ekologiskt, säsongsbetonat och lyxigt!

Igår satt jag med Vice VD för Pontusrestaurangerna här i Stockholm. Andreas. Vi satt i deras restaurang på Brunnsgatan. Bara inredningen är väl värd ett besök!

Ju djupare jag dyker i matvärlden, dessto tydligare växer det fram en bild av logisk lyx. Och de olika människor jag pratar med bekräftar sak på sak som jag upplever. Och det är ju lätt till att undra om det beror på att jag tidigare var för ung för att se nyanserna eller om samhället faktiskt förändrats i denna riktning. Jag har tagit upp det förut förmodar jag… men maten fascinerar mig, och förädlingen lika så.

Choklad är inte bara Marabos chokladkakor – utan en uppsjö finsmakar tillverkare även i Sverige, lyfter chokladens alla nyanser, smakförstärker med innovation och känsla.

Kaffe lika så, går att hitta på längden och tvären, med olika bönor, olika rostningar, och en hel värld öppnar sig även för en kaffe-analfabet som mig själv när jag besökte Johan och Nyströms kafferosteri och fick skumma och smaka av.

Andreas uttryckte det väldigt bra – att det nog är det lutherska i vår uppfostran, att allt bara skulle vara redigt och ordentligt, inte massa krussiduller.

Andreas berättar att de besöker sina producenter i Sverige, redan innan sådd och diskuterar vilka sorters tomater och när de önskas. Förr tog man de tomater som fanns när de fanns… Men detta finsmakande som funnits i länder som Frankrike och Italien i alla år, kommer nu krypande upp till Sverige. Att köpa produkterna när de är som bäst och godast, är ju också billigast och mest miljövänligt! Visst är det härligt!

Köper så ofta jag kan en liter jordgubbar på väg hem att hämta barnen på dagis. Sonen frågade igår när vi satt på terassen och avnjöt de röda gubbarna, hur det kommer sig att denna tradition helt plötsligt infunnit sig: Det är ju nu det är jordgubbstid och då får man passa på! De finns kanske att hitta hela året men det är inte samma sak. Det är nu de ska plockas, se bara på smultronen i trädgården! De finns nu, bara nu!

Och Andreas väljer ekololiskt före närodlat, för att visa bönderna i närområdet att det finns en marknad för deras satsningar och slit, och för att transporten är en väldigt liten del av utsläppen i det stora hela. Skärgården behöver inte mer övergödning.

Dagen till ära står det att läsa i DN att Gourmetkrogar är bra för odlare. De sägs bidra till ortens produktutbud och produktkvalitet, med lokala råvaror som dessutom ger restaurangerna konkurrensfördelar!

 Så japp Sverige är på väg att med fog kunna kallas ”Matlandet Sverige”. Redan idag är livsmedelsindustrin Sveriges fjärde största arbetsgivare! Mat och tursitnäring hänger ihop och nytänkande föder landsbygden! Och ger oss vanliga människor guldkant på tillvaron!

Munter mottagning för Burkina Fasos utrikesminister

 Efter att vulkaner och annat hindrat tidigare besök, var nu äntligen utrikesminister Alain Yoda på officiellt besök i Stockholm.

 Jag har varit medlem i Assambus, en vänskapsförening för Burkina Faso, sedan ett antal år tillbaka, och blev således också inbjuden på detta evenemang! Föreningen är aktiv på alla nivåer i Sveriges samarbete med Burkina Faso. Så alla officiella besök följs också av en festlig sammankomst i ASSAMBUS regi.

 Och då för det mesta i den fina butiken Burkina Faso Design, på Södermalmstorg 4, Slussen, här i i Stockholm (http://www.burkinafasodesign.se/).

 I pressmeddelandet: “Utrikesminister Yoda besöker Stockholm 27-28 juni för att träffa biståndsminister Gunilla Carlsson och andra representanter för svensk utrikesförvaltning och Sida. Förutom H Excellens minister Alain Yoda ingår ministerns assistent Halidou Sawadogo, Ministeriets direktör för Europa, Amerika och Oceanien Aissatou Boly och ambassadör Monique Ilboudo i delegationen.”

 Det blir alltid muntra tillställningar med Burkinabeer och jag var extra glad att träffa Ambassadör Monique Ilboudo igen, som är aktiv feminist och har gjort en hel rad intressanta publikationer! Så nu är den kontakter återupptagen, hon lovade att skicka sin senaste, och jag ser fram emot framtida diskussioner mer henne!

