Monthly Archives: May 2010

Peter Örn

Posted on by
1

Idag är det release av Peter Örns bok Ledare. Det är ett fullsatt lunchmöte på Nalen.

Jag har småläst lite vad andra sagt om boken och det är faktiskt rätt intressant. Ett intressant exempel är artikeln som finns på Sveriges Radios hemsida av Per Svensson. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=478&artikel=3720479

Det jag själv fascinerades av i Peters bok, är samma sak som fascinerade mig när jag började läsa Obamas bok om faderns drömmar.

Att den är så självutlämnande. Att en vuxen man skriver om känslor utan rädsla. DET är för mig ledarskap att kunna prata om det. Att inte låtsas oberörd av motgång och negativt mediauppbåd, arga människor omkring sig. Det tycker uppenbarligen inte denne Per Svensson som verkar vilja gå bakåt i tiden till en ledarskapsstil jag inte trodde att så många förespråkade i detta land.

Kanske har Peter Örn blivit en ännu bättre ledare efter motgången? För ledare och chef är inte samma sak. Som en klok kvinna med lång erfarenhet av just ledarskap, sa till mig, så handlar ledarskap om att hitta sig själva, känna sig själv, känna till sina tillkortakommanden och sina styrkor, och kunna handskas med dem. Vi måste alla hitta sätt att landa i oss själva. Peter Örn beskriver en del av de saker han själv gjort. Och jag vet inte många andra som kunnat göra så. Det kräver en inre styrka att kunna öppna upp och visa det offentligt.

Peter Örn är inte den ende chefen som fått gå från höga poster. Senast i går hade vi Anders på Sida. Och listan kan göras lång genom åren. Världen glömmer men för den enskilde så är det en erfarenhet rikare att stoppa i ryggsäcken och bära med sig. Om fler vågade se in i sig själva så skulle vi troligen både få bättre ledare och bli bättre på rekrytering till chefsposter!

Dialogens komplexitet

Posted on by
Reply

Män i uniform. Vi satte oss i rundabordsform. 14 män, 3 kvinnor (varav en var sekreteraren) och alla satta upp sina datorer. Svarta. Jag tog upp min. Rosa.

Vi ska dela perspektiv och erfarenheter. Det är både folk från försvarsmakten och civila samhället. Och det är väl där jag kommer in också.

Förste talaren konstaterar att de flesta konflikter är transnationella – dvs konflikterna bygger inte bara på det egna landets interna frågor utan det finns massa intressen ibland långt utanför det egna landets gränser.  Jag är tacksam för den utgångspunkten.

Hur utvecklar man förmågan till dialog? Dagen ger många bra ordspråk och citat och jag får bara plats med några här:

”Många är de stackars antropologer som sätts på hedersplatsen i huset och inte får röra sig utan tillåtelse. Den som hade varit viktigt att tala med är i nästa by, hästarna är i bergen och sanningen är på brunnens botten”.

Någon fortsätter med att säga att vi ofta får de svar mottagaren tror att vi vill ha… Möjligheterna att klampa i klaveret är mycket stora! Tusenfaldiga. Det finns inga genvägar. Du måste vara på plats, söka förståelse, bygga förtroende och närhet.

Blev tipsad om hemsidan: www.cdainc.com där jag fick ett bra nytt citat:

Knowing is not enough; we must apply. Willing is not enough; we must do. – Johann Wolfgang von Goethe

Förutom detta citat handlar sidan om saker vi diskuterat på detta seminarium, så som ”Do no harm” och ”Listening project” som handlar om att lyssna på vad lokalbefolkningen vill, som kan tyckas vara en självklarhet… Men någon presenterade en rapport av en undersökning som gjorts i 20 länder där sammanfattningen var att befolkningen i respektive land sa att givarländerna inte lyssnar. Att ”givarna” kommer och levererar – men utan att ta hänsyn till lokala frågeställningar.

Spännande uttryckt var att verktygen finns för dialog. Men det är verktyg för praktiker och inte för teoretikerna och forskarna… Det är för hands on och verklighetsanknutet för dem!

