Om du sätter ett frö i en kruka kommer den att gro.
Men bara till en viss storlek.
Den blir aldrig så stor som om den hade fått växa fritt i skogen.
Beror det på fröet?
Nej. Det beror på de begränsande livsmöjligheterna.
Lärdomen levererade Dr Yunus, grundare till Grameen Bank i morse.
Försök inte ”fixa” personen, försök fixa systemet.
För det är systemet som begränsar. Det är inte personen som i sig är begränsad.
Trevlig helg!
Tänk om vi kunde:
- arbeta aktivt för att bevara det som vi är riktigt stolta över.
- aktivt och engagerat lägga till det som fattas.
- medvetet väja bort det som inte hjälper oss.
Det är inte svårt att bli alldeles förälskad i vårt kvarter, ja hela « byn » så här års. Det blommar, doftar underbart, vattnet glittrar och sommaren känns precis som den ska vara!
Vi cyklar och promenerar, leker i trädgården, planterar blommor och går ner till sjön och tar ett dopp!
Jag tog med barnen till en granne längre upp på gatan, som ibland går runt och säljer egen honung. Det är ju så att det är bäst att äta honung från sitt eget närområde för att det stödjer immunförsvaret i synnerhet tack vare floran där du själv bor, och sedan tänkte jag fråga om jag och barnen skulle kunna få komma på studiebesök någon dag och få en liten kurs i biodling och honung!
Åke själv var inte hemma men vi fick njuta av deras fantastiska trädgård och de skulle återkomma när de åker till bina och det passar att vi kommer med. De har nämligen inte kvar bin i kuporna hemma på gården.
Anledningen var minst sagt chockerande. Högstadiebarnen som går på skolan i närheten, och då går förbi deras hus har nämligen roat sig med att öppna luckorna i bikuporna mitt i vintern så att de frusit ihjäl och en gång till och med slängt en stor sten rakt ner i kupan! (+ sparkat sönder ett och annat).
När paret gått till rektorn, för att i alla fall be honom att ta upp det med eleverna, så svarade han att paret väl fick sitta och vakta…
Jag blir tokig. Jag undrar över vilken respekt man kan ha för en sådan rektor. Jag undrar över hur barnen/ungdomarna kan må om de förstör! Eller hur man skulle kunna vara likgiltig! Jag blir frusterad och upprörd. Jag har ingen förståelse för denna typ av vandalism och idioti!
Och jag inser att studiebesöket hos biodlarna inte bara handlar om att lära sig mer om bin och honung men förhoppningsvis får mina barn att förstå binas roll och biodlarnas omsorg, så att de aldrig, ALDRIG, får för sig att göra något så idiotiskt.
Vi pratade om vad utveckling är. Ofta är det illustrerat med en pil snett uppåt i en graf. Undrar hur många som upplever sin utveckling så?
Kjell Enhager tog upp och gjorde en rörelse med handen, som att vispa lite i luften, som är så man ofta illustrerar sin väg framåt om man gör det med händerna (snarare än en arm sträckt framåt). Och visst är det så! Han sätter fingret på spiken hela tiden!
Utveckling är flera snurrar, runt, runt framåt. Kjell kallar det NÖHRA = Nu, Önskad framtid, Hinder; Resurser och Agera. En procedur av att se dagsläget, se ett mål, möta hinder på vägen, hitta resurserna att lösa dem och handla därefter. En process i massa omgångar, om och om igen, för att ständigt gå framåt.
Jag tycker att Ap-experimentet är rätt talande. Det kvittar om det hänt i verkligheten, för budskapet är tydligt!
Vi har 20 apor i ett rum med en trappa, och längst upp för trappan ligger det bananer. När aporna går upp för trappan kommer kallt vatten över dem alla. Apor tycker inte om kallt vatten, så de lär sig att inte gå upp för trappan. Alla stoppar således varandra om någon får för sig att försöka gå upp för trappan. Så byter experimentledaren ut en i taget av aporna, tills ingen av dem har varit med om det kalla vattnet och därmed bara vet att man inte får ta bananen men vet inte varför.
Många organisationer är så, ”så här är det i vår organisation” men fråga inte varför, för ingen vet egentligen….
Du kan således ha kapacitet och kompetens men inte ha möjligheten. För att alla övertygat hindrar dig. Inställningen begränsar. De flesta har jättebra argument för varför det inte skulle funka….
Det var Kjell Enhager som förmedlade historien till mig. Du har kanske hört den från någon annan, men bra är den! Kjell kallar den person en ”Kravall-apa”, den som vågar gå först, vågar prova, och får massa kritik av alla andra – tills du är bäst och de andra vågar följa efter.
Så vad lär vi av detta? Att de andra måste kunna ge argument för ”varför” man inte får göra på ett visst sätt. Om det bara är att det gjordes för länge sedan så är det så att tiderna förändras så det kan funka nu, och om det ”bara är så” så har den uppenbarligen inte förstått själv varför och då kan det vara en myt.
I vilket fall som helst så är det bara att tuta och köra och våga, annars kommer vi aldrig framåt!
Idag har jag umgåtts med min mamma. Hon följde med mig och handlade blommor, och strax ska vi iväg på sommaravslutning på dagis (med resten av familjen) och se den efterlängtade dagismusikalen!