Nätet, påhopp och lösningsorienterad dialog

Jag älskar nätet och vad de gett för möjligheter. Det var en revolution i mitt liv när det helt plötsligt gick att hålla nära kontakt med människor det tidigare tagit månader att kommunicera med på grund av avlägsna postadresser och knackiga, svindyra telefonledningar.

Förutom tragiska fakta som att barnpornografi sprids med hemsk hastighet och den information jag fått genom media och intresseorganisationer om nätets baksidor, har jag själv inte mötts av det personligen – förrän jag gick ut offentligt och ställde mig till förfogande i Riksdagsvalet.

Jag önskar att fler skulle engagera sig politiskt. För att bredda. Jag är en samhällsengagerad medborgare som vill finnas med i de forum som vi har i Sverige för ständig förbättring av vårt samhälle. Tycker att det är ett bra motto att: Det är ingen idé att klaga på saker om man själv inte tänker försöka vara med och förbättra dem.

Jag är genuint intresserad av samhällsfrågor, och jag förmodar och hoppas att de som läser en blogg som min också är det. Jag vill MER ÄN GÄRNA diskutera dessa frågor – det är därför jag har en blogg! Min blogg är fokuserad på värderingar, som jag lyfter fram genom saker som händer runt omkring mig.

Politiker är vanliga människor, jag gör inte anspråk på att vara en allvetande skräphög. Människor har försökt ”sätta dit” mig genom att fråga vad jag gjort för en konkret ort någon stans i Stockholmsområdet som jag inte ens hört talas om. Människor tillåter sig att vara nedlåtande, och säga saker de (förhoppningsvis) inte skulle säga i ansiktet på någon . Jag har blivit anklagad för allt möjligt och omöjligt, som det inte ens är någon idé att försvara sig emot. Och jag blir trött på politiska debatter där politikerna själva uppför sig så gentemot varandra! Det är nog det enda som gör mig lite avskräckt, för att det känns så o-konstruktivt och negativt.

Bevara mig från det träsket! Så gott det går tänker jag således att välja diskussioner som håller sig till en positiv, konstruktiv diskussionsform, med mål att hitta en lösning.

För mig själv och mina läsare inför jag därför nu diskussions-regler, med hjälp av vi föräldrars regler för sitt forum, något modifierat för att passa även ickeföräldrar (;-) Tack till vi föräldrar):

”Jag eftersträvar en tillåtande ton. Alla åsikter får komma fram, men tänk på hur jag/du formulerar mig/dig. Man är sällan så sårbar som när man diskuterar värderingar, och frågor om exempelvis genus samt politik i stort, har sällan ett enda, sant svar.

Jag/Du får inte skriva eller sprida något som strider mot svensk lag, som exempelvis hets mot folkgrupp eller barnpornografi. Uppvigling, personliga påhopp, ärekränkning och sexism är inte heller tillåtet.

Iaktta vanlig nät-etikett. Håll mig/dig till diskussionsämnet, och håll en trevlig ton. Argumentera med egna ord – med mina/dina värderingar och sakuppgifter.

Om du ser något inlägg som du finner störande, stötande eller helt felaktigt är jag tacksam om du meddelar mig genom e-mail via adressen stina.berge@centerpartiet.se.”

Demokratin i den form vi har den, har baksidor, och det är vår medborgarplikt att bidra till att förbättra den. Om jag blir invald kommer jag att ta användning av ett ”medborgarforum” för att få input i de sakfrågor som kommer upp för att kunna fatta så bra beslut som möjligt. Och om jag inte kommer in i Riksdagen så kommer jag att fortsätta att arbeta med mina frågor via andra kanaler, precis som jag gjort hittills, och i de nätverken är du också välkommen!

See you out there!

Rätt knark och glad midsommar

Började denna arbetsdag på café Nero, ett mycket sympatiskt ställe med strevlig personal och gott kaffe, inte långt från mitt kontor. Hade dessutom utomordentligt trevligt sällskap. En sådan där människa man nästan pratar i munnen på för att den lyfter så många olika intressanta trådar att det kommer upp trådar och tankespår åt alla möjliga håll!