Situationen är väldigt komplex så det kommer inga lätta lösningar. Ingen vill påstå sig ha en lösning. Någon sa: myntet hat inte två sidor, utan sex eller sju sidor!

Makt och ledarskap är olika saker. I krigssituationer är vapen en given maktbas, för att man är rädd att ”straffas”. Den makt som baseras på rädsla splittrar lokalsamhället, och hotar de goda krafterna. Detta eftersom man inte vågar stödja dem som står upp mot de väpnade grupperna pga rädsla för bestraffning av att stödja ”fel” grupp..

Vilken grupp är mest strategisk att stödja?

”Ni västerlänningar ni har klockor, vi Talibaner har tiden! – ni kommer att åka hem, vi ÄR hemma.”

Genmanipulerad mat? Debatten går hög om gifter i mat och annat vi konsumerar och hur det ger ADHD och andra sjukdomar. Vi kanske vill tänka ett varv till?

Posted on by
Reply

Ännu en “inklippsblogg” dvs någon annan som skrivit/lyft något jag för vidare för diskussion!

GM Food: get the facts first

The EC has just allowed GM crops into Europe, ignoring the concerns of the public. I’ve signed a petition for independent research and a moratorium on GM crop development. With 1 million citizens’ signatures, we can make an official legal request to the European Commission. Sign below and let’s get to 1 million:

http://www.avaaz.org/en/eu_health_and_biodiversity/98.php?CLICK_TF_TRACK

Thanks!

——
Dear friends,

The European Commission has just approved growing genetically modified crops in the European Union for the first time in 12 years!

Caving to the GM lobby, the commission has ignored 60% of Europeans who feel we have to get the facts first before growing foods that could pose a threat to our health and environment.

A new initiative allows 1 million EU citizens to make official legal requests of the European Commission. Let’s build a million voices for a ban on GM foods until the research is done; they will be delivered to the President Barroso of the European Commission. Sign the petition and forward this email to friends and family:

http://www.avaaz.org/en/eu_health_and_biodiversity/98.php?CLICK_TF_TRACK 

Consumers, public health, environmental and farmers groups have long rallied against a few international GM companies having such significant influence over European agriculture. Concerns about growing GM crops include: contamination of organic crops and the environment; their impact on climate due to the excessive need for pesticides; the destruction of biodiversity and local agriculture; and the effects of GM food on public health.

EU member states have voiced strong opposition to last week’s decision to authorise BASF’s potato and Monsanto’s maize — Italy and Austria are opposed, and France said it would ask for further scientific research.

There is still no consensus on the long-term effects of GM crops. And it is the GM industry, pursuing profits not public well being, that is funding the science and driving the regulatory environment. That is why European citizens are calling for more independent research, testing and precaution before crops are unleashed onto our land.

Now, the “European Citizens’ Initiative” gives 1 million EU citizens the opportunity to submit policy proposals to the European Commission and offers us a unique chance to drown out lobbyists’ influence.

Let’s raise 1 million voices to put a moratorium on the introduction of GM crops into Europe and set up an independent, ethical and scientific body to research and determine the strong regulation of GM crops. Sign the petition now and then forward it widely:

http://www.avaaz.org/en/eu_health_and_biodiversity/98.php?CLICK_TF_TRACK 

With determination,

Alice, Benjamin, Ricken, Luis, Graziela and the entire Avaaz team.

More information:

Last Eurobarometer Survey 2008 ‘Attitudes of European citizens towards the environment’, page 66:
http://bit.ly/aMkeVJ

The Independent, Fury as Brussels authorises GM potatoes:
http://www.independent.co.uk/environment/green-living/fury-as-eu-approves-gm-potato-1915833.html

Reuters, France blasts GM crop approvals by EU agency:
http://uk.reuters.com/article/idUKTRE6241ZQ20100305

New Report: GMOs Causing Massive Pesticide Pollution:
http://www.huffingtonpost.com/andrew-kimbrell/new-report-gmos-causing-m_b_362888.html

