Att koka potatis

Inser att de senaste veckorna haft stort matfokus!

Mat är ju ärligt talat alltid i fokus, även om vi ibland kanske tar det för givet och det blir slentrian. Mat är en upplevelse, en samvaro, en koncentrerad stund tillsammans, vackert, gott och framförallt ska den ju ge oss den energi vi behöver!

Mat är sysselsättning, kultur, tradition och fest!

Min 6 årige son sa häromdagen: ”de bästa dagarna på året är födelsedagen, jul och lördagar.” Jag förväntade mig något utspel om paket men fick istället: ”för då äter man ju så mycket gott.”

Det är annars det svar jag är van att få i Burkina Faso och andra länder, där fest framförallt är mycket mat, att kunna bli verkligt mätt och att få kött och fler tillbehör till maten. Och inte minst i STORA MÄNGDER!

Senaste veckorna har inneburit goda restauranger, middagar hos nära och kära, min bror handlade i lördags på vägen och skapade som så många gånger tidigare en kväll vi sent ska glömma.

Jag fick idag på facebook, frågan från en ny facebook-vän, men gammal vän från mitt barndoms Småland, frågan om jag fortfarande var vegetarian. Jag är uppvuxen med en hälsokost-mamma, med fokus på vegetarisk mat, örter och trädgårdsodling. Äter fortfarande mest vegetariskt, även om jag inte är absolutist. (Delvis för att min man är allergisk mot alla balgväxter och det ju är trevligt att äta tillsammans – samma sak).

Förutom alla privata mat-påminnelser, har jag varit på en rad föreläsningar och seminarier med intressanta människor om just mat! Och då i synnerhet storkök, med fokus på skolor och äldreomsorg. Det är faktiskt väldigt spännande och fascinerande.

Inger Stiltjestrand, på Dining Development www.diningdevelopment.com berättade exempelvis att vi grundlägger vi våra matvanor redan vid två års ålder, för resten av livet! Det innebär att förskolematen är av högsta vikt! Högst logiskt.

Barnen vänjer sig vid smaker, vad som är ”mysigt” vad som är ”fest” och bär känslan och smakupplevelsen med sig genom livet! Jag växte upp med att fredagsmys var goda ostar, kex och vindruvor, eller kanske räkor. Föräldrarna väljer och formar!

Alltså borde föräldrar också vara mycket måna om vad som serveras på förskolan.  Därför är jag lycklig över tävlingar som exempelvis SkolmatsGastro. Så för alla kommunalpolitiker och invånare uppmanar vi att fokusera mer på maten! Utbildning är viktigt – och för att kunna ta till oss den behöver vi näringsrik mat som ger rätt energi! Och detta till vårt sista andetag i livet!

Mänskligarättigheter börjar med maträtt

Örjan Klein, pratar om matglädje in i framtiden och kommenterar:

”Svårast i ett storkök är att koka potatis!”

Hur man skapar terrorister

I fredags innan jag gick från jobbet fick jag mail från Benge. Jag skrev i onsdags om Benge som förlorat båda sina barn i krigets Kongo. Brutalt mördade. Han skrev bland annat, fritt översatt :

”Tack så mycket Stina jag förstår hur mycket du känner med oss generellt och mig speciellt. Jag börjar så smått komma på fötter och tänker att Gud nog kommer att göra bättre för mig. Världen är så ond att jag har svårt att stå ut men jag vet att vi måste sätta stopp för dessa barbariska handlingar, dessvärre reagerar varken lokala myndigheter eller regeringen trots att presidenten nyligen passerade Bukavu, ingen tar i det, det är som om folk upplever att det bara är två flugor som krossats så varför ska vi prata om det? Det vänder sig i magen på mig.

Men fortsättning följer jag har precis skickat in en anmälan mot den kongolesiska armen och jag vet att det kommer att sätta mig i fara men jag har inget kvar att skydda. Kampen är ännu lång. Förlåt min okoncentration men jag är dig tacksam.”

