Inre kris

De senaste veckorna har jag genomgått en inre kris. Allt kan ju alltid hända och många har sagt att detta inte är rätt tillstånd för att planera för mycket, men ack!

Jag hade ju planerat att under januari februari lugnt hinna göra den strategiska planeringen på jobbet för det kommande året så att jag i lugn och ro skulle kunna föda mitt barn i vetskapen att jobbet var under kontroll och sedan kunna pula med det i sakta mak hemifrån eller med barnet under armen…

Som så många andra nutidsmänniskor är jag van att vara högpresterande, uppfattas som högpresterande och vara det dygnet runt, året runt. Både arbetsmässigt och privat. Producera. Och har haft förmånen att kunna vara det. Förra graviditeten gick bokstavligen som en dans. De skrattade till och med åt mig på BB för att jag dansade där under förlossningen, två veckor över beräknad tid! Sven föddes stor och strakt och frisk och glad, vilket har gjort det lätt att ha med honom både på universitetet, jobb både i Sverige och i Vitryssland, Ukraina, Österrike och Burkina Faso!

Det var min plan även för denna graviditet. Att jag käckt skulle bära min mage till ett par veckor över beräknad tid så att jag hann allt jag planerat… Min önskan var att kunna spurta nu, för att kunna jobba i lugn och ro hemifrån sedan med strukturerna klara.

Det kan fortfarande gå (…) men min inre kris består i att jag måste hitta ett sätt att acceptera att jag kanske inte hinner så mycket jag hade hoppats hinna, innan förlossningen. Barnet behöver uppenbarligen företräde och prioritet redan nu, innan den kommit till världen. Förra veckans extra ultraljud visade att barnet statistiskt sätt, med tanke på öppning och livmoderhalsens förkortning, kommer inom en tvåveckorsperiod. Dvs nu inom ett par dagar. Peder säger att det är statistik och att den säkert kommer efter planerat datum ändå. Typ i mars (…) Men jag måste ändå hitta ett sätt att vila i tanken att barnet kommer när det kommer. Trots kvarstående föräldraföreläsningar, olästa förlossningsböcker och allt för mycket annat inplanerat.

Efter några jättebra dagar i soffan hos min käre bror i Göteborg, tror jag att jag nått en punkt av, eller i alla fall närmare en punkt av acceptans, att jag hinner så långt jag hinner, och att vi är beredda på att barnet kommer. Sven förklarar pedagogiskt att barnet bara ska växa lite mer och ”sedan kommer den ut här”, säger han och pekar mellan mina ben.

Dr Mukwege lyfte under sitt besök här i julas fram, att Guds väg inte alltid är den väg vi själva valt. Den väg vi själva väljer kanske inte är den bästa, även om vi tror det just då…

Nytt år

Visst är det konstigt att tolvslaget mellan den 31 december och den 1 januari väcker sådana känslor av upprymdhet, nyhet och förväntan – varje år! Ett datum vi har bestämt för att avgöra att det är ett nytt år, som ger oss nya möjligheter att uppfylla våra (nyårs)löften för det nya året, ett hopp om förändring och förbättring, av oss själva och av livet!

Men härligt är det! Och det nya året innebär verkligen mycket nytt. Förra året hade jag en gedigen lista med nyårslöften jag tänkte uppfylla. Måste erkänna att det faktiskt inte gick så bra. Den här gången har jag inte skrivit ner dem, och definitivt inte här på bloggen, men har några av dem i åtanke för att förhoppningsvis lyckas bättre med dem 2007.

Efter att bebisen i magen tyckte att det var dags att komma ut på annandagen (men på förlossningen blev stoppad och nu fortfarande ligger snällt (?) i magen) kände jag ett skriande behov av att lova att försöka känna mig själv och kroppen bättre. Det projektet har jag dock lagt ner. Mitt självförtroende vad gäller kroppskännedom är i botten. Det började ju med att jag i höstas fick klart för mig att jag inte ens lyckats beräkna barnets tillblivelse korrekt. Och nu uppenbarligen vet jag inte skillnad på vad som är normalt för graviditeten och vad som är ett varningstecken!

Trots vissa psykiska och fysiska törnar under jul och nyårshelgerna har det varit fantastiska veckor med massor av familj och vänner, värme och glädje. Tur att man har folk omkring sig i med och motgång!