Summary of the International Assessment on Agricultural Science and Technology for Development, including critics of GMOs use in agriculture:
http://globalpolicy.org/social-and-economic-policy/international-trade-and-development-1-57/genetically-modified-organisms.html#key

————–

Varken extremfeminism eller maskulinism leder till jämställdhet

Posted on by
3

Jag måste tillstå att det är otroligt spännande att ingå i Klöverdam. Nätverk ÄR spännande! Och det ger sådan oerhörd styrka och kick att regelbundet träffa och ha kontakt med människor som inom valt område tänker kreativt och uppvisar äkta engagemang! Jag förmodar att det är ungefär som att sjunga i kör – känna gemenskap, låta tonerna fylla vår samvaro och gemensamt skapa samklang och skönhet!

 Fick en artikel tillsänd idag, undertecknad en hel rad personer, bland andra Pamela Reynold, vice ordförande för Klöverdam och Aphram Melki som bland annat sitter i Polisstyrelsen. Den finns att läsa i sin helhet på newsmill med rubriken ovan, men jag lägger den här också så att ni slipper leta!

 ”Brott begås mot kvinnor för att de är kvinnor världen över. Sverige är världens mest jämställda land, men även här begås brott mot kvinnor som inte drabbar män i jämförbar utsträckning, sexualiserat våld, människohandel eller beskuren frihet inom familjen. Diskriminering är i lag förbjudet men kvinnor diskrimineras ändå. I arbetslivet, inom idrottsrörelsen, i politiken, i sjukvården, i skolan, inom kyrkan och religionerna. På grund av könstillhörighet.

Vi har i princip uppnått formell, det vill säga lagstadgad, jämställdhet. Men jämställda i praktiken är vi ännu inte. Att vara född till kvinna är fortfarande behäftat med ramar som begränsar och med förhållanden som inte valts av individen och som är icke önskvärda för många. En delmängd av förutsättningarna som kommer med kvinnotillhörigheten är biologiskt grundade, resten är baserat på tradition, hävd och gammal vana.

 Men inte heller män är fria att forma sina liv utifrån sina individuella utgångspunkter. Även män konfronteras med färdiga ramar för vad som är ”manligt” och inte. Något alltfler män börjat uppmärksamma särskilt de yngre. De ifrågasätter det som omfattas av det manliga paketet. De märker baksidan av privilegier som medföljer den manliga könstillhörigheten – att ha en svagare ställning som förälder, är ett exempel på det. Många män upplever det som att mäns liv är mindre värt eftersom främst män förutsätts vara de som deltar i väpnade konflikter. Män har kortare livslängd och är mer våldsutsatta än kvinnor. Pojkar lyckas sämre än flickor i skolan och män erbjuds smärtstillande mediciner i mindre utsträckning än kvinnor inom vården. Många män tycker inte att mäns problem tas på allvar och att det endast är kvinnors situation som är i fokus. Och detta stämmer. Precis lika mycket som det stämmer att kvinnor fortfarande saknar rättigheter som de flesta män tar för självklara.

Och nu har män börjat upptäcka att även deras könstillhörighet medför ofrivilliga, negativa konsekvenser som utgår från ett traditionellt bagage som hänger kvar från det förflutna.

 Några män, som kallar sig maskulister eller maskulinister, har valt att närma sig problemen genom att främst rikta sin kritik mot kvinnors kamp för kvinnors rättigheter. Deras angreppssätt är att påstå att situationen är den omvända – att det i själva verket är kvinnor som förtrycker män. De vill ställa män mot kvinnor. Till exempel har man hävdat att forskning som påvisar förtryck av kvinnor är en bluff och att kvinnors våld mot män är lika utbrett som mäns våld mot kvinnor.

 Men ingenting gott kan komma ur detta sätt att hantera frågan om hur könsdimensionen påverkar människor. Ingenting gott kan komma av att ställa mäns och kvinnors situation mot varandra. Jämställdhetsfrågan har genom sin korta historia präglats av konflikt och motsatta intressen och det leder endast till vägs ände.

