Hälsning till Annie Lööf

Idag är jag hemma med snuvig dotter. Vi satt och tittade I tidningen där vi möttes av sida upp och sida ner med bilder på Annie Lööfs strålande ansikte – efter nyheten att Annie Lööf med största sannolikhet är Centerpartiets nästa partiledare.

Vad gäller mitt engagemang för Centerpartiet är det något oklart för min lilla dotter vad det är som görs. Hon har sett mig springa tjejmilen, låna barnens utklädningskläder inför Pride-tåget, haft glöggfester och pyssel, stå och dela ut ballonger och godis på gator och torg, osv osv.

Nu sitter hon och tittar på Annie och hör mig säga att Annie ska bli ledare/chef för Centerpartiet. Och Dottern tycker att det verkar jätteroligt som framtidsyrke!

Ja Annie, jag tror att ditt engagemang, din entusiasm, din goda förmåga som strateg och dina högt satta ambitioner, kommer att ha stor betydelse för Centerpartiet. Jag vet inte åt vilket håll du kommer att föra partiet, vilka prioriteringar du kommer att göra och vilka värderingar som kommer att väga tyngst i din framtoning. Jag kan bara sända dig mina förhoppningar och min vision av ett gott samhälle.

Jag lägger idag framförallt mitt fokus på ett globalt nätverk för sociala entreprenörer, Yennenga Progress. Jag gör det för att jag tror på potentialen i människors samarbete, nätverkande och gemensamma omsorg om varandra och världen. Snabb ekonomisk vinst är inte alltid det som gör världen en bättre plats att leva på, däremot är jag övertygad om att det finns lösningar på de flesta problem, och att det finns så många modiga, kloka och fantastiska människor runt om i världen, som är värda att lyftas och stöttas, så att vi tillsammans kan skapa det samhälle vi vill leva i. Demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdhet, ja alla relationsbaserade strukturer, är något som alltid måste upprätthållas och vårdas.

Namnet på nätverket är hämtat från en legend i 1400-talets Västafrika om prinsessan Yennenga. Vad hon står för skulle jag också vilja skicka med dig och centerpartiet:

  • Yennenga har talang och ett stort hjärta.
  • Yennenga står för nytänkande, mod och civilkurage.
  • Yennenga är sann mot sig själv och andra, och lyder inte utan att tänka.
  • Yennenga utmanar normer såsom genus, traditioner och andra snäva strukturer.
  • Yennenga ser styrkan i sina medmänniskor och ber om hjälp för att lyckas.
  • Yennenga utövar ledarskap genom att vara en god förebild och lyfta andras potential.

Allt väl,

Stina

Jag vill ha Anna-Karin Hatt som ny Partiledare och framtida Statsminister.

Idag på lunchen frågade min väninna och kollega vem jag skulle välja om jag fick välja vem som blir Centerpartiets nästa partiledare. Själv sa min väninna att hon i politiken gick mot vänster för att hon nu med litet barn insett värdet av en väl fungerade barnomsorg.

För mig är det förstås ett något förvirrande uttalande eftersom jag själv inte träffat på någon inom Alliansen som INTE vill ha en väl fungerade barnomsorg, och jag kopplar inte barnomsorgsfrågan till den röd-gröna sidan.

Men min väninnas uttal

ande gör mig ännu mer säker på att jag vill ha Anna-Karin Hatt som ny P

artiledare

och framtida Stadsminister. Jag kan hålla med om kritiken att Alliansen inte lyckats kommunicera vikten av de mjuka frågorna och att det ofta kommer nyliberala tendenser som inte direkt gör att människor känner sig tryggare hemma runt frukostbordet eller i fredagsmys-soffan.

Varmare och mjukare, är ord Anna-Karin lyfter fram, och därför tror jag också på Anna-Karins möjligheter att leda partiet till att åter få en bred och folkrörelseförankrad verklighet och politik med bred uppslutning.

