Djungel-Jane fram till i slutet av april!

Nu kommer det att bli uppehåll eller i alla fall mycket sporadiska inlägg på denna blogg. I morgon bär det av mot Costa Rica, med djungelexpeditioner, fjärilsodling och förhoppningsvis besök hos någon Rättvis Handels -producent. Projektdiskussioner, bad och valar + kär släkt och glada vänner och så mycket SALSA vi hinner med!

Det har varit intensiva sista veckor och som resgodis lägger jag här glada bilder från diplomeringen av Botkyrka som Fair Trade City, samt Tallin-resa med Klöverdam! 

Sedan lovar jag att återkomma med resedagbok och rapporter om upplevelserna på andra sidan Atlanten!

Jag är så lycklig!

Jag är så lycklig!

Jag är så lycklig för att det blev tittarstorm efter uppdrag gransknings program om en 14 våldtagen tjej. Jag är så lycklig för att folk verkligen reagerat.

Jag vet inte hur många gånger jag varit galen av raseri. Hur många gånger jag velat sparka och skrika för att det får hända så mycket skit, och att man daltar med människor som gjort fruktansvärda saker. Rasande för att jag kan känna mig maktlös!

Jag vet inte hur många gånger jag gått genom dagen och försökt uppföra mig vuxet och stabilt, men sedan gråtit floder när jag kommit hem och gått upp på mitt rum. Suttit och hulkat över artikel efter artikel i tidningen, över dagens mailskörd om människoöden runt om i världen, där jag kan känna mig så liten, så liten i allt som måste bli gjort.

Så torkar jag tårarna innan jag går ner för trappan för att mina stackars barn inte ska uppfatta mig som ett nervvrak…

Så då måste jag säga att jag är LYCKLIG idag.  De senaste två veckorna har jag varit på två större manifestationer i stora frågor (förra lördagen mot mäånniskohandel, igår för mänskliga rättigheter och sjussta arbetsvillkor) och det är just när människor ställer sig upp tillsammans som man får kraft och hopp om att saker faktiskt går att förändra. Det händer hemska saker i världen, det finns människor som tycks sakna empati och respekt för livet, men då det finns så många goda krafter, som säger ifrån så händer det under!

Det är i ett sådant här samhälle jag vill leva. Ett samhälle där vi inte accepterar övergrepp med en suck, utan där vi alla säger ifrån, där vi ställer oss upp och skriker om det behövs!

Samhället behöver människor med civilcourage och ett stort mått av ansvarstagande för livet och den vackra värld vi lever i!

TACK alla ni där ute!

Idag diplomeras Botkyrka Fair Trade City!

Och jag är jätteglad!

Titt som tätt dyker det upp någon som säger typ ”sött, men det här stjälper mer än det hjälper, det enda som hjälper är frihandel”.

Saken är den att om du vill uppnå frihandel, så måste du först ta tag i att skapa förutsättningarna för att frihandeln ska kunna fungera på ett konstruktivt sätt som tar hänsyn till mänskliga rättigheter.

(Jag vill här tydliggöra att följandet av de mänskliga rättigheterna inte är några konstigheter eller svårigheter, utan handlar om högst självklara saker som att inte förgifta sina arbetare, ge dem minst minimilön lagstadgad i respektive land (dvs inte härifrån!), inte ha skadligt barnarbete som gör att barnen måste avstå från skolgång och att inte straffa dem som organiserar sig. Inget konstigt alls. Och jag anser det vara en medborgerlig plikt här på jorden att göra vad som står i min makt för att inte inskränka andra människors mänskliga rättigheter.)

Tillbaka till frihandeln. Om man således förespråkar frihandel måste man alltså skapa förutsättningar för det, dvs hamna på en nivå som gör att inte ett visst land har övertag av historiska och ekonomiska skäl (det har nämligen inte med efterfrågan att göra vem som har övertaget). Den som måste börja – och den som skriker högst efter frihandel – är således den som måste börja med att ta bort sina höga tullmurar, jordbrukssubventioner osv. Det om något skapar en förvrängd världsmarknad där vi producerar mer man än vi konsumerar och inte låter andra länder tävla på samma villkor.

Detta till skillnad från Rättvis handel som bara kräver de mest grundläggande mänskliga rättigheterna för producenterna! Och ibland behövs lite extra push, precis som vi titt som tätt diskuterar i Sverige hur vi ska stödja småföretagare, med sänkta arbetsgivaravgifter osv, för att vi behöver fler småföretag… 

Asien kom i gång just för att de under en övergångsperiod skyddade sina marknader. Europa och USA är superbra på att skydda sina.