 Istället kan vi ta till vara på att vi nu har kommit till en nivå där både män och kvinnor delar insikten att det kön vi föds till styr och begränsar våra liv. Genom att låta de goda krafterna verka tillsammans, kan vi samarbeta över könsgränserna och på så sätt ta oss den sista biten mot målet: att ge alla människor möjlighet att själva forma sina liv.

 Ju längre vi kommer när det gäller att frigöra oss från de negativa sidorna av de traditionella ramarna för könen, desto trubbigare blir lagstiftningen som medel att frigöra människor från begränsningar de inte valt och som saknar relevans idag. Det vi har att slåss emot är subtila företeelser såsom hävd, informella strukturer och invanda föreställningar utan vetenskaplig grund. För att ta oss denna sista bit mot ett sant fritt samhälle för alla, krävs en djupare och ärligare analys än den vi utgår ifrån idag och nya kreativa lösningar.

 Centerkvinnorna har påbörjat ett reformarbete för jämställdhetspolitiken, som hittills varit synonymt med kvinnors rättigheter. För oss handlar verkligt jämställdhetsarbete om både mäns och kvinnors livsvillkor, och Centerkvinnorna tillsammans med medlemmar ur Centerpartiet  gör nu ett upprop där vi uppmanar män att tillsammans med oss arbeta med både mäns och kvinnors specifika frågor ur ett könsperspektiv. Extremfeminism och maskulinism ser vi som återvändsgränder i detta förändringsarbete. Endast genom att arbeta för något snarare än mot något, och endast tillsammans, snarare än var för sig förmår vi forma ett Sverige anpassat för både kvinnor och män.”

Maskulinitet – det är frågan

Posted on by
2

Jag blir glad av att se rapporten. Inte för att ämnet på något sätt är upplyftande, eller lättillgängligt eller skojigt, utan för att forskarna som skrivit rapporten genom redan första sidan – bilden- signalerar en viktig aspekt.

Underrubriken är a critical analysis of sexual violence in the Democratic Republic of Congo. Bilden på omslaget på rapporten tar upp store delen av ytan och är en bild av män. Män i uniform, och bakom dem civila män.

Däremot uppvisar audienset vid denna presskonferens om rapporten motsatta bilden – som vanligt. Vi är nog 90 % kvinnor i salen. I ett ämne som handlar om mäns våld mot kvinnor.

De två forskarna presenterar sin rapport och jag återkommer till min diskussion kring värderingar och ansvar, och att se sin roll i samhället, och att enskilda, tillsynes små, händelser och attityder påverkar formadet av samhället. Dessa attityder gör att de trauman som män/pojkar upplever i krig inte debatteras. De blir i det närmaste osynliga som offer för krigsrelaterat våld.

Vi ser ideal kring militariserad maskulinitet, mannen som stark och trogen soldat, och manlig sexualitet som en kraftig (okontrollerbar?) drift. I kombination med strafffrihet, ett samhälle som inte ger kännbara koncekvenser för (könsbaserat) våld ger normaliserande konsekvenser.

Jag trodde att det vad allmänt vedertaget, men min granne runt bordet sa att det nog dessvärre inte är så. Och det dröjer inte många minuter innan någon annan i salen påpekar att deras analys är ny och banbrytande…

I Kongo blir det högst påtagligt. I Sverige kan det tyckas mer subtilt, men det finns även här, där gränserna förflyttas för vad samhället accepterar och vilket syn man har på kvinnor respektive män, då det begåtts övergrepp, vilket stöd som ges till offren och vad förövaren får för represalier – och återsocialiseringen!

Än en gång, och jag kommer att säga det hundratals gånger till – för att komma åt mäns våld mot kvinnor måste vi arbeta aktivt med definitionen av manlighet (och sexualitet) och hur den begränsar utvecklingen i samhället.

Läs också intervjuen med Leila Zerrougui, vicechef för FN-styrkan i Kongo som besöker Sverige.

Går det skydda barnen från världens hemskheter?