I sak är de tre kandidaterna relativt lika varandra, i praktiken kommer de att ha ett starkt och erfaret lag omkring sig, nu ska vi hitta de nyckelord vi vill ska forma vårt samhälle. Genom Sverigestudien (http://www.sverigestudien.se/images/Filer/2011_rapport_presentationer/%20Rapport%20-%20Sverigestudien%202011.pdf) framkommer bland svenskarnas 10 i topp, ord som familjen, medkänsla, rättvisa, ansvar, omtanke. Anna-Karin Hatt beskriver sig själv som en visionär socialliberal. Med goda värderingar, bred erfarenhet i både livet och yrkeslivet, ger hon ett stabilt och trovärdigt intryck.

Anna-Karin Hatt menar att vi inte har råd att inte investera i en god samhällsservice för alla, i hela landet. Vi måste ha god infrastruktur, vi måste skapa goda förutsättningar för småföretagande, vi måste ha bra sjukvård och omsorg, skola och fritid i HELA LANDET.

Jag gillar att hon pratar om att välfärden ska ge både mer makt och mer ansvar. Det är som med de mänskliga rättigheterna: för att kunna åtnjuta rättigheter, måste vi också se till att vårt eget agerande inte inkräktar på andras rättigheter – varken i Sverige eller på andra sidan jorden.

Anna-Karin har internationell verksamhet som ger henne sunda perspektiv, en bred verklighets bild och stora och tydliga visioner.

Jag vill vara medlem i ett varmt och grönt socialliberalt centerparti.

2011-08-21 Rapport: Hattresan – En berättelse och 25 förslag

Rösterna färdigräknade

Nu har de räknat klart alla personröster! Jag fick 667 stycken! Det räckte inte till en Riksdagsplats dessvärre ;-(  men jag kan inte påstå att det var speciellt oväntat eller att jag sörjer! Hade förstås gärna arbetat med mina frågor på Riksdagsnivå, men nu fortsätter jag att arbeta med mina frågor från andra plattformar istället.

Det har varit en helt fantastiskt spännande tid! Jag har bjudits in till så mycket spännande jag förmodar att jag annars inte hade bjudits in till, jag har fått massor av nya vänner (som sträcker sig långt bortom politiken)  och jag har lärt mig mycket.

Kvällsmöten har fyllt veckan för hur vi går vidare inom olika områden och trots att sorgen var stor över svenska folkets val, så har jag framtidstro och hopp inför framtiden och att vi tillsammans kan göra något konstruktivt.

Jag vill rikta ett STORT TACK till alla fantastiska människor som jag mött, som hjälp mig i kampanjen och som bidragit på olika sätt dessa veckor! Tack alla som arbetat hårt vid min sida! tack alla som erbjudit sig att dela material och hänga affischer. Tack vänner och familj för förståelse och moraliskt stöd! Tack för alla fina mail, sms, facebook kommentarer och frågor som jag fått! Jag blir lycklig av samhällsengagemang!

Nu går livet vidare med många lärdomar rikare!

Och det är väl skönt att just kampanjen är över (brist på sömn, dåliga matvanor och allt för lite tid med nära och kära) men jag hoppas att folk fortsätter att höra av sig både face to face och via sociala medier! Tillsammans skapar vi framtiden och underverk!

Det är en bunt personer som jag nu ska boka in luncher och fikan med som ska bli roligt att få ett ansikte på ! See you soon!

Mänskliga rättigheter kommer inte av sig självt

Vi träffades på Alla Kvinnors Hus på Söder. Bengt heter han. Han kom fram och frågade om jag var dansare, med tanke på hur jag rör mig. Vi tog ett danssteg och ni vet så där som det klaffar med någon som man aldrig träffat men där man vet att man delar något viktigt.

Bengt är klassmorfar och aktiv som farsa på stan. Jag fick en komplimang (förutom dansen!) där han sa att vi var drabbade av samma sjukdom och att den var obotlig – Empati! Med människor som Bengt och alla andra eldsjälar jag träffat är jag övertygad om att det är en sjukdom som smittar!

Jag hoppas att jag får möjlighet att följa med honom till skolan någon dag. Det får nog bli efter den 19 september… För det börjar där. I skolan, med de allra minsta. Vikten av att finnas, att lyssna och att se. Vi måste bryta mönstren och då måste vi våga se mönstren.

