In i en annan värld och på sätt och vis in i min egen

Jag älskar att läsa. När jag ammade mitt första barn – och satt i timmar – slukade jag bok efter bok. Efter det har livet liksom kommit “emellan”.

Tills nu! Jag har fått en ny vän  - som dessutom förser mig med böcker! Jag älskar böcker, och känner mig barnsligt nöjd när jag går genom staden med en ny trave under armen! Och första boken slukade jag på mindre än ett dygn!

Och nu fortsätter jag. Jag har lagt dem i ordning och ser fram emot varje rad. De är som när böcker är som bäst, att de liksom känns som en bekräftelse, att jag på något konstigt sätt känner mig sedd i dem. Kanske för de tankar de förmedlar, kanske för de känslor de ger mig.

Hur det än är så får jag börja med att rekommendera den jag redan läst ut. Den har ett imponerade upplägg. Och känslan den gav mig sitter fortfarande kvar nu tre dagar efter det att jag läst ut den! Den har mycket att säga om vägen att bli en hjälte!

 

Slumpen är ingen tillfällighet

Hur många gånger har det inte hänt att det perfekta svaret dyker upp framför ögonen som om det vore ett bönesvar på något jag inte ens hunnit be om!

Och att det du precis gjorde för någon annan betyder himmel och jord. Jag kommer fortfarande ihåg när jag en morgon när jag fortfarande gick på gymnasiet, släpade med mig en stor väska till skolan för att jag skulle vidare med tåget direkt efter skolan.

Jag gick till skolan. Det var inte långt men tillräckligt långt för att det ska vara jobbigt med en stor väska. Så kom en bil upp bredvid mig med en av min klasskompisar i. Jag fick inte plats och hann inte direkt fundera på frågan heller, innan min klasskompis gick där bredvid mig och bar i andra handtaget. Och som ni vet att två på en väska gör inte bördan hälften så tung, utan oändligt mycket lättare! Och så är det ju trevligt också!

Nu säger du att det här var väldigt länge sedan (nä såååå gammal är jag inte!!!) men det händer varje dag i stort och smått! när vi öppnar ögonen och börjar tänka på det. Och om det nu bara är en slump och ingen big deal – så är det ju ändå härligt att livet ger oss ett extra vackert skimmer för att lysa upp vår dag!

I helgen fick vi besök från några fantastiska vänner som bor i Göteborg – äventyrare som jag ofta stolt berättar om, som nu var här för att springa Lidingöloppet – förutom att träffa oss förstås ;-)

Precis när de satte foten på uppfarten och sträckte fram den fina ljusgruppen de hade med sig som present – slocknade hela huset i strömavbrott!

Slumpen är ingen tillfällighet!

Plikttrogen

Kanske lite Lutheranskt som vi är fostrade här i nord, tänkte jag att definitionen av plikttrogen är att stanna kvar och kämpa, inte ge upp även då det ser i det närmaste hopplöst ut! Att förändra inifrån, stanna kvar….

Men även om det fortfarande är lite svårt att faktiskt säga det högt (nu skriver jag !) så tror jag att det är dags för en omdefiniering. Det är inte alltid rätt att stanna kvar, att stångas och kämpa och gråta, när värdegrunden tycks spreta åt var sitt håll.

Som så klokt har sagts: ett barn gör inte vad du säger utan vad du gör.

Alltså: det bästa sättet att övertyga som omgivning måste vara att vara ett gott exempel i handling, och att lyfta fram så många goda exempel man kan. För att uppnå resultat så fort som möjligt är “plikttrogen” enligt min nya definition att hålla sig borta från energiätande människor med märklig livs/människosyn och istället lägga all energi som går på alla fantastiska hjältar vi har runt omkring oss! Ju mer plats och uppmärksamhet vi ger åt det goda och modiga människor, desto fler tillfällen får övriga att “övertygas” om att detta är the way to go!

Ibland går det inte att ta till sig teorier även då den låter klok. Man behöver SE och nästan KÄNNA på hur det funkar i verkligheten. För teorier funkar ju dessutom inte alltid i verkligheten…

Boosta alla människor med civilkurage som du ser omkring dig! Hejja på alla som hittar på coola projekt som leder samhället framåt! Om alla goda skulle få uppbackning av dem de vet egentligen håller med, skulle fler våga ställa sig upp och ta ansvar!

Gott, ger gott, ger gott, ger gott!

Man borde verkligen börja varje seminarium och konferens med en en föreläsning om forskning om empati! Idag handlade hela dagen om det och det var idel förståelse och glada tillrop och leenden även då telefoner ringde i salen, tekniken strulade eller någon behövde ut från sin plats i mitten av salen!

En utopisk stämning – som uppenbarligen kan vara verklighet!

Det var en hel dag om altruism och medkänsla med forskare som gav sina olika infallsvinklar på saken. Och många frågeställningar som diskuterats under dagen har vi också bollat fram och tillbaka i Yennenga Progress arbete och syfte. Som tex att det är skönt att vara “god” och ge och att det triggar samma centra i hjärnan som att äta gott, ha sex eller ta droger! Vilket är nice! Så då kan man vara snäll och uppnå samma stimulans! Men också att däremot att ta emot inte är lika lätt och inte alltid lika lustfyllt… Och om man då börjar skrapa på ytan av “givandet” kanske det egentligen inte ger de positiva effekter som vi egentligen menade! Det är värt att vända och vrida på!

CCARE Sweden arbetar för att bli ett nytt tvärvetenskapligt centrum för forskning och utbildning kring altruism, medkänsla och social hållbarhet på individ-,
grupp-, verksamhets- och samhällsnivå.

Det var fantastiskt roligt att få vara med. Och här sitter jag med en lång lista på hjältar jag tänker kontakta omgående!