Posted on by
Reply

Häromdagen hämtade mina föräldrar mina barn på dagis, vi andra sprang mellan olika möten och skulle komma hem sent. Vid sextiden strax innan jag skulle in på Fair Trade Shops årsmöte, slog jag en signal för att säga hej och höra vad de gjorde. Min mor svarade och sa att min far läste Svenska Dagbladet för dem (3 och 6 år gamla).

 Jaha, något speciellt? – blev förstås min följdfråga.

 Barnen hade sett tidningen på köksbordet och det föranledde en del frågor. Förstasidan på tidningen var blodiga människor i Thailand, som låg döda på gatorna. Förstasidan på kulturdelen var tjurfäktning. Barnens naturliga fråga var – varför? Varför gör de så?

Svara på den på ett smidigt och enkelt sätt!

 Tänk om det fanns enkla svar och förklaringar. Jag får inte ihop frågan om makt, ansvar, ekonomiska resurser, medmänsklighet. Pippi Långstrump sa att ju starkare du är desto snällare måste du vara. Det är lätt att tala om i barns värld. Jag önskar att det vore lika lätt i de vuxnas värld.

 Idag är det DN:s utrikesdag i Stockholms konserthus, med barn i fokus. DN:s första sida berättar om barnsoldater.  De vuxna runt de barnen är inte heller direkt några Pippiförebilder. Och sedan är det makthavarna runt de militanta grupperna. Och sedan är det andra länder med intressen runt länderna…

”Ishmael Beah, 29 år, tvingades att bli soldat i Sierra Leones regeringsarmé när han var 12 år gammal. I dag lever han i New York och arbetar för barn som är krigsdrabbade för Human Rights Watch och FN-organet Unicef. Han har skrivit en bok om sina upplevelser – i svensk översättning ”Lång väg hem”

 http://www.dn.se/nyheter/utrikesdagen/fn-fritog-honom-fran-livet-som-barnsoldat-1.1109035

 Det finns maskrosbarn och det finns goda förebilder. Världen är på många sätt hemsk och orättvis, och det jag kan göra för mina barn är att visa dem de goda förebilderna, de som vågar stå emot, säga ifrån och arbeta för förändring.

med en liten bebis mot mitt bröst…

Posted on by
Reply

Solen skiner! Jag ser stolta föräldrar som har förmånen att kunna vara ute i solen, med sina barnvagnar med pyttesmå underbara knyten. Jag ser vackra gravida kvinnor och tänker att det verkligen är supervackert och coolt med kroppen.

Igår lunch fick jag sitta och snusa på en alldeles liten nyanländ vän. Och jag suckar lyckligt att det är fantastiskt och att vi är lyckligt lottade att vara just här, där det finns massor av hjälp att få om nu något skulle gå snett, och att det för det mest löser sig om det skulle göra det.

På pendeln in idag läser jag metro och undrar varför jag ska vara så blödig att min vattenfasta maskara blir så viktig… jag kan inte låta bli att läsa hela Rödakorsets annons, även om jag vet det, även om jag arbetat med det själv, även om jag hört det alldeles för många gånger förut. ”Morgonen då jag föddes dog mamma”. Jag får en klump i halsen och borde med tanke på maskaran inte skriva detta innan min inbokade lunch…

 Världen är komplicerad. Det finns ofta inga lätta lösningar, och sanningen är komplex. Men så finns det vissa saker som har lätta lösningar och som därmed gör att frågan känns ännu mer frustrerande!

 Att kvinnor ska dö i barnsäng, att barn får dö av sjukdomar som går att bota, att människor får dö av svält, om människor får dö… listan kan göras lång och jag fortsätter om du vill… det är helt meningslöst och handlar inte om komplexitet utan om engagemang, medmänsklighet och politisk vilja.

Och det gör saken ännu mer frustrerande. Det är inte så mycket som krävs för att få strålande resultat, som räddar liv, förhindrar hemska trauman och som bygger framtiden!