Kvällens debatt handlade exakt om det: att faktiskt våga lyssna och se och därmed kunna göra något åt det. Våld i hemmet. Framför oss hade vi en fantastisk panel. Jenny Östergren från TV4 var moderator, och debatten var sansad och intressant att följa.

 Som det länge sett ut, är det ett välgörenhetsarbete, där framför allt kvinnor arbetar gratis för att ta hand om kvinnor som utsatts för våld (kvinnojourer och liknande). Som Amnesty säger, signalerar detta att mäns våld mot kvinnor är det mest accepterade brottet i samhället.

Än en gång togs Canada upp som gott exempel! (Jag måste nog flytta dit en period! De har spännande lösningar på många politiska och samhälleliga frågor!) De ställer höga krav på kvinnojourerna med exempelvis krav på professionel personal, dygnetrunt personal, kameraövervakning, hög säkerhet osv. Om de lever upp till detta slipper de att hela tiden kämpa med ansökningar (som i Sverige) utan får löpande statlig finansiering.

Alla i panelen var rörande överens om attvåld i nära relationer är ett strukturellt problem och att vi måste bryta mönstren. Ulf Kristersson, (M) socialborgarråd i Stockholm, kommenterade att detta precis som alla socialtjänstfrågor, sällan är centrum av debatten! Fast den kanske borde dominera hela debatten! Våld i nära relationer är ju ofta långt mer vanligt än vi vill tro.

Regeringen har lagt fram en handlingsplan under dessa fyra år med både förändrad lagstiftning med skärpta straff (lagarna är redan innan relativt bra, men det handlar nu mycket om tillämpning och kunskap… Bevisbördan är där en viktig fråga. Är det offret eller förövaren som ska lägga jobb på att bevisa?), fokus på utbildning (polis, sociala myndigheter, skola osv), och åtgärdsprogram för förändrat beteende hos de våldsamma männen. Och inte minst samordning mellan skola och olika myndigheter så att barnens bästa kommer i fokus.

Mäns våld mot kvinnor är ett brott mot mänskliga rättigheter – och övrigt våld i nära relationer också såklart!

Strukturerna måste vi fokusera på redan i förksolan, skolan och fritidsaktiviterna. Lena Ek, (C) EU-parlamentariker berättade att hennes dotter blivit kraftigt dragen i håret av en pojke i sin klass. Läraren slätade då över och sa att han bara gjorde så för att visa hur mycket han tycker om henne… Den man älskar aktar man!

Representanter från föreningen Slagfärdiga – de som överlevt våld i nära relation, betonade att de vill ses som en del av lösningen, inte fortsätta att ses som offer utan vill vara med i debatten. Kvinnors rättigheter har inte kommit av sig själv – det har krävt lagstiftning och idogt arbete och engagemang. Det går inte att vänta på människors goda vilja, vi måste våga vara spetsiaga för att ändra ttityder.

En 19 åring till har skjutits. Det är ännu en förmycket.

Vi möttes på medborgarkontoret i Fittja. Ett möte sammankallat av polisstyrelsens ordförande Kristina Alvendal. Allianspartierna var de som hade hörsammat hennes önskan om att få diskutera den minst sagt viktiga frågan om våld och upplopp. För bara två veckor sedan sköts en ung kille ihjäl. Det är inte ok. Han är inte den förste. Och det går inte att blunda för. Vi måste skapa ett tryggt samhälle!

Brända bilar, attacker mot SL-bussar och våldet signalerar något viktigt. Vi alla har en gemensam plikt att lyssna och ta tag i det! Det behövs gemensamma krafter. Det behövs politiskt ställningstagande och engagemang, men också ett engagerat civilsamhälle. Dialog mellan familj, socialtjänst, skola och polisen är superviktig att få att fungera! Det var ett bra och konstruktivt möte. Vi pratade bland annat om ungdomens hus i Fittja, dit vi också ska ikväll. Precis som två personer skrivit i insändare i Mitt i, nyligen, behöver ungdomens hus en nystart, och utvidgas. Rent bokstavligt byggas ut så att den kan rymma fler verksamheter, och en bredd som gör att föräldrar också är där på ett mer naturligt sätt. Och mötesplatser, aktivitetshus, behövs i fler kvarter!