Och de som är emot Rättvis handel för att det skulle bromsa den tekniska utvecklingen har blandat ihop det hela med de skatteskyddade investeringszoner som testades under en period främst i Asien, där de därmed superbilliga produkterna pga av superbillig arbetskraft, och därmed inte behövde göra några som helst investeringar i mer effektiva produktionsmetoder.

Fair Trade handlar om att stötta småföretagande, stötta små entreprenörer och producenter. Stötta en bredd och en tillväxt i länder som definitivt behöver det, med produkter vi definitivt inte vill vara utan på vår marknad (kaffe och choklad till exempel och upp åt tusen andra sådana produkter!) Fair Trade handlar om att göra det på schyssta villkor. Det handlar om att acceptera att vi betalar för varan som ibland annars producentera betalar med sina liv.

Jag är stolt över att Botkyrka har blivit Fair Trade City. Jag är stolt över alla som engagerat sig för att göra det möjligt. Jag är stolt över alla konsumenter som gör medvetna val. Även omedvetna val är val…

Rättvis handel är inga konstigheter, det är bara vanligt sunt förnuft och den mest grundläggande form av empati och ansvar för sina medmänniskor.

Jag önskar mig en Iphone

Jag har en väldigt bra webb-redaktör och IT-proffs! Det känns väldigt lyxigt! (Tack Kalle!) 

Förutom att hålla koll på senaste nytt på nätet och hur man bygger diverse, har han dessutom intressesfärer som jag blir överlycklig av!

 Därav små rapporter, uppdateringar och intressanta länkar som går att passa in i olika delar av livet, världen och politiken!

 Som t ex. rapporten jag fick här om veckan om hur mobiltelefoner kan skapa möjligheter för kvinnor (och alla andra).

Urklipp från den:

• There are 300 million fewer female subscribers than male subscribers worldwide

• A woman is 21% less likely to own a phone than a man in low and middle-income countries – 23% in Africa, 24% in the Middle East, and 37% in South Asia

• Regionally, the incremental annual revenue opportunity for operators ranges from US$740M in Latin America to US$4B in East Asia

• Going forward, two thirds of potential new subscribers for mobile network operators will be women

• Women in rural areas and lower income brackets stand to benefit the most from closing the gender gap

• 93% of  women report feeling safer because of their mobile phone (där kärnner jag igen mig och ringer gärna upp någon när jag går ensam någon stans kvällstid…)

• 85% of women report feeling more independent because of their mobile phone

• 41% of women report having increased income and professional opportunities once they own a phone  

http://www.gsmworld.com/documents/women_mobile.pdf

 Världen har krymt med mobiltelefonen och nätuppkopplingen. Vänner utan rinnande vatten i sina hus eller el, har mobiler och kan sms:a och ringa utan problem över jordklotet!

 Vänner som tog månader att kommunicera med förut, är nu inom räckhåll hela tiden! Jag älskar tekniken och möjligheterna den ger oss!

 Och den är dessutom lättare att hantera när man har Kalle…

Solsken på Medborgarplatsen, glada ansikten och luften full av hopp!

Det var en helt strålande dag! Solen sken, människor var glada och vi slåde slut alla tulpaner, mer än en halvtimme innan utsatt sluttid!

Tulpaner är en tacksam vara att sälja! Den ger vårkänslor, är överkomlig i pris och alla kan ha nytta av en bukett! Eller tja det var ju de som inte ville konka runt på den om de inte var på väg hem. Eller som mannen som köpte en bukett av mig och gav den  – till mig!

Musiken var vacker och medryckande, talen och intervjuerna bra och lättillgängliga.

En kvinna stod tårögd nrä jag kom fram med blommorna. Jag sa något om människohandel, men hon skakade på huvudet, och sa: “Det som berör mig mest är uppslutningen! Att så många människor går samman för att skapa förändring!”

Och så kändes det verkligen. Det kändes som en styrka och en oändlig glädje att få sälja tulpaner denna vackra lördag! Stort tack till Ekumeniska nätverket mot människohandel och allt ni gör, för att organisera oss andra, och framför allt för att ge stöd åt de människor som utsatt för människohandel.

Jag är också mycket glad för min nya nyckelring som jag köpte på torget Dangerous Goods, Not for Sale, coh en streckkod. 

Uppmuntran av innovation, lärlingplatser och goda exempel

Dagens Metro hade ett superbra fokus! Fram för denna typ av nyheter! Eller kanske det är så att man hittar de artiklar man själv gå igång på… (Dessvärre fanns där ju en del om mäns misshandel av kvinnor och liknande som känns högst ociviliserat… )

Jag väljer att lägga dagens fokus på utbildningsfrågorna! stort GRATTIS till Anna Karlsson, som blivit utsedd till årets mest innovativa NO-lärare. Artikeln berättar att hon undervisar också via facebook och bygger legorobotar på lektionstid!