Kontentan av förmiddagen är aktivt medborgarskap med civilkurage, ansvarstagande och socialt entreprenörskap.

Min kaffe-date sa: jag knarkar goda förebilder!

Kul uttryck och visst är det så, vi formas av dem, påverkas av dem vare sig vi vill eller inte. Och då är det ju bra att aktivt välja så att vi låter oss påverkas av människor som för oss framåt och inspirerar oss!

Jag blir till exempel alltid triggad av entusiasm, av människor som brinner för vad de gör, varesig det är frågor jag vet något om, eller frågor jag knappt har en susning om! Umgicks en dag med en fysiklärare för ett tag sedan som på ett uppslukande sätt berättade om experiment och kemiska blandningar, hur olika ämnen verkar med vart annat och vad det får för resultat! Trots att sådana experiment är långt ifrån min vardagagliga sysselsättning är det superfascinerande och lite som att komma back stage i en spännande tillvaro!

Så som midsommarhälsning vill jag presentera person som är mycket inspirerande att lyssna till och ett god förebild i att vara kreativ och innovativ!

Marie Louise Bergqvist är ursprungligen från Peru, har ändrat sitt namn lite lätt för att underlätta uttalet. Hon tröttnade på att inte få jobb efter den uppdaterande utbildning i Sverige så hon startade ett eget företag och belv således VD på Nordisk Hemservice AB.

Hon ringde upp Amelia Dam, och bad attt bli guidad!  Och till hennes förvåning ringde hon upp och tog sig tid att coacha i den nya verksamheten! ”Det öppnade för att jag startade och kom igång med mitt företag. Vi behöver varandra!”

Amelia hade sagt ”No time for bull shit – jobba nu!”

Hon hade sagt till Marie Louise att ta plats och läsa specialkurser för bättre svenskt uttal.

Idag har Nordisk Hemservice 37 anställda och omsätter 20 miljoner! Det är imponerande tycker jag!

Marie Louise avslutar: ”Jag kan inte allt, vi är bara människor och måste ta hjälp av varandra.”

Amen! Och glad midsommar till er alla!

Arbetskraftsinvandring versus flyktingar. Hipphipp Canada!

Jag är ofta imponerad av hur Canada löser politiska frågor. Överhuvudtaget är jag imponerad av människor som använder en positiv retorik, som ser möjligheterna och därmed vågar satsa!

När jag lyft upp att Sverige borde ha som mål att uppnå vad Canada insett för länge sedan – nämligen att vi behöver invandring, får jag mothugg. Argumenten mot mig är att det ju är skillnad: Canada tar in kompetenta människor med driv, som får entreprenörsvisum, medan Sverige tar emot flyktingar. Att själv argumentera emot detta biter inte alltid eftersom det uppfattas som mina personliga åsikter, men nu har jag fått det svart på vitt:

En internationell konferens i Paris där man undersökt saken statisktiskt och utvärderat ordentligt, visar att det inte alls behöver vara så att de som kommer på entreprenörsvisum klarar sig bättre än de som kommit som flyktingar! På så sätt man vi således dra slutsatsen att Canada ”misslyckats” eftersom de inte lyckats göra den sociala sollningen av människor och valt ”rätt” personer då det gäller att vara driftiga. Men trots detta misslyckande har de således lyckats med att skapa en politik som fångar upp de driftiga krafterna – oavsett vilket visum de kommit på! – och ser sina invandrare en tillgång!

Och det är dit jag vill komma!

Sverige behöver anställda över hela landet. Se bara på Norrland! Sverige behöver innovativa och kreativa företagare, som skapar arbetstillfällen, och med arbetstillfälle ett tryggare samhälle!

USAs ambassador i Sverige, Matthew Barzun, gjorde förra veckan ett underhållande framträdande där han beskrev saken som ”Taking care – (är att) puting to use”. Det bör vara vår mentalitet. Vi mår alla bäst av att känna oss behövda, att veta att vi gör en bra insats i samhället och världen.

Med det räkande ambassadör Barzun upp förra årets Nobelpristagare och frågade att dömma av efternamnen hur många av dessa vi trodde var amerikaner. Publiken chansade på kanske två. 10 var svaret och då var det namn som lät både svenska och asiatiska och afrikanska och sydamerikanska osv! Det får tala sitt eget språk!

