I helgen fick jag av några vänner boken Äkta vara – Guiden till oförfalskad mat, uppföljaren till Den hemliga kocken av Mats-Eric Nilsson. Jag har förstås slängt mig över den med samma intresse som jag läste första boken!

Det första som slår mig är författarens tonvikt på konsumentmakt. Möjligen för att middagens samtalsämne handlade om attitydförändringar, fast inom ett helt annat område. (Jag kommer med största sannolikhet att ha anledning att återkomma till just mat i någon annan blogg).

Mats-Eric Nilsson skriver hur hans första bok väckt stort intresse och att den debatt den föranledde, i kombination med läsarnas uppvaknande, åstadkommit en förändringsvåg bland livsmedelsföretagen. Huvudpoängen: när konsumenterna hör av sig till företagen (organisering) och kräver ärlig marknadsföring och bättre innehåll i innehållsförteckningen – mer äkta vara – så sker förändring.

Nu åter till middagsdiskussionen, där jag hakade upp mig på ett argument, nämligen: jag tror att det kommer att bli bättre av sig självt, med tiden.

NEJ och åter nej! Det blir inte förändring av sig självt! Om jag ska hårdra det så är det kortsiktig ekonomisk vinning som dikterar marknadens agerande och människans agerande förbli tillbakadraget till dess hon känner sig stärkt av ett sammanhang eller grupp där hon kan låta sina värderingar blomma och bli till aktivt ställningstagande! Och vad som är önskvärt från politiker är att våga vara det andra: tänka långsiktighet vad gäller samhälle, människa och miljö, ta tag i de vågade åtgärder varken marknad eller enskilda individer vågar. Som med rökförbudet som togs upp som exempel på vår söndagsmiddag! Motstånd då, men nu genomfört tycker de flesta att det är rätt skönt!

Attitydförändringar sker inte av sig själva! De stora massorna är bara stora massor, ända till dess de organiserar sig – först då blir de en maktfaktor! Det räcker inte med information och teorier om att det skulle vara bättre om…. Folk slutar inte röka för att de vet att det är farligt både för sig själva och omgivningen… Demokratiseringsprocesser i diverse länder under våren har inte direkt kommit utan kamp och modiga människor. Apartheid föll inte utan hårt arbete, omfattande organisering och lobbying. Kvinnor fick inte rösträtt av en slump. Slavhandelns avskaffande i USA… ja vi kan fortsätta rabbla homosexuellas rättigheter, funktionshindrades rättigheter osv. osv.

Förändringarna i arbetsmiljörätt, barnomsorg, osv sker inte av en slump. De mänskliga rättigheter vi i dag har, har arbetats fram, under långa tider, av människor som har varit beredda att offra och riskera både det ena och det andra för sin egen och för andras framtida välbefinnande.

Dessutom är det så, att en relation aldrig är färdig. Demokrati måste upprätthållas varje dag, annars riskerar vi att backa. Makt är alltid lätt att knyta närmare sig själv om man har tillfälle att göra det, och om intresset för demokratin bland befolkningen dessutom sjunker… Ja det kräver medvetenhet och organisering och ibland vågade åtgärder. Jämställdhet, ja alla typer av relationer, är något som måste vårdas och utvecklas, varje dag, år in och år ut. Vi är aldrig klara. Samhället förändras hela tiden, och vi måste ständigt uppdatera och göra vårt för att bli den organiserade kraft som samhället behöver för en positiv utveckling.

Man kan ju alltid börja med en matris som den jag beskrev förra veckan, men utgå från samhället !