När man berövats det som är viktigt. När man känner att man inte längre har något att skydda, inget mer att frukta för inget värre än det här kan hända….

 Benge kommer inte att bli terrorist, han kommer inte att kallas terrorist och han för en stark, och laglig kamp i ett laglöst land.

 Men att försättas i hopplöshet är det farligaste som kan inträffa. Och jag har full förståelse för hur terrorister skapas.

Jag sitter på mitt trygga kontor, ska precis springa iväg på ett trevligt möte och kommer att innehålla födelsedagstårta!  

 Världen är komplex och jag kan känna mig så liten, så liten. Mitt hjärta gråter med Benge och familjen, mitt hjärta skriker av vrede och frustration. Min hjärna surrar av åtgärder och bläddrar kontakter jag bör ta….

Ställ dig upp med mig! Med Benge! Och med alla andra som kämpar för fred!

Världsledande!

Det är lätt till att få uppfattningen om att vara världsledande. I det mesta. Om man dessutom en gång varit det, så lever vi gärna vidare i den tron.

Vi lever i ett informationssamhälle men det vi då inte ser – finns inte. Lite som små små barn då vi leker tittut och blir lika förvånad varje gång vi tittar fram bakom händerna!

När jag bodde i italien för några år sedan, kommenterade en italiensk vän att det var roligt att vi nu börjat mäta temperatur i Sverige. För i Italien hade de ju mätt temperatur i all evighet, men det var först nu senaste året som det på väderleksrapporten på TV även stod en uppmätt temperatur över Sverige…

Vanlig vinkling i synnerhet i miljöfrågan, är att det ju är ett problem den dagen kineserna börjar konsumera lika mycket  som oss. Det är egentligen det största hotet mot miljön. De är ju så himla många så att vi lever som vi gör, (jag menar vi är ju dessutom så pass medvetna) gör ju inte så stor skillnad. Eller…?

I lördags lyssnade jag till Tomas Kåberger som är generaldirektör för Energimyndigheten.

Det var minst sagt underhållande!

Han la fram några fakta väl värda att veta. Här de jag hann skriva ner:

  • Kina fördubblade sin vindkraft 2009. Den investeringen var större än vad man någonsin lagt på kärnkraft i kina.
  • Kina är världsledande på miljömässiga industriinvesteringar.
  • Kina har mer solvärmeanläggningar per invånare än vad Europa har.
  • Kina har fler elfordon per person än något annat land i världen!
  • Kina gör en enorm vind- och vattenenergisatsning! De är världsledande på högspänningsledningar för att transportera den rena elen över sitt stora land!
  • Bioenergi är det enda Sverige är världsledande på. Och det är ju roligt att vi är.
  • Sverige har mest kärnkraft i världen, och får sin mesta energi från kärnkraft.
  • Sverige är tredje största på vind. Om jag inte missade infon så är också USA före oss?

Och som Tomas uttryckte det: de har dessutom roligt när de gör sina miljösatsningar!

Och så är det ju! Roligast vinner och med en optimistisk attityd kan vi få till fantastiska lösningar och innovation för att bli snällare mot natur och människor. Vad är mer upplyftande än att lyssna på lyckade exempel och roliga lösningar för allas vårt bästa!

Värderingar som bär sakfrågorna

Dessa dagar har jag suttit och filat på mitt valmanifest. Dvs de frågor som jag måste lyfta fram för att visa åt vilket håll mina politiska ambitioner riktar. Det är faktiskt väldigt svårt att välja bara tre frågor. Det är nämligen vad alla dessa enkäter frågar efter nu inför valet: Vilka är dina tre viktigaste frågor som riksdagskandidat?