Jag avslutar med ett citat från publiken (fritt ihågkommet och kanske något friserat?):

Hur blir vi lika bra som Canada att lyfta fram invandrare? Där ser man en invandrare som driftig och kompetent. Då är det så hemskt mycket lättare att ta tag i sina ideer och finna kraft att förverkliga dem. Om grundinställningen är positiv – så är ju redan halva jobbet gjort!

(Som de fördelar och positiva bemötande jag får när jag som vit och blond åker till vilket land som helst söder om Danmark…)

Uppmuntra till framgång!

Fler företag, skapar fler arbetstillfällen, skapar välfärd och stabilitet.

Visst är det så att egna intressen gör att man tolkar rubriker och texter… Jag hade därmed väntat mig något helt annat av fredagens seminarium på Esbri. När jag tänker företagare med utländsk bakgrund och en resurs för entreprenörskap, tänker jag att fokus ligger på att bygga lokala företag och låta dem växa. Alla företag är ju små från början…

Vi fastnade länge i utlandsföddas kulturkännedom av ursprungshemlandet och språkkunskaper, att de är viktiga för exportföretagen. Och ja visst, men det är en försvinnande liten del som arbetar med den snäva professionen, och som en väninna till mig sa: bara för att jag kommer från Beirut behöver det ju inte betyda att jag vet något alls om handel med Libanon eller har några kontakter som underlättar verksamheten!

Däremot sitter vår befolkning med utländskbakgrund på samma utbildning som oss andra, samma erfarenheter som oss andra + andra erfarenheter + fler språk + en kulturförståelse + ofta en enorm entreprenörsanda.

Det är coolt.

Sedan är det förstås viktigt med exporten och där är givetvis utlandsfödda eller människor som levt länge i andra länder (som jag till exempel!) en given kanal som säkerligen har stort intresse av just export och import. Och handel internationellt i sig, är en fredsbyggande faktor (ingen idé att skjuta ihjäl dina kunder)och är en bra hands-on-metod för att inse vårt ömsesidiga beroende och därmed vits att värna om varandra.

Som en kvinna i publiken sa:

How do you make business if you don’t open your heart!

Sverige har 1 miljon invånare födda utomlands.

Sverige har 2 miljoner med invandrarbakgrund.

Var femte nytt företag i Sverige är skapat av invandrare.

9000 nya företag startas varje år av invandrare.

70 000 företag drivs av personer med utländsk bakgrund.

Skillnaden mellan de företag som startas av etniska svenskar och de som startas av personer med utländsk bakgrund, är att de förstnämnda fortare går runt, medan de senare anställer många fler. Det kallar jag samhällsansvar!

Fler företag, skapar fler arbetstillfällen, skapar välfärd och stabilitet.

Hipphipp entreprenörskapsanda!

Mitt i Love Stockholm 2010

Jag gillar folkfest! Jag gillar stora sammanhang med glada människor som viftar med flaggor och ballonger. Victoria och Daniel var strålande! Victoria är ”född prinsessa” i ordens rätta bemärkelse!

 Victorias vackra klänning hace dessutom samma tanke som min! Den korta ärmen, kanten runt axlarna och släp från midjan! Fast mitt var inte fem meter långt….! Och min var designad på ett kafé på söder med min väninna Ida, som också skrev den vackraste bröllopssång jag hört till vårt bröllop!

 Så jag, vid alla bröllop återupplever man sitt eget, och känslorna blommar! Min dotter fröjdas över att få vara brudnäbb och i september och min son har ett stort mål i sikte som jag väl får påminna honom om senare i livet!

 Det var muntra toner och positiv samvaro i trängseln! Och folket satt bänkade framför sina tv-apparater också långt bortom Sveriges gränser! Vi åkte in till stan och hann lagom till storbildsskärmen utanför operan för att höra de lyckliga tu säga JA till varandra! Sedan såg vi en snabb skymt av dem i kortegen innan vi banade oss iväg genom folkvimlet för att fira med en fika! Där lyckades vi också bli intervjuade av Expressen, för er som missat det klipper jag in bilden här! ;-)

 Rosa rosor i fönster och runt pelare. Signalerar frid och lycka. Och då blir det för mig förvirrande med militäruppvisningen ”i tiden”… Jag kan inte koppla JAS-uppvisningar och militärparader till kärleksparaden Love Stockholm 2010. Jag kan inte tycka att det ser mysigt och välkomnande ut att brudparet ska behöva gå under spetsiga, blanka bajonetter ut från kyrkan. Jag kan inte tycka att militären ger pompa och ståt. Jag tycker att det är otäckt.