Anneka Knutsson på Sida skrev igår om den svenska barnmorskeutbildningen som ett viktigt redskap för ökad jämställdhet och kvinnors överlevnad i världen. Det är medmänskliga satsningar som inte kräver så mycket men som är grunden till liv och demokrati! Jag tror att om vi fokuserar på grundläggande hälsa och utbildning, har vi sedan också lättare att ta oss an de mer komplexa frågorna.

 Idag kan du sms:a MAMMA till 72 900 och skänka 50 kronor till Rödakorset. 

Eller skriv till mig så berättar jag mer om handfasta projekt med små medel som ger påtagliga och direkta resultat, drivna av starka kompetenta människor som tror på mänskligheten och samarbetets kraft.

Vilka värderingar skulle du vilja rådde i framtidens samhälle?

Posted on by
4

1.Vilka är dina personliga värderingar? 

2.Vilka värderingar upplever du i samhället i dag?

 3.Vilka värderingar skulle du vilja rådde i framtidens samhälle?

 4.Vilka värdeord beskriver bäst din arbetsplats?

 5.Vilka värdeord beskriver den arbetsplats där ni presterar optimalt tillsammans?

 Dessa frågor ställdes till dryga tusen personer, förra året och i år, för att mäta vad vi har för värderingar, vad vi upplever för värderingar och vad vi önskar för vårt samhälle. Och det är ju precis det som är politik! Jag blev verkligen supertaggad av presentationen om svenskarnas värderingar 2010, som jag var på igår, anordnat av Preera, Volvo IT och Fortos Management Consulting. Önskar att jag hade haft en hel bunt av mina kompisar med mig, och mina politikerkollegor, och mina arbetskollegor, och… resten av svenska folket!

Värderingarna styr våra handlingar och skapar nuet och framtiden! Att höra andra säga det gör att det slår trippelslag i mitt hjärta! Och de positiva ansatserna i analyserna av undersökningens resultat fortsatte, och skulle kunna översättas på de flesta (om inte alla!) områden jag arbetar med.

Studien visar att vi är långt likare varandra än vi tror. Kvinnor och män, storstäder och landsbygd, åldrar och födda i Sverige eller någon annan stans. Och kontentan av det blev: Det är dags att sluta leta skillnader utan fokusera på likheterna. Om 80% av våra värderingar redan förenar oss måste det ju vara mycket starkare att fokusera på och stärka det!

De beslut vi fattar idag påverkar det samhälle våra barn kommer att ha i morgon. Det skrämmande med studien var den markanta nånannanismen som tycks råda i vårt land. Det vill säga att vi väntar på att någon annan ska fixa det! Vi har tydliga åsikter om VILKA värderingar vi vill ska råda, men om vi verkligen vill nå fram till ett omsorgsfullt och hållbart samhälle, så måste det börja hos DIG och MIG. Svaren givna i studien visar att vi inte tänker hela vägen, inte ser vårt eget ansvar. Vi behöver bli medvetna om vår egen omedvetenhet. Rättigheter kräver ansvar.

Ett hållbart och gott samhälle bygger på individers (och ledares) tydliga värderingar och mognad. Värderingar.

Svenskarna är tydliga med att värdera ärlighet och omsorg utifrån individen, men prioriter inte samhälliga värderingar och heller inte kreativitet och innovation.Vi vill ha det – men ser inte vikten av att vara med och bidra till det. Är det nånannanismen som hindrar oss från att skapa det goda Sverige vi önskar?

Seminariet öppnade med ett citat som jag nog kommer att citera ett par gånger til farmöver:

”Tvivla aldrig på att en liten grupp människor kan förändra världen. Det är faktiskt det enda som någonsin har fungerat” 

 - Margaret Mead

Synen på vårt gemensamma uppdrag – vår gemensamma jord

Posted on by
Reply

Har inte spenderat en sekund på kontoret idag. Möten och seminarier som alla varit givande och skulle kunna ge uppsjö till en hel hög inlägg här!

Bland annat har jag varit på hearing om sveriges bistånd, där de olika riksdagspartierna var inbjudna att ge sin syn och vision på saken. En relativt lugn tillställning. Det kan bli långt mer kontroverser och pajkastning så jag är tacksam. Vi har ju alla snarlika mål, även om sättet att nå dit ibland skiljer sig åt.