På söndag är det mors dag och kanske bör hon få en blomma också för att hon är min fina mamma! Och det finns många fina mammor – ingen som min förstås 
men i alla fall! Som är värda att hurras och lyftas och firas och boostas.
För att bekräfta det goda arbetet som våra medmänniskor (och i detta fallet mammor) gör runt om oss, är det minsta vi kan göra!
Kvinna till Kvinna kör en kampanj som kallas Mor till Mor. Den innebär att man kan skicka ett sms eller ett gåvogram till sin mamma och samtidigt stödjer mammor i konfliktområden. Kvinna till Kvinna vill med den här kampanjen uppmärksamma de kvinnorättsaktivister och fredskämpar som är mammor och att det många gånger kan vara tufft att kombinera rollerna. Kvinna till kvinna ger dem redskap så de stärks i sitt fortsatta arbete.
Du kan vara med genom att:
1. Tipsa om det på Facebook.
2. Twittra.
3. Tipsa om det på din blogg.
4. Tipsa dina vänner genom skicka e-post.
5. Och inte minst fira någon mamma!
Kolla mer på kampanjsidan http://www.kvinnatillkvinna.se/mortillmor/
För en coach och förebild som Dr Mukwege får man leta efter!
Nu har han fått ännu ett pris för sitt extraordinära arbete och insatser för mänskligheten!
Jag skriver mer om det på http://www.yennengaprogress.se/the-king-baudouin-international-development-prize
Och jag lovar att förkovra mig i hemuppgifterna jag fått från coachutbildningenjag går… 
Det finns mycket konstiga beteenden här i världen som går att förundras över. Som alla diktatorerna i Nordafrika som fått vika den senaste tiden – eller snart gör det. Man förundras över deras bristande självinsikt, deras känsla av att vara oslagbara – och märktligt nog älskade.
På tåget in till stan i morse läste jag om Dominique Strauss-Kahn och varför han och många andra mäktiga män begår sexövergrepp. (Om han nu gjort det, men i vilket fall som helst är det ett fenomen värt att prata om.)
Och en möjlig förklaring som ges, stämmer nog även för diktatorerna…
“Att dessa män har blivit mäktiga genom en god portion av hänsynslöshet och risktagande som gått hem. Samma hänsynslöshet har tidigare kunnat passera (…) Det har fungerat tidigare, så varför inte nu också(…) makten kan understödja en redan från början positiv självbild, vilket gör att man inte ser så allvarligt på det som hänt.”
Jag vill tro att det blir svårare och svårare att begå den typen av övergrepp, att utnyttja sin maktposition, i alla fall om man nått så högt i offentligheten. Mycket tack vare att medier inte längre bara är i redaktionernas händer, utan bokstavligen i händerna på folk på gatan, hos dig och mig, och vi vet att vi kan nå ut – och det fort.
Hänsyn är på intågande och är uppenbarligen något alla måste lära sig. Även den som sitter på pengarna och makten.
… på konstutställning…
Om ni inte redan varit där vill jag rekommendera er att ta en stund, helst med guidad tur, i Sollentuna biblioteks utställningsrum. Just nu ställer Annika Nordenskiöld ut “This-is-my-story”. Jag känner mig lyckligt lottad att ha fått en härlig förmiddag i Annikas “våld”. Färgstarkt, med sprängande symbolik, om gott och ont, att vara aktiv i skapandet av sin egen verklighet, att ta sig bortom ramarna, om magi och nyanser.
Jag är uppfylld av hennes berättelser och skulle vilja skriva en bok om varje tavla, varje verk!
Förmodar att jag måste skaffa “ett riktigt jobb” för att kunna köpa med mig en hem, men jag har etsat dem i mitt inre och rekommenderar dig att ta del av dem också! Foton här kan aldrig ge dem rättvisa men vill ändå ge en liten hint…
Så är det (in)officiella Star wars dagen! Också kallad Luke Skywalker Day
Förmodar att detta kommer att firas hemma hos oss med att bygga star wars lego och kanske se på film ikväll. Bunkrade faktiskt en del star wars lego i legobutiken på Manhattan i påskas, men detta vet sonen ännu inte om, och han läser (ännu inte) min blogg så jag kan utan bekymmer berätta det här!
Legobutiken var en godbit att besöka med genomskinliga “plock-godis-boxar” men med lego uppdelat efter färg! Det såg sagolikt och vackert och glatt ut! Men idag ska jag försöka fokusera på kriget mellan ont och gott, och inte de glada färgerna….
Mer eller mindre ofrivilligt dras även jag in i Star wars-världen.
I verkligheten är gränsen mellan ont och gott inte lika tydligt som i sagor. Och frågan är om hjälten alltid är det i sagor heller? För några år sedan, då sonen var något mindre, och de ofta lekte olika jaga- och kull-lekar på dagis, sa han en dag när jag hämtade honom, med ett stort leende på läpparna:
- När jag blir stor ska jag bli polis – eller tjuv!
Båda är ju lika kul och vi turas ju om… Livet kommer förhoppningsvis att lära honom skillnaden, och Starwars sliter dig mellan krafter, onda och goda, och övergångar däremellan. Ohyggliga och ödesdigra val. Val gör vi varje dag. Att förbli på den goda sidan hoppas jag!
May the force be with you – today and every day!