Min kära väninna Sandrine kom den 18e december från Burkina och stannade till den 2e januari, vilket var underbara veckor. Nu är vi ensamma i huset igen. Sven började på dagis igen idag, Peder jobbar och jag ska försöka få styrsel på mage, bebis, hormoner, planering och vill tillbaka till mina arbetskamrater!

Gott nytt år allihopa!

Globala veckan när jag nu är i min vecka 27

Något som är positivt med de här utnämningarna av FNs internationella dagar och liknande som nu till exempel Globala veckan, är att det väcker tankar och diskussioner, anledningar att ta upp frågor vid middagsbjudningar som kanske annars inte förekommer i alla kretsar.

Rubriken för årets globala vecka är som jag tidigare nämnt: Sida vid Sida, och man fokuserar på att minska fattigdomen genom olika åtgärder och jag skulle vilja betona att vi kan minska fattigdomen genom att vi alla, som individer, gör ett aktivt val – varje dag – i hur vi väljer att leva våra liv för en hållbar utveckling för allas bästa.

Under min förra graviditet bodde jag ironiskt nog i kloster – ett Birgitta kloster. (Jag hade blivit gravid innan jag kom dit men var ovetandes om detta.)

Birgitta var rik vilket möjliggjorde hennes framtåg – trots att hon var kvinna. (1303-1373 och tack och lov har det hänt en del sedan dess) Hon hade fått utbildning vilket var ovanligt för en svensk kvinna under hennes tid. Birgitta växte upp i en välbärgad familj. Hon hade kunnat blunda för att alla inte hade det så bra som hon.

Vi i Sverige tillhör den grupp på 20% av jordens befolkning som är rika. Vi har tack vare våra ekonomiska tillgångar (tyvärr) ingångar i beslutsfattande och vi har valmöjligheter som påverkar jordens utveckling. I vårt dagliga liv röstar vi dagligen vare sig vi låtsas om det eller inte, för eller emot, en positiv hållbar utveckling, vi bekräftar eller förkastar alla människors lika värde. För antingen tycker vi att det är viktigt att alla människor mår bra – även de som tillverkar våra välfärdsprodukter – eller så tycker vi det inte.

Tiden i klostret var fascinerande på många sätt och gav mig oerhört mycket. Och om Birgitta finns mycket att säga. Hon födde 8 barn och när hennes make dog körde hon igång, och även om hon varit aktiv redan innan så var det då allt tog fart med allvar. Hon satte både påven och kungar på plats, la sig i politiken på nationellt och internationellt.

Och som många gånger förr och senare när kvinnor höjt rösten kommer fascinerande förklaringar till varför hon ställde krav på förändring.

Ett exempel är att hon som änka hade en otillfredsställd sexualitet som gjorde henne halvtokig…?! En annan att hon är beskäftig med en stark böjelse för att ”blanda sig i andras förhållande”: påflugen, hänsynslös – kort sagt vulgär och primitiv.

Om det är definitionen på kampen för rättvisa så önskar jag av hela mitt hjärta att den globala veckan och allt annat engagemang som organisationer, kyrkor och individer bedriver ska uppfattas som påfluget, vulgärt och primitivt.

Det är inte alltid lätt att ta ställning. Det är inte alltid som rätt väg är den lättaste vägen. Birgitta visste det. Vi vet det och hon bad: Herre visa mig din väg – och gör mig villig att gå den.

Vecka 27
Barnet:
Bebisen har fortfarande ganska gott om plats för att röra sig fritt. Balansorganet i innerörat är nu utvecklat så att fostret själv kan välja ställning och hålla sig kvar i den. Det är inte helt mörkt i livmodern, barnet kan därför skilja mellan starkt solljus och nattmörker. Storlek: cirka 33 cm lång och väger cirka 800 g.


Mamman:
Det kan komma så kallad råmjölk från dina bröst, speciellt vid sexuell upphetsning och när du ser någon annan amma sitt barn. Detta är ett tecken på att hormonsystemet i kroppen fungerar som det ska.

Kiss och bajs

Om någon man känner privat satsar på att skicka regelbundet stöd till något så kallat utvecklingsland, är det oftast de med fadderbarn i en fin liten ram hemma som berättar om sitt engagemang och sin insats.

Det är jättebra.