Det är ju så i de flesta frågor, att det som är problem, inte löses med en enskilld åtgärd utan man behöver arbeta med en hel rad frågor paralellt. Om vi ser på småföretagande till exempel så har Centerpartiet ett dokument med (om jag inte minns fel) 172 åtgärder!

Värderingar bygger vårt samhälle. Det finns ingen genväg för att förändra världen eller vårt samhälle! För att rätt beslut ska fattas tror jag att varje sakfråga måste genomsyras av viktiga sakfrågor som:

-          Mänskliga rättigheter – Medmänsklighet

-          Miljösmart – innovation och forskning

-          Jämställdhet – Mångfald

-          Entreprenörskap – innovation

-          Kompetenshöjning – Kreativitet

-          Globalt tänkande

Alla dessa måste lyftas in i alla sakfrågor. Så dem har jag i bakhuvudet när jag sedan pratar om allt annat, som tex när jag nämner tre:

Miljösmart tillväxt

-          Stimulera mikroföretagande,  tjänsteföretag och ”äkta mat”!

Medmänskliga mål

-          Tydlig rollfördelning och mandat för att ingen ska falla mellan stolarna i trygghetssystemet.

 Förutsättningar

-          Premiera pedagogisk innovation och kreativitet i utbildnings/skolvärlden

Sorg och uppror i mitt inre

VARFÖR? VARFÖR? Mitt inre vänder sig av smärta och vånda.

Jag pratade precis en lång stund med Mama Madeleine. Via facebook fick jag höra av en annan, att något hemskt hänt Benges barn. Så jag ringde upp Mama Madeleine. Benges barn är döda. Mördade. 10 och 12 år gamla. Barnen var påväg hem med sin mamma. Vid infarten av staden Bukavu. De blev stoppade.

Pojken sköt de i huvudet. Flickan hög de med machete.

VARFÖR? VARFÖR? Jag skriker i mitt inre. Det gör så ont. Det är så meningslöst. Sorgen är kvävande. Att förlora sina barn. Att se dem mördas framför ögonen. Hur kan de ske? Hur får sådant hända i vår civiliserade värld år 2010!?

Mama Madeleine bad mig ringa igen ikväll så att även de andra kan prata av sig. Hon frågar var de kan vända sig. Detta är inte en värld av leva i. Traumat är kvävande.

Käre käre Benge och alla andra kära vänner i Bukavu, i Kongo, i krigshärdar på andra håll i världen! Mitt hjärta gråter med er och det känns som om mitt inre vänds ut och in. Otillräcklighet, frustration och oändlig sorg.

Sjung om studentens lyckliga da’r

Kerstin berättar om studentfirandet hos sig, klart det är nervöst att gå från en trygghet av att veta vad man gör varje dag, till att gå in i något nytt som man ännu inte vet hur det kommer att bli! Men samtidigt visar väl studenternas ljudande sång om höga förväntningar, hopp och tilltro för framtiden. Studentens lyckliga dagar.

 Och det är lätt att känna igen euforin från studenttiden i valkampanjen. Väljarna som inte är engagerade i själva kampanjen kanske inte känner den ännu. Men om man tänker efter så borde man känna det! Jag menar, det faktum att det är hur upprymmande som helst att det snart är ett val där alla röstberättigade är inbjudna att faktiskt välja vilka personer vi vill ha som representanter i landsting, kommun och riksdag, i frågor som defakto påverkar din vardag! Det är vi som medborgare som gör skillnad. Valet är ditt och mitt och våra medmänniskors.

Vilja våga vinna. Politikerna är vanliga människor, som vill påverka samhället i positiv riktining. Och det är vi alla som medmänniskor som ska vara med och påverka politikerna (oss) och bidra med nyanser och kunskaper, detaljer och verklgihetsförankring. 