 Musikkårerna – ”fine”, häst och vagn – underbart. Men beväpnad militär tågande i stora klungor? De kunde väl åtminstone virat blommor runt sina vapen för att signalera fred och kärlek!

 Om vi ska diskutera tidsenligheten med kungahuset så är det inte kärleken som bör vara tvistefrågan utan jag skulle vilja lägga krutet (skojigt va?) på militäruppvisningen! Kungahuset har mycket roligare saker att visa upp än krigsmakten.

Och jag i Aftonbladet veckan innan på denna bild….

Hälsningar från Svennerstål & Partners

Svennerstål & Partners AB har sedan 2007 stöttat Dr Mukweges arbete med våldtagna kvinnor och utsatta familjer i Kongo. De senaste veckorna har Dr Mukweges arbete färgats av vrede, frustration och oändlig sorg. Krig är en mardröm som vi gärna håller ifrån oss. När det drabbar våra närstående är det svårare att hålla distans. Som Madeleine Mukwege uttryckte det förra veckan: vi arbetar med de våldtagna kvinnorna här i Kongo och deras familjer dagligen. Vi bär deras sorg och smärta med oss. Vi kämpar för att hålla huvudet över vattnet och behålla hoppet. Men när det slår in mot de egna finns det ingen axel att gråta mot längre, ingen hand att stötta sig mot.

Benge, en närstående till familjen Mukwege, förlorade brutalt sina två barn torsdagen, för två veckor sedan. Mördade. 10 och 12 år gamla. Barnen var på väg hem från en utflykt med sin mamma. Vid infarten till staden Bukavu, i östra Kongo besköts bilen. Chauffören dog direkt, även sonen som fick två skott i huvudet. I tumulten lämnade de överlevande bilen och då höggs även dottern med machete, och dog i sin mammas armar.

Benge själv uttrycker det ”jag har inget kvar att skydda, inget kvar att förlora.” När man berövats det som är viktigt. När man känner att man inte har mer att frukta för inget värre än det här kan hända…. Varken lokala eller regionala myndigheter har reagerat. Kriget är vardag och rösterna har tystnat.

Men det får inte vara så. Vi får inte acceptera att det är så. När vi i november förra året hade förmånen att bjuda in er tillsammans med Dr Mukwege till middag på Grand Hotel sa han:

“Alla här närvarande vet vad som försiggår. Jag höjer min röst för att ge röst åt dem som inte har någon röst. Ert engagemang är ett sätt krossa tystnaden, att krossa likgiltigheten. Att dö likgiltig är den värsta döden. Alla har möjlighet att påverka. Att inte agera är också att agera – det är att acceptera. Jag vet att er närvaro här ikväll är ett sätt att manifestera att ni INTE accepterar det brutala våld dessa människor utsätts för. Ert engagemang stärker mig, stärker dem som utsätts för övergreppen och vårt arbete för förändring. Ni har alla positioner att verkställa sann förändring. Jag känner mig hedrad och oerhört varm om hjärtat för att ni delat denna kväll med mig och visat ert engagemang. Stort tack.”

Vi vill nu uppmana er att höja era röster. Låt världen veta vad som händer, och ni kan bidra till att möjliggöra en förändring genom att stödja Dr Mukweges arbete i Kongo via Svennerstål & Partners och nätverket Yennenga Progress på bg 452-8550

Med vänliga hälsningar

Håkan Svennerstål                    Hanna Moss                                 Stina Berge

Sverige – det nya landet

För inte så väldigt många år sedan  så blev jag lite ställd när någon frågade vad vi hade för svenska specialiteter i köket. Kanske för att jag i den perioden var omgiven av fransmän som ansåg sig vara matlandet nummer ETT och att alla andra därmed bara hade att titta och lära. Eller man kanske ska säga smaka och lära!

Men åren går och intresset för olika länders mat ökar med åren. Kanske har mitt matintresse vaknat sent, kanske för att man som barn tar maten mer eller mindre för givet och inte riktigt kan påverka vad våra vårdare matar oss med.