Något som gör oändlig skillnad i dessa utvecklingsländer men som jag aldrig hört någon ”faddra” till är toaletter. Trots att avföring är något som berör ALLA – tro’t eller ej! – så är det något som inte riktigt blir ett diskussionsämne runt matbordet så att säga. Inget som människor glatt säger på coctailfesten ”jag delar helst med mig till byggande av latriner så att folk slipper få diarée i onödan på grund av bristande sanitet.”

Barnadödligheten i Stockholm, London och Paris var på 1800-talet i samma storleksordning som många av de värst drabbade u-länderna idag. Stigande inkomster får inte bukt på problemen. Det måste fattas politiska beslut om att prioritera vatten och sanitet.

Skillnaden från 1800-talet här är att vi då levde på varandra och ohälsan således drabbade alla och det gick inte gömma sig för det. Idag är kvarteren av rika och fattiga väl åtskilda så att de som har makten glatt kan blunda för problemen och behöver inte påminnas om det varje dag. Vid ministerbesök uppmanas dessa att inte ens besöka kåkstäderna av ”säkerhetsskäl”. Bilden av hur det ser ut behöver därför inte nå oss i vårt trygga, rena samhälle med tillräckligt med toaletter.

Med tillräckligt med rent vatten per person och tillgång till toaletter minskar barnadödligheten med 40-60 % enligt UNDP. 5000 barn om dagen dör på grund av bristande sanitet och brist på rent vatten. Under -90-talet dog lika många barn på grund av krig som på grund av diare. Det är verkligen helt sjukt. Vatten finns i världen, men den är ojämnt fördelad på grund av felaktiga politiska beslut. Dessutom är det en jämställdhetsfråga. För att ta ett exempel slutar många flickor i skolan redan tidigt i puberteten eftersom det inte finns toaletter på skolan vilket gör det omöjligt att sköta hygienen vid menstruationen. Ett annat exempel är säkerhetsfrågan om de toaletter som finns byggs så att kvinnor blir utlämnade av att ta av sig nakna på avskild plats.

Vem fattar besluten och när ska vi våga prata om kiss och bajs på en nivå som räddar liv och egentligen är enda sättet att höja levnadsstandarden och livskvalitén i världen!

Bygg en latrin! Om du inte vet vart du ska vända dig för att finansiera en sådan så hör av dig till mig!

Vecka 25
Barnet:
Könsorganen är nu utvecklade. Det är även hörseln och fostret kan nu faktiskt urskilja olika ljud. Storlek: cirka 650 g och över 30 cm lång. Fötterna är 5 cm långa.

Mamman:
Livmodern är ungefär lika stor som en fotboll. Din navel skjuter kanske ut. Har du upplevt vadkramp? Minskad blodgenomströmning, för låg kalciumhalt eller vätska kan kanske vara bovar i dramat.

Livspusslet

Det här med livspusslet är en gåta alla måste jobba på uppenbarligen. Och det är ett ställningstagande som aldrig tar slut. Vi blir liksom aldrig färdiga med det. Ständigt förändras ju livet och förutsättningarna och då måste också ett nytt ställningstagande göras.

Livet är fullt av spännande och roliga saker att göra och engagera sig i. Att kunna säga nej är en klassiker. Att frammana styrkan att säga nej till ett uppdrag eller uppgift som är intressant och som man brinner för är inte så lätt. Och jag vill ju dessutom vara någon man kan räkna med!

Att jobba heltid med ett intressant jobb, spendera tid med familj och barn, släktingar och vänner, hinna träna som är så bra för kroppen, hinna sova tillräckligt, hinna laga bra och näringsriktig kost, ha en hobby, och dessutom vara en spontan människa som är redo för spännande upptåg! Försök få ihop den ekvationen!

Lägg där till att de flesta av oss inte bor på hotell och därmed bör sköta hem och hushåll, planera renoveringar och trädgårdsarbete, skotta och byta till vinterdäck, försöka att inte ta livet av för många av växterna i fönstren, handla och ah det hemtrevligt och ordningsamt… Good luck!

Jag tyckte att jag var ganska bra på att börja anpassa mitt liv och hitta balans och harmoni. Så kom ett nytt fenomen! Dagis! Det är strålande med dagis! Verkligen. Sven trivs jättebra, fröknarna är bra, barnen kul, och det är bra med den stimulans och pedagogik som förskolan ger. Men så kommer det här med att många barn på samma plats leder till att Sven också blir sjuk, något vi tidigare varit tämligen förskonade ifrån.

