även ett annat band spelade under kvällen. Rockbandet Endivia, med tre supercoola tjejer som själva beskriver sin musik som garagesound.  Otippat var ordet….!

Inte nog med att Finn är en förebild arbetsmässigt – när jag fyller 63 hoppas jag också att både jag och mina jämnåriga kompisar rockar så fantastiskt som Finn, Ann och deras vänner!

Livet är till för att levas och fröjdas!

En svensk tiger

Det låter tufft. Men är egentligen en total kontradiktion.

Jag ser inget som helst hedervärt med att vara “neutral”. Vad är det för fjanteri att inte ta ställning? Så sjukt ohjälteaktigt!

Det finns ju ett fint citat som lyder: “Problemet i världen är inte de onda människornas ondska, utan de goda människornas tystnad”. Där i ligger nyckeln!

Jag har tänkt på det i sammanhang av exempelvis “chefer” som uppför sig som svin. Om någon från början satt stopp, sagt att det inte är ok, hade de troligtvis utvecklats åt ett helt annat håll….

Men ack för många ser främst till sin egen “karriär” oavsett om det är inom jobbet eller i samhället eller i familjen. Det är den enklaste vägen att hålla med dem som har den synliga makten. Enklast att inte stöta sig. Inte störa fasaden. Enklast att kalla sig “neutral” så att man slipper ta ställning – och slipper ta ansvar.

Och då finns det ju långt värre saker än människor som är otrevliga i sitt sätt. Det finns människor som begått långt mycket värre brott, och bara tillåts fortsätta och fortsätta, utan att någon säger ifrån, utan att det blir några konsekvenser.

Och människor är överlag fenomenala på att hitta ursäkter för sig själva att slippa ta ställning. De är nästan läskigare än de som är “onda”. För man vet inte riktigt var man har dem, och man vet inte om de ställer upp för en när något verkligen skulle hända…

Jag anser att det är en medborgerlig plikt att ta reda på fakta och ta ställning – i synnerhet om någon ber om det! Det är medmänsklighet och HJÄLTEMOD. Allt annat går bort.

Jag blir extra upprörd när tysta människor är i exempelvis kyrkans tjänst. Så som jag uppfattar Jesus var han allt annat än en “neutral” kille. Han tog ställning för de mest svåra frågorna, slog näven i bordet och krävde handling och bättrande. Inget daltande där inte!

BLÄÄÄÄ för neutrala människor. Människor som inte vill ha störningar i tillvaron utan klamrar sig fast in i absurdum i en fasad och ytan.

Bättre göra fel och ändra sig om man får veta att man hade fel, än att inte göra alls. Det går inte att gömma sig i “intet”.

Jag röstar för en svensk stör.

Ett stort leende. I ansiktet eller i hjärtat?

I helgen var jag på Gudstjänst i Centrumkyrkan i Sundbyberg, inbjuden av en kär vän. En supercool vän faktiskt! Vi har gjort korta men intensiva insatser för mänskligheten – och oss själva! Och haft väldigt kul. FFFFS och tjejmilen till exempel!

Temat för dagen var att fröjdas och Malin – som hjälten heter, min supercoola, kära vän – gestaltade det fantastiskt bra och jag tror att stora som små fick med sig något viktigt hem.

Idag känner jag mig inte direkt fröjdig. Men har lärt mig (i söndags) att fröjd inte behöver betyda att man går runt och skrattar, utan att man har en övertygelse inombords. Så råkade jag dessutom ramla över detta på en annan väns facebook-sida, och det passade ju utmärkt!

Ladies’ detective agency


Late nights, when the children have fallen asleep and the calm begins to fall over the house, or at least should (…) we sometimes squeeze up in the sofa to escape into a movie.
And what could then be better than watching a movie about a hero with a BIG heart! Now we’ve seen all seven parts. A bit sad that we’ve seen them all, but I highly recommend them and here we have a true role model in the struggle to become a hero!
https://www.facebook.com/no1ladiesdetectiveagency
http://www.hbo.com/the-no-1-ladies-detective-agency/index.html