Att undervisa är att väcka intresse och lust till lärande! Lärande är att få upptäcka, bli mött där man befinner sig och få vertyg att växa som människa och kunskapsmässigt!

Jag har haft förmånen att via konsultföretaget Svennerstål och Partners, titta närmare på vad som fått skolorna i Nacka att lyckas, och det är underbart! De bygger på att visa upp de goda exemplen, uppmuntra innovation och våga testa nytt. De satsar på ledarskap, inte bara från rektorer och lärare men även elevernas ledarskap – över sitt lärande.

De kommunala skolorna ligger minst lika bra till som friskolorna. Även de kommunala skolorna hittar sina nischer och lever! acka framstår som ett prima exempel på att fokus, ett tydligt val av pedagogik och ämnen som väcker engagemang får hela skolan att leva upp.

Engagerade lärare är a och o. Och de kräver engagerade rektorer och engagerad kommun.

Att se personer som Anna väcker tankar och ideer hos andra lärare, att våga ta steget, våga testa nytt och våga förankra i elvernas vardag för att hitta vad som triggar dem till lärande. Det är sann pedagogik!

Kom och köp tulpaner i morgon

Det är år 2010. Vi kan operera med laserstrålar, åka runt i rymden och forskningen visar oss att det mest omöjliga är möjligt. Men fortfarande finns Människohandel. De flesta av oss skulle vilja kalla oss civiliserade. Men människohandel i alla dess former och inte minst den för sexuella ändamål, är långt ifrån ett civiliserat tänkande.

Det är en fråga om mänskliga rättigheter och en fråga om lag och ordning.

Och det är framförallt en fråga om ansvar och civilcourage.

Några viktiga frågor jag vill föra upp på riksnivå:

  • Krafttag mot människohandel i alla dess former och exploatering av andra människor, både i Sverige och i andra länder.
  • Vård på samma villkor till papperslösa
  • Att även barn till papperslösa får gå i skolan
  • Möjlighet att som papperslös anmäla om de utsatts för brott
  • Att i svenskt bistånd fokusera på sysselsättningsåtgärder i berörda länder med fokus på ILO’s Decent Work Agenda, för att så att länderna själva får förutsättningar att kontrollera och ställa krav på arbetsrätt och arbetslivsmiljö på företagen i respektive land.

Om du vill läsa mer om vad denna typ av människohandel innebär för enskilda personer, rekommenderar jag boken SÅLD av Natasja T. Och Vera Efron, samt boken Rosario är död, av Majgull Axelsson.

Och för information om Ekumeniska nätverket mot människohandel, som betytt mycket för mig att ingå i, kontakta Storstadskonsulent Inga.johansson(at)missionskyrkan.se

Människohandel och barnarbete – angår det dig?

Jag är chokladoman. Jag älskar choklad. När jag arbetade dagligen i Fair Trade shop hade jag som målsättning att hela tiden ha smakat alla olika sorter vi hade i försäljning. Och för er som varit där vet ni att vi har MÅNGA!

Dagens artikel i DN som jag blev tipsad om av doktoranden Henric Barkman,  är ingen uppmuntrande läsning.

Uppmuntrande är det dock att DN tar upp frågan – och jag hoppas att det blir ramaskri!

Vi pratar om slaveri som något för länge sedan i en ociviliserad tid. Men sanningen är den att avstånden och de vackra förpackningarna tillåter oss att glömma att vår konsumtion och våra val i vissa fall uppmuntrar slaveri. Det är inte ok.

Förutom att hänvisa till Fair Trade Shops stora utbud fantastisk choklad vill ajg cokså tipsa om Eat -ekoaffären, och allt fler andra butiker och affärer som tar in de rättvisemärkta produkterna. Anthon Berg har exempelvis två nya fantastiska (rättvisemärkta) smaker: mint och lakrits.   

Och så gäller det att ställa krav på alla andra som uppenbarligen inte kontrollerar sin produktion tillräckligt!

2002 kriminaliserades människohandel i Sverige…

I rummet sitter 25 kvinnor och 3 män. Rubriken för kvällen är ”Människohandel och prostitution”. Det är en klassiker. Mäns våld mot kvinnor är INTE en kvinnofråga. Jag undrar när världen ska förstå det? Kvinnor kan inte ensamma stoppa mäns övergrepp mot kvinnor. Lyckligtvis är det faktiskt bara en liten, liten del av männen omkring oss som ger sig på dessa kvinnor. Men varför – varför ställer sig då inte alla dessa andra män, som inte heller förstår dessa övergrepp, upp och säger ifrån?

