Press Release: WASH

World Hygiene Programme Launches on October 15, 2011

A new charity which focuses on fighting preventable disease by promoting hygiene – the most cost effective public health intervention – launches in Sydney on “Global Handwashing Day”, October 15 2011.

The World Hygiene Programme (WHP) is working to build a public health agenda led by water, sanitation and hygiene (or ‘WASH’) in developing countries, and a WASH agenda led by hygiene promotion.  Their vision is a world where preventable diseases are not the world’s leading killer of children under five years old.

Hygiene is the most cost effective way to prevent the two biggest killers of children – acute respiratory infections and diarrhoea.  Improved hygiene practices such as handwashing can reduce diarrheal illness by nearly 45 percent.  Whereas introducing clean water reduces diarrheal illness by only 21 percent.  Despite this hygiene receives only a tenth of the money that is spent on WASH.

WHP will focus a spotlight on hygiene by:

  • Lobbying decision makers to prioritise hygiene.
  • Developing free online courses in hygiene and WASH.
  • Disseminating high quality information and tools on hygiene.
  • Offering free hygiene promotion advice and direction to water charities.
  • Developing strategic partnerships with other WASH organisations to help prioritise hygiene.

Founder of the WHP, Mark Eddleston says, “Simple techniques such as handwashing can have a dramatic effect on reducing preventable disease.  It’s not enough to bring clean water and sanitation to a remote village or urban slum, you need the community to engage in improved hygiene practices in order for them to be effective.

“We’ve created the World Hygiene Programme in response to the lack of focus on hygiene. We know that through hygiene promotion we can dramatically reduce the second biggest killer of children around the world – diarrhoea.  We want to work closely with those in the development community to ensure that hygiene promotion is a part of every new water or sanitation project”.

WHP’s first project is with Dutch NGO The Water Channel to create the world’s free, first open-source online courses in WASH.  Courses will be aimed at those interested in learning about WASH and more specifically at the many charities that deliver water and sanitation projects whilst ignoring hygiene promoting.

The WHP website (http://whp.org.in/) contains a comprehensive set of resources and tools covering hygiene, handwashing, behaviour change, community-led total sanitation (CLTS), disgust, acute respiratory infections and diarrhoea.

Contact:

Mark Eddleston at World Hygiene Programme

mark.eddleston@whp.org.in

+61 (0) 410 732 012

Målbild – IDOL!

I olika sammanhang tillfrågas vi om idoler. Kanske för att det speglar lite av vad vi vill vara själva – vem vi vill vara! Inom idrott, musik och dylikt är det självklart att vi ska ha någon duktig som “målbild”, men nog behöver vi målbilder inom allt det vi gör!

Förebilder tar oss framåt, ger oss hopp och styrka. Vi söker ”idoler” redan då vi är små, små barn – och vi behöver dem hela livet!

Min första uttalade idol jag kommer ihåg, heter Eva Sävfors. Hon var min sinnesbild av den fulländade kvinnan. Hon lyste, hon värmde upp marken där hon gick, och jag förstod att hon var bra på det hon gjorde. Åren gick och jag insåg att det hon jobbade med var precis det jag drömde om att få arbeta med – och idolskapet höll i sig!

Eva kommer alltid att ha en speciell plats på min idollista!

Som vuxen är jag grundare till ett nätverk – för idoler. Dvs ett nätverk med sociala entreprenörer, sanna förebilder! Driftiga, starka, kompetenta människor som gör underverk för sin omgivning och världen! www.yennengaprogress.se

Vi behöver dem. För att finna vår egen inre styrka, för att sätta tydliga målbilder av vad vi själva vill uppnå i livet – och för att hur stor en idol än är så behöver den vänner och en klapp på axeln!

För er som inte redan har årets fredspristagare på er Idol-lista, så är det bara att ta fram listan och börja skriva!

Liberias president Ellen Johnson Sirleaf.

Den liberianska medborgarrättskämpen Leymah Gbowee.

Jemeniten medborgarrättskämpen Tawakkul Karman.

Tre modiga kvinnor, med fokus på fredsarbete i Afrika och arabvärlden. Och som alltid när jag söker mina idoler, återkommer jag till den “idol” som gett vårt nätverk Yennenga Progress sitt namn:

  • Yennenga har talang och gott hjärta.
  • Yennenga står för nytänkande och civilkurage.
  • Yennenga utmanar begränsande normer.
  • Yennenga ber om hjälp för att lyckas.
  • Yennenga är en god förebild och lyfter andras potential.