Sverige är väldigt åldersegregerat, och jag skulle gärna se att vi blandade mer. Jag tror att mycket tok skulle undvikas om fler vuxna förebilder fanns i närheten. Det finns engagemang och fantastiska ideer i civilsamhället och det är politikernas jobb att lyfta fram det och dra nytta av krafterna som finns!

Vi var också överens om att vi måste ha mer synlig polis, inte instängda i bilar utan närvarande, med bättre könsfördelning och bättre fördelning vad gäller bakgrund och hemvist, för att upplevas representera ”mig”.  Och med synliga kontor i de olika centrumen.

  • Vi behöver tidiga och tydliga reaktioner från samhällets sida när ungdomar riskerar att hamna i brottslighet eller redan har begått brott
  • Vi behöver ha fler synliga poliser i vår närmiljö
  • Det är viktigt att brott där ungdomar är involverade ska utredas skyndsamt av åklagare och prioriteras i rättsprocessen
  • Vi måste sätta in bättre åtgärder så att ungdomar som är på väg in i kriminalitet upptäcks i tid. Det kan underlättas genom en bättre dialog mellan familj, socialtjänst, skola och polisen.
  • Vi måste underlätta för föräldrar att ta ansvar genom information om aktuella beteenden när det gäller alkohol och narkotika.

Och parallellt med sådana åtgärder måste vi arbeta med att få ner arbetslösheten både för ungdomar och vuxna. Som med så mycket annat vad gäller politik går mycket hand i hand!

Jag vill införa ordentlig grön skatteväxling

”Barn gör vad vi gör och inte vad vi säger” – är en sanning många som umgås med barn fått uppleva. Även om det är förenklat är det ju så även med politiken. Om vi säger att vi öka sysselsättningen så måste vi göra åtgärder som också leder till det. Om vi vill ha en grönare ekonomi så måste vi göra åtgärder som leder till grönska.

 Ord måste bli handling. Vi måste våga välja och våga välja bort. Om vi vill förändra måste vi minska det som inte är bra, och öka det som är bra. Det går att göra exempelvis med skatter – mer eller mindre beroende på vad det är vi vill uppmunta och vad vi vill ha mindre av. Mer skatter på det som ska bort, mindre på det vi vill ha mer av!

 Jag lyssnade på Anna Denell på Vasakronan nu i helgen, på Centerpartiets valkonvent, som berättade att de alltid fräschar upp lokalerna innan en ny hyrsegäst flyttar in. Det är ibland då billigare att köpa nytt än att måla om! Då är det något som är helt galet! Det är sämre både arbetsmässigt och materialanvändningsmässigt! Vi borde använda mindre material och använda mer arbetskraft för samhället och för miljöln.

 Några viktiga frågor jag för upp på riksnivå:

  • Jag vill skatteväxla från arbete till energi och resursanvändning, dvs. sänkt skatt på arbete och företagande (t ex RUT, ROT och RIT) och höjd skatt på koldioxid (t ex fordonsskatt baserad på koldioxidutsläpp).

 

  • Jag vill införa avdragsrätt för den som klimatkompenserar via miljöteknikföretagande.

 

  • Jag vill ha centerpartiets gröna bilpremie på 50 000 kronor för utsläpp under 50 gram koldioxid/km

 

  • Jag vill att både ekologiska och ekonomiska risker och möjligheter utgör grunden för finansiell bedömning och avkastning.

 

  • Jag vill ha höjda avgifter på handelsgödsel och bekämpningsmedel och istället ersätta jordbruken för sina miljöåtgärder.

 

  • Jag vill att vi tar bort våra handelshinder för importerade klimatsmarta produkter och tjänster.

 Vi behöver både morötter och piskor, men framförallt är det attitydförändringar som skapar de verkliga framgångerna. Jag gillar uttrycket ”rolighetsteorin” och ansluter mig till att vi måste sträva efter positiva lösningar och lyfta fram de goda exemplen för att uppmuntra till att fler väljer den vägen. Den som är roligast vinner helt enkelt!