Varför säger inte män tydligt ifrån? Varför engagerar sig inte (fler) män för denna fråga som så uppenbart är en mansfråga? Trafficking för sexuella ändamål finns för att det finns en efterfrågan. För att främst män vill köpa sexuella tjänster. Jag väntar på den dagen då det är fler män än kvinnor en sådan här kväll.

Alla unga kvinnor tvingas inte iväg. De lockas av en dröm om ett bättre liv, om ett liv som inte kommer att sluta som deras mammors. Som sliter hårt, som fort blir gamla i fattigdom. Det finns ett moldaviskt uttryck som lyder: ”att komma till ett hem där hustrun inte är slagen är som att komma till ett hem som inte är städat.” Kvinnors rätt i samhället, blir en delfråga till varför kvinnor går in i prostitutionen. Självbilden. Hur samhället värderar dig och hur du då värderar dig själv. Fattigdom gör det lätt att lockas, och sedan finns massvis av metoder för att hålla kvinnorna kvar…

Ulla Lemberg har gjort filmen vi får se. Människoöden i Moldavien. Barnen och de gamla som blir kvar. Föräldrar som inte vet var deras unga döttrar befinner sig. Unga kvinnor som lyckats återvända. Ulla Lemberg är modig. Engagerad. Ulla har ett nytt projekt på gång och det är något av det intressantaste jag hört på länge!

”Don’t look away”. Utgångspunkten i filmen är 5-6 män som arbetar mot dessa övergrepp, och hur det känns att vara man och bevittna de övergrepp som begås av andra män mot dessa kvinnor.

Den ser jag fram emot och jag väntar på ett massivt arbete från män i denna fråga!
En stor uppgift är att ta hand om symptomen. . . Jag sitter till exempel med i nätverket Insamlingsstiftelsen Samverkan mot Trafficking, vars resursteam arbetar för att stötta de människor som blivit utsatta för människohandel. Det kan exempelvis innebära att ordna med boende, arbete, tolk, ledsagning och att vara kontaktperson.

Nätverket arbetar med information också. Och det behövs!

Vi måste ta tag i orsakerna. Framförallt behövs attitydförändringar. Vi behöver ansvarstagande medborgare, och vi behöver män som tar ansvar för den förvrängda definitionen av manlighet som upprätthåller efterfrågan på människohandel för sexuella ändamål.

Jag kan inte låta bli att engagera mig för frågan och ser ingen anledning till att jag inte skulle göra det, men som kvinna upplevs man lätt som militant när man engagerar sig mot mäns våld och övergrepp mot kvinnor. Som Ulla Lemberg sa, har hon flera gånger fått frågan om hon (alls) tycker om män!

Män måste arbeta på definitionen av manlighet och ta tag i de samhällsproblem som till största del uppstår/fortlever pga män.

Jag hoppas vi ses på medborgarplatsen på lördag! Då kan du köpa tulpaner för arbetet mot trafficking!

Att ställa sig upp tillsammans

I lördags var det en demonstration i Bukavu mot krigets horribla våldet mot kvinnorna. Egentligen tycker jag bättre om det franska ordet « marche ». Det låter fredligare och trevligare. I lördags samlades tusentals människor för att vandra tillsammans genom staden och för att be. Det kan i sådana här lägen vara svårt att se något att att göra än att just be.

De har berättat om våldtäkterna och tortyren. Många är de journalister som varit och dokumenterat kriget och dess övergrepp. Många är det politiker och högheter som besökt området.

Men kriget fortsätter.

Bakgrunden till marchen är vad som hände 11 februari i år i Mwenga-området, i skogen mellan marknaden i Bisembe och byn Mulombozi. Det var 8 kvinnor som var på väg hem från marknaden, som blev överfallna av beväpnade, uniformerade män. De släpades längre in i skogen.

Där utsattes de för alla typer av övergrepp. Männen tog ifrån dem allt de hade med sig. De fick ögonen förbundna. De blev våldtagna och torterade, och stympade. Efter det fick fem av dem sina halsar avskurna.

De tre av dem som överlevde, vaknade flera timmar senare upp ur medvetslöshet.

Lördag kväll pratade jag med vänner i Bukavu igen, som lät glada. Marchen hade gått fredligt till, utan att bli stoppad. De hade sjungit tillsammans, de hade känt gemenskap och styrka. De hade bett till Gud, om hjälp och styrka att stoppa kriget.

Och jag delar deras bön, och skickar den vidare. Och hoppas att den fångas upp av MÅNGA!