Jag är övertygad om att Yennenga har nycklarna till framgång, och tillsammans skapar vi förutsättningarna för en positiv samhällsutveckling, genom att stärka de positiva krafterna och initiativen runt om i vår värld.

- Om vi vågar ha så tuffa målbilder som årets fredspristagare!

I dagens mailskörd:

“Dear Stina,

The past few weeks have been critical for our campaign. You’ve been asking members of Congress to back strong conflict minerals regulations. During that time, I had the privilege of traveling to eastern Congo as Raise Hope for Congo’s new campaign manager. While there, I met with elected officials, local activists, and everyday people working to make Congo a better place. This was my first trip to Congo. My visit left me inspired, hopeful, and determined to propel this movement forward.

Early in my trip, controversy around conflict minerals legislation gained wide-spread media attention. At the same time the conversations played out in newspapers and online, I met with local activists who are fighting alongside us to end the trade in conflict minerals. They expressed overwhelming and widespread support for your efforts to bring about meaningful change in Congo’s most devastated region.

As a united, international movement we can succeed in ensuring the technology we use every day is not fueling violence and war in Congo.

I’ve spent much of the past ten years counseling American youth involved with gangs and drugs. While in Congo, I visited BVES, a child soldier reintegration program. This visit was especially moving to me. As in the U.S., in order for a young person to transcend the struggles of their present, they need a strong community of support. In Congo, decades of violence and insecurity have completely eroded that sense of community and support. For a young boy like Joseph—sweet, sincere, and charming, a mere 8 years old when he witnessed his mother being raped—an armed group seeking revenge is often the closest semblance to a community of support. Like thousands of other boys, after his mother’s rape Joseph joined another rebel group, perpetuating a cycle of violence and insecurity in eastern Congo.

My commitment to Joseph, and to all of eastern Congo, is to never stop fighting until the deep, lasting, large-scale policy reforms are fully enacted.

I’ve told you my story of why I’ve made a personal commitment to contribute to lasting change in Congo. Will you share yours?

Hop onto Facebook, and tell your friends and family, in your own words, why the crisis in Congo matters to you. Include @RaiseHopeforCongo in your status update so your post shows up on our Facebook wall, and so that your friends can easily join us, too.

I look forward to working with you,

JD Stier
Raise Hope for Congo Campaign Manager”

Behöver nog inte tillägga så mycket här. Världen angår oss alla.

Internationellt engagemang som livsstil – vare sig du vill eller inte!

Jag var på 15-årskalas. Den firade 15-åringen hade ett armband på sig med bokstäverna: W. W. J. D. Jag har sett sådana förut, men slutar inte förundras och glädjas över dem. Vi skulle alla behöva bära ett sådant, i alla fall tankemässigt. Bokstäverna står för orden What Would Jesus Do, vad skulle Jesus ha gjort. Det är förstås inte alltid lätt att veta, men om vi antar att vi har en förförståelse för att Jesus, oavsett om du tror att han funnits eller ej, står för att vilja göra gott och välkomna alla, och vi i vår tur ansträngde oss att verkligen vilja göra som han, skulle världen se annorlunda ut.

I en globaliserad värld går det inte att blunda för människor som lever i andra delar av världen. Våra liv vävs samman inte bara för att vi är människor men även miljömässigt. Utsläpp och klimatförändringar har blivit vår gemensamma angelägenhet.  Genom vår konsumtion tar vi varje dag hela världen med oss hem.  De kläder vi köper är kanske är tillverkade i Indien, apelsinjuicen kommer från Cypern, bananerna från Costa Rica, kaffet från Ghana och utemöblerna från skogar i Asien. Listan kan bli väldigt lång. Vad av allt vi använder varje dag är tillverkat av material från vårt närsamhälle, av människor i vårt närsamhälle?

Vad vi väljer att konsumera både energimässigt och materiellt, påverkar alltså medmänniskor vi med största sannolikhet aldrig kommer att träffa! Men för den saken skull kan vi inte blunda för dem och deras livssituation som faktiskt påverkas direkt av oss. W. W J. D. Världen finns hos dig, och det är en fantastisk möjlighet vi måste ta till vara!

Frågor:

Vilka länder kommer du i kontakt med en helt vanlig dag, genom din konsumtion? Gör en lista!

Vad vet du om dessa länder?

Vad vet du människorna som producerat dessa varor och produkter?

För att vara internationellt engagerade behöver vi således inte åka långt bort. Ett engagemang för globala frågor är inte längre något som en grupp specialintresserade människor har som fritidssysselsättning – det är något som angår oss alla!

Det är sannerligen lättare sagt än gjort att leva utan att skada någon annan. En sanning som kan låta brutal – som är brutal, men som också öppnar upp för en ny värld av insikter och band mellan människor världen över!