VAB fick jag snabbt reda ut vad det var och hur det fungerar. Så nu vet jag det. Det har hunnit bli några dagar då och då som spenderas med att ha ett febrigt litet barn i famnen. Fantastisk förmån att systemet finns och att det således är lätt att finnas för sina älskade små knytt i dessa stunder. Men i ett samhälle som vårt och prestationsångesten hög, blir frånvaro från jobbet en lojalitetskris. Jag skulle aldrig drömma om att INTE vara hemma med Sven då han behöver mig, men det är inte utan dåligt samvete som jag ringer in för att rapportera till jobbet att jag inte kommer idag. Och detta trots att jag nog är på en av världens bästa arbetsplatser av förstående människor som anser att man ska prioritera sina barn.

Och omständigheter som förändras och som måste få en plats i våra liv, som vi måste acceptera, arbeta på att acceptera kommer ständigt att komma. Vårt uppdrag att se till vårt livspussel och göra de prioriteringar och fatta de beslut som är bäst för oss själva och vår omgivning – det är alls vår plikt. Även om den kampen inte är lätt att vinna över oss själva.

Vecka 24
Barnet:
Fostrets ögonbryn och ögonfransar är nu fullt utvecklade. Nackkotorna syns tydligt. Eftersom inte fettreserverna är uppbyggda, är fostret ganska smalt. Om födseln skulle sätta igång nu har barnet en möjlighet att överleva, men kommer att behöva medicinsk behandling med noggrann övervakning i kuvös. Barnets balansorgan har utvecklats och det kan känna vad som är upp och ned i livmodern. Nu påbörjas en viktig utvecklingsfas i hjärnan. Hjärnbarkens celler, som sysslar med det medvetna tänkandet, börjar nu att mogna.
Storlek: cirka 30 cm och vikt cirka 600 g.


Mamman:
Känner du ibland små oregelbundna sammandragningar? Det är livmodern som övar och det är inget farligt. Kanske mår du nu bra och orkar leva vidare som vanligt, kanske känner du ett större behov av att ta det lugnt och att vila. Lyssna på din kropp och instinkt och gör vad som känns bäst för dig. Hormonnivåerna i kroppen börjar plana ur och humöret brukar jämna ut sig. Många känner sig lugnare och gladare.

Calle och Klara

Calle och Klara. Det låter lite som titeln på en barnbok. Men det är det inte – inte i det här fallet i alla fall.

Calle är en ung man som vi nu känt några år. Det hela började med att jag och Peder faktiskt träffades då vi var konfirmations-ledare åt Calles storebror. Sedan blev Calle äldre och en allt större del av våra liv och våra hjärtan. Calle är en person med hjärtat på rätt ställe. Han är en person som blir en naturlig del av ens liv och familj, kan man säga. Ja, det är svårt att beskriva hur sådana relationer uppstår och exakt vad det är som är så speciellt. Ord finns inte riktigt och de man skulle kunna tänka sig att använda låter lätt som klichéer – fast de i detta fall verkligen skulle komma från hjärtat. I vårt och torrt. Att prata av sig med om man är upprörd eller ledsen – men också en party-höjare på festen!

Nu har vår käre Calle dessutom träffat en Klara. En Klara som är fantastisk! Men det kunde vi ju listat ut att Calle skulle hitta och välja så bra! Så nu har vi således både en Calle och en Klara i vänskapskretsen och är oerhört tacksamma för dessa två hjärtevänner.