 Läs mer på:

www.wwf.se

www.naturskyddsforeningen.se

www.gronabilister.se

http://miljoaktuellt.idg.se/2.1845/1.330996/miljobilsbasta-och-samsta-partierna-utsedda

 Maila mig gärna på stina.berge@centerpartiet.se om du vill bli min rådgivare och ingå i min kunskapsbank i Riksdagsarbetet eller om du vill veta mer!

Vi måste våga nytt! ”Nödvändigheten är chanstagningens moder ”(Mark Twain)

När jag var ute och sprang med min nya motions- och diskussionskompis (Maria) kom vi in på det här med apps i Iphonen. Innan vi sätter ingång vår träning slår hon alltid på sin Iphone och ställer in i ett träningsprogram så att vi vet när, hur långt och hur fort vi sprang. Det är ju superkul! Iphonen öppnar en ny värld!

Just den gång jag nu tänker på, berättade hon om en annan app. Jag kommer inte ihåg vad den hette, men den gick ut på att skriva en tacksamhetsdagbok. Dvs att man varje dag skulle skriva in 3 saker man var tacksam för just idag. Vad som helst, som att bussen kom i tid, att det inte regnade när vi skulle vara ute och att vi orkade springa lite längre. Enkla men glada saker att vara tacksam för!

På Centerpartiets valkonvent nu i helgen fick vi bland annat lyssna på Johan Plate http://www.plate.nu/ vilket var minst sagt underhållande. Han tog upp just det, inte om appen så klart men det faktum att en ”jag vill tacka livet-mentalitet” ökar dina chanser till ett lyckligt liv.

Det är varken medfött eller ärftligt – utan ALLA kan lära sig det här! Om man vill ta hjälp av Iphoneappen så är det fritt fram, annars går det göra utan Iphone också!

Och det var sannerligen inte bara Johan Plate som strålande glädje och livsoptimism på helgens tillställning. Alla talare, våra ministrar och statsråd, och lite annat centerfolk och företagare, innovatörer och entreprenörer, bidrog till att hela evenemanget andades paradigmskifte, där retoriken inte låg i att fokusera på tråkiga symtom utan på möjlighet till förbättring, dvs inte längre ”frånvaro av sjukdom” utan snarare ”närvaro av friskhet”.

Med lite mer av välbefinnandes psykologi i vår politiska debatt så skulle den bli mycket gladare och mer engagerande!  Miljöinnovation har enorma förutsättningar, sysselsättning och entreprenörskap lika så! Ungdomars drömmar och framtidsplaner är ju helt fascinerande som vi har chansen att fånga upp! Kvinnors erfarnheter öppnar upp för nya brancher!

Lite som det populära ”Är glaset halvfullt eller halvtomt”?

Framtiden ligger framför oss och vi kan påverka den! NU!

Tack för en fantastisk tillställning i helgen med valmanifestet:

  • Bättre företagsklimat – fler jobb i hela Sverige
  • Riv hindren – fler jobb till unga
  • Mera RUT – valfrihet i välfärden
  • Fler karriärvägar för kvinnor
  • Världsbäst på mat och grön energi
  • Inför supermiljöbilspremie!

Jag vill tacka livet! Maria – när springer vi igen?

”Alla bögar älskar schlager…

… och alla centerpartister är bönder.”

Så stod det på Centerpartisternas t-shirts förra Pridefestivalen. Det är ovanligt fyndigt tycker jag – för det säger en hel del om generaliseringar och hur lätt man hamnar i en folla.

Men för att prata bönder så fick jag nyligen en undersökning Sifo gjort åt LRF, den visade bland annat att ”fyra av fem landsbygdsbor känner en bonde”, men också att varannan storstadsbo känner en bonde. ”Var tredje stockholmare, 33 procent, har också besökt en bondgård det senaste året. I Göteborg och Malmö är motsvarande siffra 38 procent.” Undersökningen drog också slutsatsen att ”Ju högre utbildning desto större tycks sannolikheten för ett bondgårdsbesök bli.”

Naturens samband, hur vår mat produceras och en relation till dem som producerar skulle kunna göra under för vårt näringsintag och hälsa! Det borde ingå i kursplanen både för barn och vuxna!