Ju mer vi lär oss om vår värld och våra medmänniskor, hur miljön påverkas av vår mänskliga framfart och hur handel och politik påverkar människors vardag, desto större är förutsättningarna för att vi ska kunna göra rätt val.

Sex stora elektronikföretag bojkottar Kongo

Vidareskickar material från “Rättvis elektronik” för er som inte följer den själva. Tanken är god. Bojkott är dock inte alltid en bra lösning eftersom det ofta slår mot de redan utsatta. Att något behövs göras för coltanbrytningen i Kongo är dock uppenbart. Så all uppmärksamhet som leder till debatt är viktig runt frågan.

“Apple, Nintendo,

Nokia, Sony, HP och Intel kommer sluta köpa råmaterial från Demokratiska Republiken Kongo från och med nästa månad, enlig

t MacWorld. Efter att ha finansierat kriget i Kongo i över ett decennium drar de sig alltså från landet helt och hållet. Detta är inte helt oproblematiskt. Make IT Fair uppmärksammade i en rapport förra året att lokala organisationer i Kongo avråder starkt en bojkott av landets gruvindustri, eftersom så många är beroende av den för sin försörjning (och överlevnad). Vi måste förbättra arbetsvillkoren i gruvorna, inte lämna

dem i sticket, vi måste ersätta de gruvor vi lämnar med att investera mer i gruvor som inte bidrar till kriget i så hög grad. Detta verkar dock elektronikföretagen inte tänka på. John Kanyoni, ordförande för mineralexportföreningen i kongolesiska Kivu, säger att man har för avsikt att försöka kompensera bortfallet genom att vända sig till tillverkare i Asien. Kompensera elektronikföretagens bortfall, vill säga. Inte de kongolesiska gruvarbetarnas.”

http://rattviselektronik.wordpress.com/2011/04/04/sex-stora-elektronikforetag-bojkottar-kongo/

Mörk choklad – jag vill inte att det ska finnas en mörk sida av den…

Jag satt på en trevlig lunchrestaurang i centrala Stockholm. Bara någon dag innan hade jag sett filmen The dark side of chocolate, av den danske dokumentärfilmaren Miki Mistrati .

Han hade varit inne i en butik och tittade på chokladkakorna på hyllan. Sju var utan märke, en var med fairtrade märke. ”Jag undrade varför och började googla”.  Detta ledde till att han sedan tog sig till Mali, Burkina Faso och Elfenbenskusten och gjorde filmen om chokladens väg.

Och såg delar av den handel med vad som beräknas uppgå till 800 000 traffikerade barn i Västafrika.

Om du vill se en snutt av filmen så kolla trailern:

http://www.thedarksideofchocolate.org/

Jag har hört om det i omgångar, i mitt kära Burkina Faso, att barn kidnappats och aldrig mer hittats. Små barn. Att vara 10 år och tas från sitt hem, fraktas 100-tals mil och säljas till ett plantage. För ett par hundra dollar, för att sedan vara livegen, gratis arbetskraft… Även om du rymmer därifrån, hur ska du ta dig hem? Du har ingen aning om var du är, du har inga pengar, åt vilket håll ska du börja gå? Och du kan inte det lokala språket.

Det gör ont i hjärtat och i magen. Vem ska betala priset för din choklad?

Nu satt jag här på restaurangen mitt i Stockholm, med en härlig, samhällsengagerad, människa, som själv tar upp filmen, som hon sett för några månader sedan på Dokument utifrån och reagerat på det – och lyckats röra om i grytan!

Läs gärna hennes inlägg:

http://catrinstexter.blogspot.com/2010/03/chokladens-morka-sida.html

Häromdagen fick jag som så många gånger förr en twitterline där någon skrev: jag gillar inte #fairtrade

Jag blir lika förvånad varje gång. Det är för mig en gåta. Fairtrade är för mig ekivalent med ord som solidaritet, omsorg, empati, medmänsklighet, ärlighet, rakryggad osv. Svårt att säga att man inte gillar det.

Fairtrade står inte i motsättning till fri handel.  Det är bara en reglering för HUR vi vill att denna handel ska se ut – och det är konsumentmakt och därmed en marknadskraft! Så inte ens ultraliberalerna borde gå emot det!

Fairtrade kommenterar: Vi kan inte lova att det aldrig förekommer barnarbete (eller andra typer av utnyttjande, missförhållanden osv), men så fort vi får rapporter, så sätter vi in åtgärder och håller utbildningar, övertalar familjer och samhällen att det inte är bra med barnarbete.