Vecka 21
Barnet:
Huvudets diameter har ökat med 3 millimeter sedan förra veckan. Tänderna bildas i käken. Det har fortfarande gott om plats att röra sig fritt i din livmoder och kan sparka högt upp pch långt ner. Ibland kanske du inte känner något alls och då sparkar bebisen säkerligen in mot ryggen på dig. Födelsedatum kan fastslås med en veckas felmarginal åt vart håll mot bakgrund av huvudets storlek, som är cirka 5 cm i diameter. På flickor formas vagina, och äggstockarna innehåller redan över sex miljoner ägg. Innan hon blir fruktbar kommer antalet att vara reducerat till 3-400 ägg. På pojkar är pungen fortfarande tom. Nu är matsmältningsapparaten tillräckligt utvecklad för att kunna tillgodogöra sig vatten ur det fostervatten som barnet sväljer. I början av graviditeten är det moderkakan som producerar fostervatten men när njurarna fungerar ungefär i fjärde månaden, tar de över produktionen. Njurarna tar även hand om en del avfallsprodukter i barnets blod och tillverkar urin av dem. Men det finns inte mycket urin i fostervattnet utan det mesta av avfallsprodukterna som bildas, transporteras bort via moderkakan och ut i ditt blodomlopp. Det är dina egna njurar som tar hand om det mesta av renandet efter barnet. Sinnesorganen som barnet ska använda för att lära känna världen utvecklas nu raskt. Smaklökarna på tungan är färdiga. Hjärnans och nervtrådarnas utveckling har kommit så långt att barnet ska ha fått känsel. Vid ett ultraljud skulle du nu kunna fånga en bild, där barnet suger på tummen eller smeker sitt ansikte.
Storlek: cirka 400 g och cirka 25 cm lång.

Mamman:Den största viktökningen kan inträffa under kommande veckor. Så även om kroppen kräver mer mat, försök undvika kakor och glass. Och du behöver inte äta för två, det är en myt. Ungefär 500 extra kalorier om dagen krävs för att barnet skall få vad det behöver. Kanske kan du svettas ovanligt mycket och det beror helt enkelt på de extra kilon som du nu bär runt på. Omkring denna vecka känner du livmodern strax under naveln.

Felberäkning

Läkaren tittade med höjda ögonbryn på skärmen med ultraljudsbilden på vår lille livlige bebis som sparkade runt där inne. Höjda ögonbryn med tanke på min beräkning för när barnet blev till.

Hon kommenterade att den buffade så mycket att ultraljudsläsaren hoppade när hon försökte köra runt den på magen. Hon undrade försynt hur länge jag känt att bebisen sparkat. Ganska länge.

Med den information vi fått idag följer att jag idag redan får ta upp att jag är i v 20 och inte 19… beräknat förlossningsdatum är alltså 23 februari istället för mina 10 mars… Senaste menstruation går således inte att följa eftersom det som jag trodde var min senaste menstruation, enligt läkaren, var en blödning som kan uppstå då spermien sätter sig fast med ägget…

Ja kroppen är ett mysterium. – Och vi har kommit halvvägs i graviditeten!

Vecka 20

Barnet:
Fram till vecka 20 följs alla barn åt, sedan ritar de sina egna kurvor, baserade på sina föräldrars anlag vad det gäller vikt och längd. Barnet är fortfarande mycket litet men växer snabbt och är nu halvvägs. Nu följer en kritisk fas i utvecklingen av sinnesorganen – hörsel, syn, känsel, smak och lukt. Äntligen kan barnet höra och känna igen din röst. De olika sinnesorganens nervceller utvecklas nu i sina specifika delar av hjärnan. Nybildande av nervceller har trappats ned något, och koncentreras istället till utveckling av komplicerade förbindelser mellan nervceller som krävs för funktioner som minne och tänkande. Bär du på en flicka finns det redan omkring två miljoner ägganlag i äggstockarna. Barnet kan nu njuta av att sträcka ordentligt på armar och ben, eftersom nervsystem och muskler har utvecklats tillräckligt för att det ska vara möjligt.

Storlek: cirka 340 g cirka 23 cm lång. Huvudets diameter är cirka 4,8 cm.

Mamman:
Toppen av din livmoder når nu nästan upp till naveln. Har du ”fjärilar i magen”? Små rörelser som om det kittlas, bubblar eller liksom kurrar i magen? Från och med nu får du dagligen hälsningar från barnet.
Ungefär vid den här tiden är det dags för ett nytt besök hos
MVC. Modern märker att barnet rör sig alltmer och det går ibland att se dess rörelser. Livmodern växer alltmer och skjuter fram magen. Det kan hända att naveln börjar puta ut, i sådant fall kommer den att göra det tills förlossningen.