Här tänkte jag bara sammanfatta vad jag tycker att de olika partierna har RÄTT i, och uttalanden jag uppskattade! Negativismen lämnar jag där hän för att inte ge mig in i pajkastningen…

KD tyckte att 1% målet är pedagogiskt viktigt. Några röster höjdes både på höger och vänster (som de också satt på podiet) om att 1% målet dock inte är helt oproblematiskt i o m att det då följer konjunkturen vilket i en finanskris innebär att vi får drastiska nedskärningar som kan störa långsiktiga projekt och goda samarbeten. S föreslog att vi skulle titta på modeller som t ex i Nyazealand där de har en buffert som ska utjämna svängningarna. Goda förebilder är alltid bra och när andra hittat fiffiga lösningar är det strålande”! V uttryckte att vi skulle kalla det ett 1% golv och inte ett mål!

Millenniemålen är alla överens om att vi måste uppnå, men Kerstin Lundgren från C betonar att vi ockås måste tänka längre än 2015, som är runt hörnet!  M vill lägga till demokrati till millenniemålen. C fortsatte att demokrati bottnar i att alla får vara med, vilket innebär att vi måste ta hänsyn till gender och könsperspektivet, oavsett var vi bor. Vi måste alla bidra till att bygga samhällen som fungerar, rättstystem som fungerar, fungerande myndigheter man kan lita på, parlament så att man klarar maktskiften utan väpnadkonflikt, men också att stärka det civilia samhället. Cs nationella retorik och människosyn lyste igenom även här med tilltro på människor om de ges möjligheter, att vi måste riva hindern och att det då finns en enorm kraft underifrån som löser mycket av det som idag är problem.

Alla är överens om att vi måste fokusera – på det vi är bra på! Vad vi är bra på var det lite diskussioner om… Landfokuseringen som inneburit färre länder än tidigare som programländer, borde inte gå ut över de enskilda organisationernas engagemang och samarbeten, vilket dessvärre i praktiken inte helt fungerat och är något som måste ses över. Som C sa: Vi måste vara där vi har styrkor, civila samhället är en av våra styrkor.

Civilia samhället – dvs de flesta av oss som satt i den proppfulla lokalen och lyssnade – rosades som en viktig grundbult för utvecklingssamarbetet! Kul! Folkrörelsen är grundläggande för demokratiuppbyggnad, samhällsförändring och engagemang.  C uttryckte det att enskilda organisationer arbetar människa till männsika, och det är människor som gör skillnad. Det är människor som går samman som kan förändra systemstrukturer. Mp menade att det  civila samhället är vårt (bistånds) ansikte utåt! Och det är ett stort ansvar!

M uttryckte att det är viktigt att våga säga ifrån då mänskliga rättigheter kränks! Hipp hipp och då måste jag också slänga in ett tack till Birgitta Ohlsson som igår gick ut på spotify och uppmanade vår befolkning att rösta på modiga politiker som vågar stå för sina åsikter och säga ifrån!

C var mån om att vi ska leva upp till våra internationella åtaganden. I detta såg Kerstin Lundgren en vikt i att samarbeta multilateralt istället för att ”konkurrera”. Samarbeten i exempelvis EU går dock inte emot att paralellt ha det egna samarbetet. Precis som i den nationella politiken måste vi internationellt riva de hinder som finns för utveckling, exempelvis bristande utbidlning, klimat, krig och konflikter.

S uttryckte väldigt sympatiskt att utvecklingspolitik är ett eko av den politik vi vill driva i vårt eget land. Det handlar om rättvisa och alls rätt till ett tryggt och värdigt liv. Det handlar inte om att ge till dem det är synd om utan ett allmänt arbete för mänskliga rättigheter både i Sverige och i världen. Jag vill här lägga till termen ansvar som jag tycker är starkt kopplat till rättigheter.