Och vi kan ju spela lite schlager på vägen dit!

Glad för Pride

I helgen avslutades Pridefestivalen. Nordens största festival. Det känns rätt kul att vår största festival är just Pride!

Pridetåget är så klart höjdpunkten då stan vimlar av människor i alla åldrar, alla färger, med alla språk och människor med en uppsjö av olika åsiktsinriktningar, ideologier och läggningar, trängs på samma ställe, med ett gemensamt syfte: att fira!

Jag älskar festivaler.

Jag pratade med en av våra amerikanska släktingar som är här på besök, och det är ju bara att konstatera att de i USA är fenomenala på att slå på stort vad gäller firande. Kan uppfattas som kommersialiserat så klart, och mycket ligger nog i det, men det är också en sammanhållande länk. Den blinkande julen, Halloween, St Patrics day, och för att inte tala om 4th of July!

Och i sådant firande går det inte att vara ”lite vanlig”. Fira är mycket att göra lite extra. Halloween i USA hade inte blivit samma sak utan utklädningskostymerna. Pridetåget hade knappast haft denna mängd åskådare om alla i tåget sett ”neutrala” ut.

Jag tycker att allt som kan firas ska firas. Livet är till för att vara trevligt och glädjas tillsammans. Jag tycker att det är roligt att ta fram mina små kycklingar till påsk och att ställa så många små tomtar på mina hyllor som möjligt på jul. Jag tycker om att klä ut mig, eller i alla fall lägga lite extra tid på att hitta på något kul innan något party. Det lilla extra som gör just denna högtid speciell.

Kanske är det därför jag tycker om att bo i Botkyrka, som har devisen: Långt ifrån lagom!

Tack för i år och jag ser redan fram emot nästa Pride-festival! Och vi borde ha en brain-storming-kväll då vi hittar på annan folkfest som kan förena alla boende i Sverige! Det har vårt kalenderår verkligen utrymme för! Det är långt till nästa juli!

Första gången på Almedalen

Nu har jag för första gången varit i Almedalen – på Almedalsveckan, politikernas högtid! Knappt ett och ett halvt dygn var jag där. Tillräckligt för att insupa stämningen och se vad som händer – men långt ifrån tillräckligt för att ta del av allt spännande som händer. Och dessutom behöver man ju klona sig för att göra det, eftersom det är så mycket som försiggår parallellt.

När jag gick från båten hann jag inte många steg förrän jag sprang på kända ansikten. De berättade att de tävlade om vem som första timmen hann se flest de kände. Och jag kan bara konstatera att jag sprang på fler jag kände på detta dygn i Visby än jag springer på när jag går på stan hemma!

Vi hade cykelmanifestation med gröna fina cyklar. Jag har knappt cyklat sedan jag var 16, så det var kul! Och det resulterade i en extra tur utmed strandpromenaden med härlige Per-Ewert. Tack för en superfin eftermiddag!

Vi var på olika mingeltillställningar med god plockmat och rosévin! Och så hann jag med gotländsk färskost, det supermörkbruna brödet och gotländsk saffranspannkaka!

Förutom det seminarium jag själv deltog i om psykisk hälsa, kan jag krasst kommentera att det är MINST intressant att gå på politikerdebatter och MER intressant att gå på föredrag med sakkunniga/intresseorganisationer. Det är inte så många politiker som är emot bättre sjukvård, bättre skolor, bättre kollektivtrafik osv, och det är inte så många politiker som hinner säga konkreta åtgärder på den korta lilla minut de får, och samtidigt försvara sig mot andra sidans tolkning av siffror, vad som gjorts och inte gjorts.

Undrar hur det hade sett ut som vi även offentligt strävade efter koncensus och det bästa för befolkningen, om vi slapp (?)  racka ner på varandra. Som det ser ut nu blir det i det närmaste intetsägande för lyssnaren.

Tack alla intresseorgansationer för en god insats i att ge er verklighetsbild och bredda diskussioner och faktaunderlag.

Och tack Sveriges Psykologförbund för inbjudan till Almedalen!