Heliga Birgitta

Under förra graviditeten bodde jag, då Birgittadagen inföll, i kloster. Ett Birgitta kloster. Det var en fantastisk höst på många sätt. Rom förstås! Att komma upp ur Tunnelbanan och gå mot kontoret, FAOs gigantiska huvudkontor, kändes som att stiga rakt in i ett vykort bland kolonner och historiska verk. Från restaurangen på översta våningen i det stora kontorskomplexet såg man över hela staden, över Colosseum och St. Peterskyrkan.FN är en erfarenhet i sig. Italien och Rom. Maten, språket och kulturen. Och så det faktum att jag bodde i kloster. Det var ett litet kloster i utkanten av staden. Högt beläget med utsikt över olivlundarna. Med egen odlade grönsaker, och ägg från de egna hönsen. Jag, 8 nunnor och en gammal dam. Ibland kom det nattgäster och höll mig sällskap i matsalen.

Övertygelsen, viljan att viga sitt liv åt det man tror på, stillheten och skönheten, gav en ro jag önskar fler skulle få uppleva. När människor frågar mig om hur jag upplever skillnaden mellan mina graviditeter, blir klosterlivet tydligt. Att under de mest ”trötta” månaderna få bo i kloster med nunnor och blir eld och lågor över den begynnande graviditeten och lägger sin själ i att jag ska må bra, äta ordentligt och vila – ja det händer nog inte under så många graviditeter. Aldrig har jag haft så mycket tid för att rå om mig själv och blivit ompysslad.

Jämför det med att jobba heltid, ha en två och ett halvt-åring, gammalt, stort hus, trädgård och alla engagemang och aktiviteter man lyckas ta på sig då man bor mer permanent på en plats.

Mitt intresse för Heliga Birgitta växte förstås. Jag läste böcker och slogs av hur väl hennes liv, gärning och tankar passade och inspirerade i det arbete jag genomförde om genusmedvetenheten i uppbyggandet efter kriget i Irak. (ja, på den tiden trodde man ju fortfarande att man redan nått uppbyggnadsfasen efter kriget. Tyvärr har det inte kommit mycket längre sedan dess.)

Jag upplever det viktigt att ta reda på hur jag som person bäst ska använda mitt liv. Och kanske ibland behöva fatta beslut som inte känns det de mest bekväma. Från mitt fönster på klostret vaknade jag till tonerna av mässandet i kapellet och Birgittas bön följer mig genom livet:

Herre, visa mig din väg, och gör mig villig att gå den.

Vecka 19
Barnet:
Nu bildas ett talglager på kroppen som skyddar barnet där det flyter runt i fostervattnet. Det fastnar i lanugohåret och i hudveck. Talg från barnets talgkörtlar blandar sig med hudceller och bildar fosterfett/vernix. Fosterfettet skapar en vattentät barriär som hindrar barnets hud från att bli uppblött i fostervattnet. Nerverna i barnets kropp täcks med myelin, ett fett ämne som isolerar och möjliggör det snabba, friktionsfria utbyte av information som krävs för att en människa ska kunna koordinera och balansera sina rörelser harmoniskt. I tarmkanalen börjar magsafter produceras, de hjälper till att absorbera fostervatten och föra det vidare till njurarna. Där filtreras och renas det för att sedan utsöndras igen till fostervatten.
Barnets hud blir tjockare och är inte längre genomskinlig. Fingeravtrycken ristas. Bebisen reagerar på ljud och gapar tydligt. Anlagen till mjölktänderna är färdiga och bakom dem bildas redan anlagen till vuxentänderna.
Storlek: cirka 300 g och cirka 20 cm lång.

Mamman:
Typiska havandeskapstecken är små, tunna blodutgjutningar i ansiktet, på skuldrorna och armarna. Vissa får också väldigt röda handflator. Ungefär nu brukar man ha vant sig vid graviditeten och sluppit illamående etc, men en graviditet är unik – liksom du – och alla upplever graviditet olika. Inget är rätt eller fel. En del upplever ryggont och
foglossning. Kanske drömmer du mer livligt nu för tiden? Det är också vanligt att man blir mer emotionell ungefär nu vilket kan få oväntade känslor att komma upp till ytan. Du har en snabbare ämnesomsättning och en ökad blodmängd i kroppen, det kan ha en positiv inverkan på ditt hår och dina naglar. Hos vissa gravida kvinnor kan de höga östrogenhalterna ibland påverka huden i ansiktet. Fenomenet kallas kloasma och uppträder hos ljushyade som mörka fläckar och mörkhyade som ljusa. När hormonhalterna sjunker bleknar oftast fläckarna. Om du solar kan fläckarna i ansiktet förstärkas. Använd ett bra solskydd.

