Teori och praktik

Vissa saker är lätta att få ihop i teori och svårare i praktiken (som typ barnuppfostran!)

Vissa saker är svåra att få ihop i teori och lättare i praktiken (som att socialt ansvarstagande i företag även stärker företaget ekonomiskt)

Men en sak är säker allt är mer effektivt att förklara i handling än i ord.

Med barn säger vi: Barn gör vad du gör, inte vad du säger. Det samma gäller vuxna: om din chef eller din förebild säger en sak men gör något annat, så är sannolikheten stor att du kommer att göra som den gör, inte vad den säger.

När jag var strax över 20 år, hamnade jag i ett sammanhang, en styrelse, med något begränsade ramar. Jag togs snart avsides och fick rådet att, som ny i styrelsen vara tyst i två år, lyssna och lära.

Jag undrade i mitt stilla sinne om det inte var lite ineffektivt att ta in människor som skulle sitta tysta till dess de stöps i formen…

Jag började förstå att jag kanske är besvärlig. Jag gick in i processen att försöka acceptera denna roll. Det är ju väldigt svårt, att stå på sig i en situation där övriga uppenbart inte vill blir ”störda” i sina tankemönster.

Jag var fostrad att kämpa, att stå upp för det jag tror på, och förändra inifrån. Så jag kämpade. Jag stod på mig. Jag fortsatte att ställa frågor. Och jag grät ibland av frustration och jag drack te med min underbara granne halva natten, efter dessa möten för att komma ner i varv!

Jag kommer inte riktigt ihåg när brytpunkten var. Det tog år. Men någon stans gick det upp för mig: Det finns så oerhört mycket positiva krafter i världen, fantastiska människor och otroliga saker de har skapat.  Om jag använde den tid, och all den ENORMA energi, det går åt till att kämpa i motvind med människor som inte alls ser visten med mig, och istället ägnade den tiden åt dem som gör saker jag tror på, så skulle så oerhört mycket mer bli gjort!

Det går ju som bekant fortare att få stråt till stacken om vi drar åt samma håll…

Det kan ju låta fegt och lat, att inte kämpa med oliktänkande, men för att återknyta till början av denna text: det finns kanske mer konstruktiva sätt att bemöta oliktänkare. Att hoppa över att med ord sitta och dividera (där det med stor sannolikhet ändå leder till kollision) och istället visa i handling, andra möjligheter.

En av mina stora förebilder skrev resultatkontrakt med cheferna under sig. Varje år gick hon igenom detta och klargjorde styrkor och svagheter. När detta var gjort sa hon: Nu vill jag att du kommande år, fokuserar på dina styrkor.

Det reagerar många på! Man måste ju bättra på de delar där man är dålig! Men då säger hon, att det finns en anledning till att det är svagt på vissa saker, och det är ju att du ÄR sämre på det. Om du lägger tid på det, kommer det att ta oerhört mycket tid och kraft eftersom du ju är dålig på det. Dock visade det sig att alla cheferna, nästa år, trots att de fokuserat på sina styrkor, löst många av de problem som ledde till svagheterna!

Så var medveten om svagheterna, men stärk det som är starkt! Om vi är medvetna om de svaga punkterna blir vi mer effektiva om vi spela på de stärkande krafterna, än att fokusera på svagheterna.

Och nu vill jag ju säga: jag älskar denna teori, men den är inte helt lätt att applicera i alla sammanhang i dagliga livet! Men jag job

De svikna orden

Julen närmar sig. Barnen är profs på youtube och spotify och spelar glatt passande låtar!

Efter förra veckans erfarenheter, som jag kanske berättar om en annan gång, var jag något… nerstämd över mänskligheten. Försökte febrilt att organisera tankarna i huvudet och hitta konstruktiva lösningar.

Sonen satte på musiken på hög volym:

“dom dom dom dom dom dom dom dom dom dom dom
dom dom dom dom dom dom dom dom dom dom dom

Tänd ett ljus och låt det brinna
låt aldrig hoppet försvinna det är mörkt nu
men det blir ljusare igen”

Jag sjöng med så högt jag kunde för att få ut all frustration jag hade i kroppen och vill VILLE verkligen att texten skulle vara sann.

Vi sjöng vidare:

“på radion sjöng dom om fred på jorden
jag ville tro dom slitna orden”

Så långt in i sången stoppage sonen oss och sa: Nej så sjunger de inte. De sjunger “dom SVIKNA orden”

Funderade lite på det, och visst är det så. Mycket logiskt. Det är ett svek.

