Att boa sig

Jag läste i någon sådan där ”gravid”-tidning att det är vanligt att människor på ett eller annat sätt boar sig när de hoppas på/väntar på tillökning i familjen. Det vill säga göra i ordning, tänka praktiskt, pyssla inför utökning. Den här veckan har min käre far tagit ledigt från jobbet och varit arbetsledare då vardagsrummet målats om från tak till golv och idag har vi varit i trädgården och minst sagt röjt. Tur att man har en händig och driftig pappa! Det är otroligt vad stor tomten känns när man tagit bort djungeln!

Fast jag vet inte om det räknas som att boa sig. Vi har ju nyss köpt huset och skulle väl försökt få i ordning i vilket fall som helst – hoppas jag…

Men det är ändå ett intressant fenomen som jag mest hört i kombination med fåglar och katter tidigare. Däremot var vi på IKEA här om dagen och då köpte jag två fina askar/lådor, en till Sven och en till den som förhoppningsvis kommer (är inne i en orolig fas i mitt inre) för allt sådant där, små minnen och papper och sådant som den kanske tycker är roligt att ha sedan från BB-tid och så… Jag förmodar att det väl i alla fall räknas som att boa sig!?

Gravid-tidningarna har jag föresten fått från min svägerska Isabell. Har ju inte kommit så långt själv ännu att jag börjat införskaffa sådant. Hon är en sådan där fantastiskt omtänksam person som tänker på och gör alla de där extra små sakerna som förgyller dagen för sin omgivning, tänker på detaljerna och delar med sig både i smått och stort. Och det samtidigt som man vet att hon egentligen borde ha fullt upp med att tänka på sig själv. Stor puss till Isabell!

Vecka 12

Barnet:
Huvudet håller alltjämt på att utvecklas. Detsamma gäller ytteröra och ögonen. Fingrar och tår syns tydligare och man kan se en antydan till leder och naglar. Storlek: Cirka 25 g och 7 cm lång.

Mamman:
Din livmoder är nu ungefär lika stor som en apelsin och viktökningen är märkbar. Dina bröst har säkert blivit större och efterhand blir bröstvårtan och vårtgården lite mörkare. De känns även ömma och särskilt bröstvårtorna är mer känsliga.

v 11 och släktband

Idag är det bröllop. Makens kusin gifter sig. Vi har i och för sig konstaterat att det svenska språket hittills inte gett utrymme för att bekräfta att man kan stå varandra nära utan att vara släkt enligt den nuvarande benämningsmodellen. Så härmed gör vi officiellt att alla släktingar som ens respektive har, borde benämnas på samma sätt som respektiven kallar dem, dvs i mitt fall att hans kusiner är mina kusiner, hans morbröder mina morbröder osv. För om jag alltid ska säga min mans … så får jag ju ingen egen relation till personer som faktiskt är min släkt nu!

Om man får resonera på detta vis så innebär detta bröllop faktiskt en ny kusin! Alltså min mans kusins hustru. Fattar ni? Och hon är verkligen inget dåligt tillskott! Hon är en sådan kusin alla kan önska sig: rolig, påhittig, smart, engagerad, bra i vått och torrt helt enkelt.

Och så finns det ju en till på väg in i den stora släkten. Nu står det att den kan göra ansiktsuttryck! Fast fattas bara annat när huvudet utgör största delen av kroppen! Och så kommer naglarna nu. Hoppas att det här barnet ärver Peders nagelstruktur, det gjorde ju tyvärr inte stackars Sven utan fick mina sköra!

Jag tror att illamåendet börjar avta. Men jag ska inte ropa hej har jag lärt mig för titt som tätt när jag tror att faran är över blir jag grön i ansiktet. Lime och citron känns rätt. Och så det där suget efter Sushi! Sushikungen på Stureplan har den bästa mamma-sushin hittills. Hurra för dem! Peder är orolig för att jag inte får i min lika mycket choklad som under förra graviditeten – Sven blev ju ett så glatt barn!

Och så sägs det att jag ska ha gått upp ett kilo. Hur kan det stå att inget ännu kan synas men att jag ändå ska få gå upp ett kilo? Är det en liten blyklump vi snackar om? Jag tycker minsann att det syns redan.

Barnet:

Huvudet har blivit rundare, men är fortfarande lika stort som nästan halva kroppen. Näsan har fått sin form och munnen börjar formas. Ögonlocken täcker ögonen men öppnar sig inte förrän vecka 26. Händer och fötter växer och rör sig. Hörselmekanismen i örat håller på att utvecklas. Hjärtat slår mellan 110 och 160 slag per minut. Barnet kan nu gäspa, suga och svälja.Storlek: ungefär 5 cm långt och väger ungefär 10 gram.

Mamman:

Den ökade blodmängden gör att kroppens slemhinnor svullnar. Det för med sig lite mer flytningar än vanligt och nästäppa (akta dig för näsdroppsberoende!). Sex? Vissa vill inte ens tänka på det. Andra kan inte varmt nog rekommendera sex under graviditeten. Då även slidans slemhinnor är särskilt blodfyllda, upplever en del sina absolut starkaste orgasmer under den här tiden.

V 9

>Ja nu är det sommar så det har inte blivit någon kontinuitet i skrivandet på bloggen. Över huvudtaget kan man väl säga att ämnena blivit högst blandade. Och så är väl mitt liv. Förfasas över kriget i mellanöstern, hoppas inför valet i Kongo, nickar medhållande över att ekologiskt odlande räddar näringen i våra grödor, njuter av solen, sonen, familj och vänner.

Och nu mår jag dessutom illa. Men om man vet varför så är det ju uthärdligt. Sägs att man inte ska tro på allt som man läser på Internet men nog är det skönt att få förklaringar på varför det vitnar för ögonen när jag ställer mig för fort, varför illamåendet är i det närmaste konstant och varför jag blir helt matt utan att vara det minsta trött i kroppen.

Jag är definitivt inte säker men enligt mina beräknar och Liberos hemsida ska tillståndet just nu vara ungefär såhär:

Barnet:
Barnet är mindre böjt och halsen blir synlig. Armar och ben blir längre och armbågarna börjar framträda. Det går att tydligt se små fingrar och tår. Ögonlocken täcker nu nästan hela ögat och läpparna är färdigutvecklade. Om det är en pojke har han nu fått testiklar så att han kan producera manligt könshormon. Storleken: 3,5 cm lång och väger som ett plommon.

Mamman:
Stora mängder av ditt blod ska nu förse moderkakan med näring. Din blodmängd börjar därför att öka och fortsätter att göra så fram till vecka 30. Av denna anledning är det inte onormalt att man känner sig lite svimfärdig och varmare än vanligt, din kroppstemperatur höjs med en halv grad och ditt blodvärde kan sjunka. Ät sunt och drick mycket vatten. Livmodern är stor som en apelsin.

Jag fattar inte var den där apelsinen tar vägen! Det syns ju ingenting på utsidan. Men å andra sidan känns det… Och tvillingar ligger i släkten. Varannan generation sägs det och pappa är tvilling. Hur överlever man det?! Med en treåring. Min kusin som redan fått tvillingar höll på att skratta ihjäl sig när vi pratade om det! Ja ja det är bara att vänta och se! Det behöver ju inte bli tvillingar…

I vilket fall som helst känns det crazy och pirrigt och otroligt att det är ett barn till på väg! Underbart och fantastiskt!