Jag hoppas förstås att det är många som vill se en person som mig i Riksdagen.  Jag försöker vara påläst, jag engagerar mig i nätverk och organisationer, för att hålla mig uppdaterad både på fakta och på vad som görs i respektive fråga, samt dra mitt strå till stacken! Men jag kan inte göra anspråk på att vara en allvetande skräphög! Så nu håller jag på att bygga upp en ”expertbank”! Dvs ett register av kompetenta, duktiga, driviga, människor att tillfråga om experthjälp som jag kan ta tillvara för att kunna fatta så bra beslut som möjligt.

Jag är bortskämd inom www.yennengaprogress.se att arbeta med superkompetenta människor med högt engagemang. Det ger tydliga resultat och är fantastiskt hoppingivande, även i mycket tunga frågor. Sådana nätverk är vad demokrati borde vara även i den politiska världen.

Maila gärna mig på stina.berge@centerpartiet.se om du vill ingå i min expertbank i Riksadagsarbetet!

Tala där också gärna om temaområde, så att jag vet inom vilket område du vill bli tillfrågad (världen är ju rätt komplex så listan är inte så nyanserad. Jag förbehåller mig rätten att tolka inom vilket fält aktuella frågor hör hemma…). Välj en eller flera områden:

  • Hållbar utveckling/Eko-reko
  • Internationella relationer
  • Jämställdhet/mångfald
  • Samhälle/ledarskap
  • Utbildning, skola, forskning
  • Entreprenörskap

Det är vi gemensamt som skapar samhället!

Innovation och nytänkande i förskolan

Solen skiner från en klarblå himmel över Stockholm. Jag sitter på ett möte med MKFC och CIS om innovation och pedagogik inom förskoleverksamhet. Vi utgår från Mbekweni i Sydafrika. Varje gång jag sitter i olika arbetsgrupper för internationella projekt, slås jag av hur viktigt det är i förhållande till de svenska förhållandena, och hur mycket input det ger för hur jag vill arbeta för att förbättra de svenska verksamheterna – i detta fall förskolan.

Förutsättningarna är förstås ofta mycket hårdare i andra länder. Samtidigt är de lyckade exemplen minst sagt uppmuntrande.

Catherine som presenterar Mbwkweni börjar med att berätta att 6-7 av 10 i denna kåkstad dör i aids. Kriminaliteten begränsar framkomlighet och påverkar projektet inte minst för att det försiggår så mycket våld och övergrepp som drabbar både barnen och de anställda.

Detta föranleder dock att det runt förkolan utvecklas andra verksamheter som riktar sig till ungdommar, kvinnor och nu har även en pappagrupp startats. I förskolegruppen som stöds av CIS  ingår nu 27 förskolor med ca 3000 barn och ett 100-tal förskollärare.

Precis som i exempelvis Nacka, har de i Mbekweni satsat på datorer i undervisningen. Det är lätt till att se enkelheten i kåkstadens skjul och undra hur det skulle funka med datorer när familjerna varje dag kämpar för mat för dagen.  Men kvinnorna förstod att för att dessa kids ska ha en chans längre fram så måste man få in även datorvana!  Världen är häftig och det finns så mycket spännande teknik att använda i de mest fascinerande sammanhang.

Catherine uttrycker att utbyten mellan förskolor i Sverige och förskolor i Sydafrika gett fantastiska resultat – åt båda hållen! Något som exempelvis är viktigt att visa i Sverige är att visa hur vi aktivt arbetar med genusfrågor och jämställdhet. Och jag blir tacksam när Catherine sätter fingret på att hon upplever att pendeln i Sverige slagit långt ifrån det egna ansvaret. Vi är väl medvetna om vad vi har för rättigheter men för att en demokrati ska fungera så måste man också inse att rättigheter också innebär skyldigheter. I samarbete med andra länder blir det väldigt tydligt – även för vår svenska kontext.

För att även barnen ska kunna följa utbytet och ”se” varandras länder och sammanhang, finns det två gosedjur som reser med och fotograferas i olika sammanhang, som sedan kan visas på respektive förskolor. Smart idé!