Staden kryllar av restauranger med olika tema-länder. Och här finns ju otaliga dyra ställen där strömming och potatismos blivit en delikatess. Jag tycker att det är underbart! Precis som kaffe inte längre bara är bryggkaffe, och choklad inte längre är enbart Marabou – valmöjligheterna sprudlar och insikten i vår matskatt lika så!

Med internationella gäster vid bordet är det inte speciellt svårt att göra en veckomenu med supersvenska rätter!  Vi har vilt och bär och svamp, som vi kombinerar i alla dess former, köttbullarna och strömmingen, laxen och renskaven! Västkustens skaldjur! Och i kokböckerna hittar vi ständigt traditioner från våra olika landskap och öar, kroppkakor, palt, kalvdans! Och det speciellt svenska är inte längre bara surströmming, som vi är mer eller mindre stolta över.

Dessutom kan vi stoltsera med jämförelsevis långt kommet djurskydd och miljötänk. Maten blir i våra vackra landskap med fantastisk natur, en kulturupplevelse att fröjdas åt!

Vår amerikanska släkting i Alabama önskade sig en kokbok av Marcus Samuelsson, en av våra kockar i världsklass!  

Dessutom impas omvärlden av våra skolkök! Att vi lyckas med koststycket att ordna varm mat till alla dessa barn – varje dag! Det är inte många länder som gör!

Och inte att förglömma har vi invånare med rötter i alla världens hörn, vilket innebär att vi med innovation och matglädje på Sveriges yta kan skapa det mest fantastiska utbud och kulinarism!  

Så dags att med kraft göra vår mat till en upplevelse av natur, kultur och turism!

100 Michelinsstjärnor och 100 skolkök

Det fattas inte roliga initiativ! Och det som utmärker roliga initiativ är att de ibland framstår som lite galna, ibland närmast banala, och ibland bara lite otäkt för att det sätter fokus på något vi inte riktigt orkar ta tag i.

Hur som helst måste vi våga testa nytt och för det mesta är förändringen och lösningen inte så långt bort som vi tror!

Pär Bergkvist är en kul kille. Hans matintresse går inte att ta miste på. Finsmakare helt enkelt! Han bestämde sig för att besöka 100 förstklassiga restauranger runt om i världen och han åt gott och flott!

När Pär ätit på kanske 70-80 restauranger ur Guide Michelin,  sa hans dotter att han borde komma och äta i skolan. Så Pär började skriva till skolor och fråga om han fick hälsa på.

 Efter att det först gått lite trögt och ha möts av viss misstänksamhet, började inbjudningar till skolor och förskolor strömma in, då de första artiklarna i media publicerats…

Pär ville ha svar på:

  • Varför är det så få vuxna som bryr sig om vad deras barn äter 5 dagar i veckan
  • Varför tycker vi att det är ok att maten kostar 9 kr per barn. Varför just 9? För att det är en smärtgräns att billigare än så kan man inte gå…?
  • Varför är skolmatsdebatten så affekterad och onyanserad och låst.
  • Varför så få kommunpolitiker bryr sig om mat?

Snart är han uppe i sina 100 skolkök! Och det är klart att allt inte är strålande men det är minst sagt inspirerande att höra Pär lyfta fram inspiratörerna och hjältarna. De finns men de kommer sällan till tals och det är ju genom dem vi kan förändra. Och Pär lyckas bra med sitt mål att skapa intresse och nyfikenhet om offentlig mat.

När jag hörde honom på ett seminarium hade han nu fått 432 inbjudningar att äta mat på olika skolor, av rektorer, kostchefer och kockar. Så nu har Pär lunchen safe:ad ett bra tag framöver! ;-)

Pär: “Jag äter, frågar och skriver. Jag kommer alltid oanmäld. Jag brukar komma sist, vid kvart i ett… Jag tittar inte bara på utseende och smak utan också på mottagande, utbud och miljö, idé och logistik.”

Konkret har detta ätande resulterat i Kost-akademin, som certifierar skolköken. 9 av 10 punkter ska skolorna  uppfylla, där fem är om mat och fem om det runt omkring. Det är ett  sätt att höja både status och självkänsla.

Och snart kan vi också hitta tidningen skolmat och vänner!

“Jag vill öka intresset för offentlig mat och höja status och självkänska hos dem som lagar den.”

Tack Pär för en upplyftande insats!