Mp tyckte att klimatsatsningar bör göras i andra länder utöver biståndet, så att vi stödjer med ren teknik för att andra samhällen inte ska behöva göra samma misstag vi har gjort. Det aktuella biståndet innehåller förstås också satsningar på miljösmarta metoder, påminde Kd, och måste förstås fortsätta att göra det också. Mla till att bistånd inte är svaret på allt, vi måste också ha andra lösningar vid sidan om som exempelvis marknadspolitik och handelsfrågor.

V påminde om de stora pengaflöden som går från syd till nord. För att kunna samarbeta måste vi bygga en rättvis värld, vi behöver skuldavskrivningar, tänka till vad gäller handelspolitiken, reformera valutafonden, och kontrollera vapenexporten. Frånj publiken fick vi en siffra på att en sammanräkning av världens militära utlägg under ett (1) år motsvarar lika mycket som 800 år bistånd… Frågan är vilket utvecklingsfokus vi har… Kds Rosita Runegrund kommenterade att ”vad gäller militären är jag vänster!”

Och till sist två bra förslag:

-          Avdragsgilla gåvor till välgörande organisationer

-          Utbildning både på grundskolan och för gymnasister samt ( bliviande) lärare vad gäller internationella relationer, globalism, utvecklingsfrågor och genus.

Tänk vad ,mycket kul det finns att göra!

Vad är politik – eller rättare sagt vad är inte politik?

Posted on by
Reply

Iibland sägs det att det är viktigt att hålla isär den privata svären och den offentliga.  Som att kyrkor inte får driva politik. Men politik handlar ju också om att stå upp för vad som känns rätt och riktigt i samhället. Något som jag hoppas att exempelvis kyrkan gör.

Demokrati börjar i det lilla. I ditt hem, i föreningen där du är aktiv, på din arbetsplats, i dina relationer. Om du litar på dem du har omkring dig, om de hör och ser dig, om ni kan föra dialog och komma vidare och utveckla ert närsamhälle till det bättre, så är du med största sannolikhet mer benägen att också tro på att det går att påverka även nationell politik, eller varför inte hela världen.

Därför är det svårt att hålla isär vad som är privat och offentligt. Demokrati kräver exempelvis jämställdhet, och jämställdhet bygger på genus och genus bygger på relationer mellan människor och vilka roller vi där tar – alltså högst privat.

Alltså är det inte bagateller när vi pratar om vad vi signalerar i relationen till varandra. Det är där vi börjar när vi bygger demokratin. Alltså är våra samtalsämnen och diskussioner inte bagateller. Allt hjälper oss och förbereder oss på livet och gör att vi växer som människor.

I helgen pratade jag med en kär vän som sa att den bästa definition han hittat på ondska var ”ignorance” alltså det engelska ordet, som betyder typ omedveten, inte okunskap, utan mer att man inte tänkt på det. Och det ligger något i det. Jag tror inte att de flesta som gör ont ville vara elaka. Utan snarare att de inte tänkt efter, eller inte ser konsekvenserna.

Samme vän såg enda lösningen till problemet i goda förebilder. Information är bra, men det är genom handling man visar var man står. Så goda förebilder i familjen, i vänskapskretsen och inte minst i media, lägger en grund av vad vi gemensamt kan stå upp för och skapa förändring. Min kompis sa också att förändring kräver att vi ska förstå vad vi tjänar på förändringen, för förändring gör nästan alltid ont och kräver en kraftansträngning.

Och även det ser vi förhoppningsvis på våra förebilder.

Jag tror på folkrörelsen. På kraften att gå samman för ett gemensamt mål. Och det är mycket det politik handlar om. Och politik är inte (bara) partipolitikst, utan här och nu i din och min vardag.

Svenska missionskyrkan fattade i helgen på sin konferens beslut för samkönade äktenskap. Jag är tacksam för det beslutet, även om det känns som om det är lite efter sitt samhälle. Och lite sent efter Jesus budskap också för den delen. Men det är ju härligt att en majoritet av kyrkans medlemmar är för kärlek….

Vad är du för? Vad är du emot? Let it show!