Vänskap, kärlek, mänskliga rättigheter, demokrati, jämställdhet och allt annat som har med mänskliga relationer att göra är något vi aldrig blir färdiga med – vi kan alltid förbättre, alltid bygga vidare, alltid lära mer och alltid göra världen bättre för oss alla!

Om du vill joina facebook-gruppen för filmen och dess dokumentärfilmare så gå till http://www.facebook.com/group.php?gid=331502629133

Jag blir lycklig av drivkraft och människor som får saker gjorda!

Det är roligt att mina kompisar arbetar på olika utvecklingsorganisationer runt om – och att de dessutom bjuder in då det kommer intressanta besök! Igår satt jag med min kära Anna Sigstedt på Kvinna till Kvinna, och lyssnade till Godelive, som är samordnare i organisationen Fadi i Östra Kongo.

Det projekt som stöds från Kvinna till Kvinna är ett alfabetiseringsprogram. Fadi har ca 750 medlemmar. 90% av föreningens medlemmar och aktiva är kvinnor och kommer från 17 olika byar. 95% av deltagarna har varit utsatta för sexuella övergrepp.

Analfabetism är ett stort problem framförallt för kvinnor, eftersom man traditionellt väljer att satsa på pojkar vad gäller utbildning. Då det traditionella systemet bygger på att syskon tar hand om varandra, så satsar man inte på flickorna, utan det räcker att utbilda pojkarna.

Fadis projekt riktar sig således till att fånga upp kvinnorna. Hemsysslorna är en stor börda, så de var till en början oroliga att kvinnorna inte skulle dyka upp?

I projektet ser vi dock ett starkt gräsrotsengagemang. Alla kvinnorna engagerade sig på frivillig basis för att dra sitt strå till stacken att få till stånd de utbildningscentrum de projekterade. Kvinnorna har själva gjort sten av lokala material och byggt sina utbildningscentrum.

Det är medlemmarna själva som önskat sig verksamheten och sedan sett till att den blivit av. Jag blir lycklig av drivkraft och människor som får saker gjorda!

På centren är det inte bara alfabetiseringskurser, utan också andra aktiviteter för kvinnor för att stärka dem. T.ex. yrkesutbildningar och fotboll!

Shorts är tabu att ha på sig (i alla fall för kvinnor!), men blir en konkret sak att diskutera när man vill komma åt att respektera varandra. Shortsen är ändå relativt harmlöst och bra diskussionsunderlag! När kvinnorna kom hade en del av dem aldrig hållit i en penna – tre månader senare kan de börja läsa och skriva och är duktiga på att spela fotboll!

En kvinna fick ett guvernörsjobb när hon lärt sig läsa och skriva.

Övergreppen fortsätter, men det är historiskt att förövarna också de senaste större samordnade övergreppen, blivit gripna och fått straff. Nu återstår att se hur det påverkar krigsföringen framöver. Straffriheten är ett stort problem, så nu väcks åter hoppet om att få till en förändring.

Det är alltid roligt att besöka organisationer och prata med människor som ser potentialen omkring sig, som ser bortom en yta som ibland kan te sig kaotisk och hopplös (som i de länder som lever i konflikt eller postkonflikt), och som berättar om utvecklingen och de positiva förändringar som sker när människor går samman och således också skapar verktyg och kraft för förändring.

Tack Kvinna till Kvinna för att jag fick komma!

Och tack Anna som bjöd in och sprider kunskap och goda tankar omkring dig!

Gott nytt år !

Idag är det nyårsfirande! Jag firade med god mat med god vän, i lite röd velor för att hålla temat från gårdagens blogg och röd tråd till vad jag nog kommer att skriva om i morgon… Det röda stämmer också med nyåret eftersom man idag ska ge barnen pengar i små röda kuvert som symboliserar lycka!

Idag är det alltså kinesiskt nyårsfirande och vi välkomnar Harens år!

Enligt kinesisk vidskepelse är personer födda i Harens år begåvade och ambitiösa, populära och bra underhållare vilket gör dem till alla festers medelpunkt.

Trots att de är omtyckta är de pessimistiska, osäkra och rädda för förändring. I affärer spelar de aldrig utan gör sätta beslut på ren instinkt. Harar är kända för sin estetiska läggning och kärlek till konsten, och bor därför ofta i vackert dekorerade hem.

De kommer bäst överens med människor födda i fårets, frisens eller hundens år. Harens år under förra seklet var 1915, 1927, 1939, 1951, 1963, 1975, 1987 och 1999.”

Det ser ut som ett år i förändring med tanke på diverse revolutioner så de nya hararna som föds i år kommer att tuktas från början…