Uppdrag FRED i Kongo

Jag ska göra get – och jag hoppas att du också gör get! Läs and take action tillsammans med Raise Hope for Congo!

Last week I had some friends over to watch the presidential debate on foreign policy hoping the candidates would mention the crisis in eastern Congo, but it never came up!

The conflict in eastern Congo is the deadliest war in the world, the presence of a new rebel group has brought a new wave of violence and instability to the region, and recent U.S. regulations are under threat of a lawsuit. The United States has an important role to play in helping move eastern Congo from war to peace.

We need to make peace in Congo a priority for the presidential candidates. And that’s exactly what we’re setting out to do.

Robin and Emmanuelle vote for Congo
Show President Barack Obama and Governor Mitt Romney that no matter who is elected, prioritizing Congo matters to you.

  1. Take a photo of yourself holding up a sign that says: “I’m voting for Congo.”
  2. Upload your photo to Facebook and tag CFCI’s Facebook page. Tweet your photo with the hashtag #Vote4Congo. Upload your photo to Tumblr and tag #Vote4Congo. Or, Instagram your photo and tag #Vote4Congo.

 

We’ll collect all #Vote4Congo photos posted to Facebook, Twitter, Tumblr, and Instagram and post them to our own very own Instagram account. Don’t worry if you don’t have Instagram, we’ll do it for you!

University students from across the world have already begun voting for Congo.

After the election, we’ll print all of your photos out, and deliver the first-ever Instagram petition to the next president.

Sincerely,

JD Stier
Raise Hope for Congo Campaign Manager
Enough Project

Öppenhet och mänskliga rättigheter – är det motpoler?

Det låter så klokt, att öppenhet (och handel) leder till fattigdomsbekämpning. Och visst är det så. Jag funderar dock ofta på i de sammanhang där detta argument förs fram. Jag har hört det många gånger i samband med fair trade/ rättvishandel. Som att det vore motpoler. Nu i samband med lagen om konfliktmineraler. Och från vår  handelsminister.

Enligt det jag läst mig till är lagen, som röstats igenom i USA, ett sätt att förmå företagen att visa och bli medvetna om sina leverantörskedjor, och lika så möjliggöra för konsumenten att göra medvetna val – vilket är sjukt viktigt! Pengar styr oändligt mycket här i världen, men jag tror att de allra flesta som arbetar på de multinationella företagen är “goda” människor som vill sin omgivning väl. Och om det nu är så att det finns en rad människor som bokstavligen är beredda att gå över lik för att tjäna lite mer pengar så kan en sådan här lag hjälpa till att stödja de goda initiativen, mer än blaming and shaming – som ju inte visat sig så effektivt vid tidigare försök eftersom det minskar företagens samarbetsvilja… Det är ett sätt att “rösta” politiskt varje dag, vilken typ av värld du vill leva i!

Handel mellan länder, investeringar och samarbete är kanon – och jag ser inte att hög profil inom mänskliga rättigheter på något sätt kan uppfattas som besvärligt! Varför skulle det vara bättre att bedriva handel utan etiskt handlande? Känns inte så långsiktigt…. Öppna gränser, samarbete och handel bör ha ett STORT likamed-tecken till mänskliga rättigheter!

Medmänsklighet är inget klurigt! Det är livet!

Vår uppgift som medmänniskor

Jag försöker andas lugnt och samla tankarna. Känner mig illamående. Kanske just för att jag inte ser vad jag ska göra. Tankarna rusar och orationellt nog vill jag vara där, i vardagsrummet med familjen. Hålla händer. Fast jag vet att det inte räddar världen eller är speciellt klokt.

Igår kväll utfördes ett nytt mordförsök mot Dr Mukwege. I hans hem! Med hot och press mot barnen. Dr Mukwege lever, men en närstående som var på plats och gick emellan, träffades i skottlossningen och mördades, då de slängde sig på marken för att undkomma kulorna.

På bilden Jeff, som nu då inte längre finns med oss, som är fantastisk på att laga mat som jag njutit många gånger. Sorg.

Modiga människor som vågar stå upp för det de tror på, blir ofta utsatta. Ett viktigt uppdrag för oss vanliga, dödliga, små människor som ibland kan känna oss väldigt hjälplösa, är dock att vara tydliga med att vi stödjer dem som har civilkurage. Även om vi inte är så modiga som dem är min övertygelse att vår uppgift som människor är att stödja dem som är modiga så att de känner att de inte står ensamma och att de som försöker tysta dem får VETA att hjältarna inte står ensamma, utan vi alla andra, små människor står upp för dem – och tillsammans är vi starka.

Läs mer:

http://www.pmu.se/viewNavMenu.do?menuID=341&oid=12127

http://kristof.blogs.nytimes.com/2012/10/25/an-attack-on-one-of-my-heroes-dr-denis-mukwege/?smid=fb-share

 

 

 

Plikttrogen

Kanske lite Lutheranskt som vi är fostrade här i nord, tänkte jag att definitionen av plikttrogen är att stanna kvar och kämpa, inte ge upp även då det ser i det närmaste hopplöst ut! Att förändra inifrån, stanna kvar….

Men även om det fortfarande är lite svårt att faktiskt säga det högt (nu skriver jag !) så tror jag att det är dags för en omdefiniering. Det är inte alltid rätt att stanna kvar, att stångas och kämpa och gråta, när värdegrunden tycks spreta åt var sitt håll.