Internationella dagen för äldre

En sak som jag saknar med att ha flyttat ut från stan är de äldre. Vårt första boende inne i stan råkade nämligen vara på en seniorvåning, dvs en våning som egentligen var anpassad för 55+. Alla utom oss hade passerat 80-strecket, äldst är Astrid 94 år, en humoristisk dam med pliriga ögon. Vi sprang i strumplästen mellan lägenheterna, hjälptes ömsesidigt åt genom att sätta upp lampor, svara i telefon när någon inte hörde vad personen i andra änden sa, lånade frysen när det svämmade över hemma, fick barnvakt när lille Sven vaknade precis när jag försökte klippa Peder och det låg hår i hela badrummet osv.

Det var verkligen en fantastisk tid. Vi hade gemensamma fikan som vi turades om att hålla i, och en gång sedan vi flyttade ut hit till huset har den underbara diakonen i kyrkan, Gunilla, lånat minibuss och kört ut hela gänget hit! Det var roligt. Jag hoppas att det blir av snart igen. Men det är förstås inte samma sak som att ha möjligheten att plinga på grannens dörr när som helst när det är några minuter över.

Dessutom förlorade vi förra året alla återstående gamlingar i familjen, så nu är våra föräldrar äldst. Det kändes alldeles förtidigt. Det är en fantastisk generation och farfar och mormor, och Peders mormor, de som lämnade oss senast, var väldigt speciella människor. Kanske för att de var ”våra” men jag är övertygad om att de betydde mycket för sin omgivning också.

Generationsmöten löser mycket press och stress, konflikter och överhuvudtaget uppförande. Jag vill ha fler äldre i min omgivning! Får kanske gå ut på upptäcktsfärd i kvarteren!

Vecka 18

Barnet:
Öronen sticker ut från huvudet. Ögonen vetter nu mer framåt och ögonbryn och ögonfransar har bildats. Näthinnan reagerar på ljus. Bebisen känner sig fram och klappar med händerna. Tungan har redan fått smaklökar och fostret kan reagera på fostervattnets smakStorlek: 255 g och 18 cm lång.

Mamman:
Har du av och till stickande smärtor i sidan av magen? Detta är ett tecken på att dina ledband och ligament sträcks för att bredda födselkanalen. Du kan nu också lättare få förstoppning då tarmarna blir mindre effektiva på grund av hormoner och har mindre plats att arbeta på. Dessutom kan järntabletter förstärka problemet.

vecka 13

>Sven har börjat på dagis. Tagit sitt första ”klass”-kort! Spännande. Jag har också lyckats klippa (hela!) hans hår för första gången! Han har ju inte direkt haft någon enorm hårtillväxt så ”syntflätan” (enda punkten som tycktes växa på hans huvud) och nacken har vi försökt förut men nu lyckades det! På hög pall framför Shrek 2, med knäckebröd i ena handen (som senare under klippningen övergick till att vara choklad) och andra handen i knäet gjorde vi vårt bästa båda två! Så nu är han klippt! Utvecklingen går framåt.

Barnet:

Blodet genomströmmar alla kroppsdelar.

Har det alltså inte gjort det förut?

Hon eller han kan öppna munnen.

Kul!

Från och med den här veckan är alla organ på plats, fortsättningsvis kommer barnet bara att växa till.

Ja, åh vad jag hoppas att den får göra det!

Risken för missbildningar är därför liten efter den här veckan.

Då får vi hoppas att den förskonats från det till nu.

Storlek: Cirka 28 g och är 10 cm lång.

Det är ju faktiskt ganska stort! En liten , mycket liten, bebis!

Mamman:

Nu har moderkakan börjar producera rejält med progesteron. Processen är klar i slutet av vecka 14, då moderkakan framställt tillräckligt mycket för att ta över hormonproduktionen från kvinnan.

Den dagen väntar jag på.

Då börjar också illamåendet ge med sig. Och när illamåendet klingar av återvänder ofta lusten till det mesta.

Jag har för mig att jag mådde jättebra, rent av strålande med Sven i magen. Men det kanske var senare, dvs efter v 14… Jag var ju lite sen med att konstatera att han låg där i magen…