Men det är bara att bita ihop och kämpa vidare. Det är det enda vi kan göra:

“Tänd ett ljus och låt det brinna
låt aldrig hoppet försvinna
det är mörkt nu
men det blir ljusare igen

Tänd ett ljus för allt du tror på
för den här planeten vi bor på
tänd ett ljus för jordens barn

dom dom dom….”

 

http://www.youtube.com/watch?v=X4KCBaVMh7k

 

In i en annan värld och på sätt och vis in i min egen

Jag älskar att läsa. När jag ammade mitt första barn – och satt i timmar – slukade jag bok efter bok. Efter det har livet liksom kommit “emellan”.

Tills nu! Jag har fått en ny vän  - som dessutom förser mig med böcker! Jag älskar böcker, och känner mig barnsligt nöjd när jag går genom staden med en ny trave under armen! Och första boken slukade jag på mindre än ett dygn!

Och nu fortsätter jag. Jag har lagt dem i ordning och ser fram emot varje rad. De är som när böcker är som bäst, att de liksom känns som en bekräftelse, att jag på något konstigt sätt känner mig sedd i dem. Kanske för de tankar de förmedlar, kanske för de känslor de ger mig.

Hur det än är så får jag börja med att rekommendera den jag redan läst ut. Den har ett imponerade upplägg. Och känslan den gav mig sitter fortfarande kvar nu tre dagar efter det att jag läst ut den! Den har mycket att säga om vägen att bli en hjälte!

 

Slumpen är ingen tillfällighet

Hur många gånger har det inte hänt att det perfekta svaret dyker upp framför ögonen som om det vore ett bönesvar på något jag inte ens hunnit be om!

Och att det du precis gjorde för någon annan betyder himmel och jord. Jag kommer fortfarande ihåg när jag en morgon när jag fortfarande gick på gymnasiet, släpade med mig en stor väska till skolan för att jag skulle vidare med tåget direkt efter skolan.

Jag gick till skolan. Det var inte långt men tillräckligt långt för att det ska vara jobbigt med en stor väska. Så kom en bil upp bredvid mig med en av min klasskompisar i. Jag fick inte plats och hann inte direkt fundera på frågan heller, innan min klasskompis gick där bredvid mig och bar i andra handtaget. Och som ni vet att två på en väska gör inte bördan hälften så tung, utan oändligt mycket lättare! Och så är det ju trevligt också!

Nu säger du att det här var väldigt länge sedan (nä såååå gammal är jag inte!!!) men det händer varje dag i stort och smått! när vi öppnar ögonen och börjar tänka på det. Och om det nu bara är en slump och ingen big deal – så är det ju ändå härligt att livet ger oss ett extra vackert skimmer för att lysa upp vår dag!

I helgen fick vi besök från några fantastiska vänner som bor i Göteborg – äventyrare som jag ofta stolt berättar om, som nu var här för att springa Lidingöloppet – förutom att träffa oss förstås ;-)

Precis när de satte foten på uppfarten och sträckte fram den fina ljusgruppen de hade med sig som present – slocknade hela huset i strömavbrott!

Slumpen är ingen tillfällighet!

Plikttrogen

Kanske lite Lutheranskt som vi är fostrade här i nord, tänkte jag att definitionen av plikttrogen är att stanna kvar och kämpa, inte ge upp även då det ser i det närmaste hopplöst ut! Att förändra inifrån, stanna kvar….

Men även om det fortfarande är lite svårt att faktiskt säga det högt (nu skriver jag !) så tror jag att det är dags för en omdefiniering. Det är inte alltid rätt att stanna kvar, att stångas och kämpa och gråta, när värdegrunden tycks spreta åt var sitt håll.

Som så klokt har sagts: ett barn gör inte vad du säger utan vad du gör.

Alltså: det bästa sättet att övertyga som omgivning måste vara att vara ett gott exempel i handling, och att lyfta fram så många goda exempel man kan. För att uppnå resultat så fort som möjligt är “plikttrogen” enligt min nya definition att hålla sig borta från energiätande människor med märklig livs/människosyn och istället lägga all energi som går på alla fantastiska hjältar vi har runt omkring oss! Ju mer plats och uppmärksamhet vi ger åt det goda och modiga människor, desto fler tillfällen får övriga att “övertygas” om att detta är the way to go!

Ibland går det inte att ta till sig teorier även då den låter klok. Man behöver SE och nästan KÄNNA på hur det funkar i verkligheten. För teorier funkar ju dessutom inte alltid i verkligheten…

Boosta alla människor med civilkurage som du ser omkring dig! Hejja på alla som hittar på coola projekt som leder samhället framåt! Om alla goda skulle få uppbackning av dem de vet egentligen håller med, skulle fler våga ställa sig upp och ta ansvar!