En annan sak som de i Sydafrika gör, som även Nacka infört, är att utse ”bäste pedagog”! Att lyfta fram innovation och uppmuntra pedagogisk utveckling, är något jag hoppas ska sprida sig snabbt i Sverige och andra länder!  I Sydafrika går det till så att man under en hel vecka tävlar. En av förskolelärarna som varit i Sverige på utbyte och implementerat framförallt småbarnspedagogiken, vann priset som landets bästa lärare förra året.

Förskola och grundskola är basen för så mycket i samhället! Bra resurser på basnivå gör att man slipper många problem senare i livet! Vi måste plocka russinen i vad andra länder och kommuner kommit fram till, som lyfter våra egna verksamheter! Uppmuntra innovation, satsa på barns rättigheter och en kreativ och uppmuntrande pedagogik!

Ledarskap med omsorg

Arbetar hemifrån idag, från en solig terass. Började morgonen med referensgruppsmöte för Botkyrka Fair Trade City, i vackra Hågelby, så det kändes inte som en så stor idé att ta sig in till stan och tillbaka innan barnen ska hämtas på dagis, utan arbetar hemifrån.

 I gårkväll kom jag tillbaka från intressanta dagar i Bryssel med Klöverdam och Centerkvinnorna. Det är stärkande, och lärorikt att åka med ett sådant här gäng. Att umgås några dagar i sträck både i arbete och i fritid, med alla de frågeställningar som i ”vardagssamvaro” naturligt förs upp på dagordningen.

 Vi går en stor grupp kvinnor tillsammans och väcker således titt som tätt uppseende. Och vi möter otaliga liknande manliga grupperingar, på stan, på kontor, på lunchrestauranger osv. De är dessutom lika dantklädda. Men väcker ändå inte lika mycket uppseende.

 Vi gjorde en rad intressanta studiebesök som jag kommer att ha anledning att återkomma till. Vi åt gott och hade paraplyt när till hands – möt regn och hagel!

 Jag tänkte på Peter Örns framträdande i fredags och hans syn på ett gott ledarskap. Jag tänkte på goda förebilder och hur viktigt det är. Jag tänkte på kvinnorna omkring mig på denna resa och kände hur tacksam jag var över att känna och lära känna dem.

 Och så sitter jag här nu och bläddrar igenom inboxen och betar av dagarnas mailskärd och fastnar i en artikel en kompis skickat. Jag klipper här in bitar ur den:

 Första kvinnliga premiärministern på Trinidad och Tobago
2010-05-28 17:33 :
Karibien Text: Peter Richards, IPS Nyhetsbyrå

När Kamla Persad-Bissessar installeras som premiärminister senare i veckan blir hon den första kvinnan på posten i den karibiska östaten Trinidad och Tobago.

Den 58-åriga advokaten Kamla Persad-Bissessar säger att hon kommer att visa samma uppmärksamhet och omsorg om landet som hon ägnat sin egen familj.

- Jag kommer att leda en empatisk regering. Jag kommer inte att göra er besvikna, sa hon i ett tal efter det historiska valet.

Persad-Bissessar har lovat att motverka etniska splittringar, stabilisera ekonomin, bygga upp samhället och återupprätta förtroendet för regeringen.

- Först och främst kommer jag att öka insynen i regeringens arbete och se till att olje- och gastillgångar används för landets och befolkningens utveckling, säger Persad-Bissessar.

Ett av landets nätverk av organisationer för kvinnor kallat The Network kallade valsegern “välförtjänt” och förutspår att den för alltid kommer att förändra det politiska landskapet i den oljerika republiken.

- Vi ser fram emot en mer inkluderande regering, en som tar intryck av människors behov i sitt beslutsfattande, säger Kris Rampersad, från nätverket, till IPS.”

Det kanj låta som en självklarhet, men det önskar vi alla beslutsfattande organ runt om i vår värld!