Som så klokt har sagts: ett barn gör inte vad du säger utan vad du gör.

Alltså: det bästa sättet att övertyga som omgivning måste vara att vara ett gott exempel i handling, och att lyfta fram så många goda exempel man kan. För att uppnå resultat så fort som möjligt är “plikttrogen” enligt min nya definition att hålla sig borta från energiätande människor med märklig livs/människosyn och istället lägga all energi som går på alla fantastiska hjältar vi har runt omkring oss! Ju mer plats och uppmärksamhet vi ger åt det goda och modiga människor, desto fler tillfällen får övriga att “övertygas” om att detta är the way to go!

Ibland går det inte att ta till sig teorier även då den låter klok. Man behöver SE och nästan KÄNNA på hur det funkar i verkligheten. För teorier funkar ju dessutom inte alltid i verkligheten…

Boosta alla människor med civilkurage som du ser omkring dig! Hejja på alla som hittar på coola projekt som leder samhället framåt! Om alla goda skulle få uppbackning av dem de vet egentligen håller med, skulle fler våga ställa sig upp och ta ansvar!

Vagina

Last night I went to see the show VIVAGINA. It was the Swedish actress Kim Anderzon who played it, and the show is written by Eve Ensler.  I never met Eve Ensler but we actually sit in the same board for Mukwege Foundation.
It is an honor to sit in the same board as she and I hope that one day we’ll meet. It was a show where we both laughed until we cried, and crouched in pain over the horrible things that women sometimes experience – in their vagina.
I must say that it was in a heroic way that Kim Anderzon managed to jump between laughter and seriousness. And Eve Ensler is a good role model.
It is important to talk about the vigina. Actually. And not always easy, perhaps. It requires courage, and perhaps a little madness. Let us be strong – and dare to be mad!

Executives and Presidents, please make yourself heard! You will be historical!

Yesterday I attended a seminar with a panel with Global Witness, Swedwatch, MakeITfair, Nokia, a representative from  the European Union, and the Swedish Defence Research Agency.

Informative, clear, different interesting approaches from those speakers’ different perspectives, and substantive solutions.

On Conflict Minerals.

It was noted soberly that the conflict in Congo (DRC) has over 5 million deaths and the highest rape rate in the world …

There was talk of laws and regulations that we all know will take many long months or years, of juggling before all EU countries agree and before we convinced China and other countries which are also involved to join …

A conflict in which the map of abuse matches with the map of where the mineral resources are to be found.

If we stick to non-personal feelings about this conflict, it was a good seminar. If we start listening to the stories from all the Congolese who sat in the audience, we know we missed out an important dimension.

Indignation over the world of silence …

There are heroes out there who defies death threats and choose the hard way to stand up for what they believe. It is easy to hide behind multinationals beautiful facades, but we must say: this is one of the worst conflicts and abuses committed in the history of the world!

And major economic interests help to keep the conflict alive. Far beyond the boarders of Congo.

I feel small and I am looking for heroism behind the thick wallets of executives and presidents.

“Executives and Presidents, please make yourself heard! You will be historical!”

 

I dagens mailskörd:

“Dear Stina,

The past few weeks have been critical for our campaign. You’ve been asking members of Congress to back strong conflict minerals regulations. During that time, I had the privilege of traveling to eastern Congo as Raise Hope for Congo’s new campaign manager. While there, I met with elected officials, local activists, and everyday people working to make Congo a better place. This was my first trip to Congo. My visit left me inspired, hopeful, and determined to propel this movement forward.

Early in my trip, controversy around conflict minerals legislation gained wide-spread media attention. At the same time the conversations played out in newspapers and online, I met with local activists who are fighting alongside us to end the trade in conflict minerals. They expressed overwhelming and widespread support for your efforts to bring about meaningful change in Congo’s most devastated region.

As a united, international movement we can succeed in ensuring the technology we use every day is not fueling violence and war in Congo.

I’ve spent much of the past ten years counseling American youth involved with gangs and drugs. While in Congo, I visited BVES, a child soldier reintegration program. This visit was especially moving to me. As in the U.S., in order for a young person to transcend the struggles of their present, they need a strong community of support. In Congo, decades of violence and insecurity have completely eroded that sense of community and support. For a young boy like Joseph—sweet, sincere, and charming, a mere 8 years old when he witnessed his mother being raped—an armed group seeking revenge is often the closest semblance to a community of support. Like thousands of other boys, after his mother’s rape Joseph joined another rebel group, perpetuating a cycle of violence and insecurity in eastern Congo.

My commitment to Joseph, and to all of eastern Congo, is to never stop fighting until the deep, lasting, large-scale policy reforms are fully enacted.

I’ve told you my story of why I’ve made a personal commitment to contribute to lasting change in Congo. Will you share yours?

Hop onto Facebook, and tell your friends and family, in your own words, why the crisis in Congo matters to you. Include @RaiseHopeforCongo in your status update so your post shows up on our Facebook wall, and so that your friends can easily join us, too.

I look forward to working with you,

JD Stier
Raise Hope for Congo Campaign Manager”

Behöver nog inte tillägga så mycket här. Världen angår oss alla.