Det kan se bra ut, låta logiskt, och politikerna I riksdagen vet inte mycket om det, eftersom handelsavtalen avgörs på EU-nivå, men Ronnie Hall, öppnade Forum Syds seminarium genom att saga: But the devil is in the details, behind closed doors.

I kort sammanfattning förklarde Ronnie Hall att det tidigare talades om stöd för utvecklingsländernas handelsmöjligheter, medan man nu talar om ömsesidig handel, dvs EU kräver något tillbaka i ”jämbördiga” förhandlingar där den som är bäst på att förhandla vinner. Eftersom utvecklingsländerna på många plan är i beroendeställning på grund av redan ojämlika handelsförbindelser, bilateralt stöd osv, har EU av naturliga skäl övertaget och får därmed ofta mycket mer tillbaka än de ger i dessa avtal.

På seminariet får vi en hel rad negativa konsekvenser presenterade för oss.

- Förhindrande av industrialisering, genom att EU vill köpa råvarorna billigt och själva stå för förädlingsprocessen. (Något Ghana försökt förhindra genom att förbjuda exort av råträ.) * Vilket också gör att människor i utvecklingsländerna förlorar arbetstillfällen.

- Genom frihandel dumpar EU priserna på jordbruksprodukter så att de blir billigare än de inhemska produkterna, genom våra egna interna jordbrukssubventioner, samt exort av vår enorma överproduktion. Detta leder bland annat till att den egna marknaden rubbas, egna jordbruket konkureras ut och läggs ner, som i sin tur leder till bristande ”food security” och förlorade arbetstillfällen.

- Liberalisering av investering. Investering i gruvarbete påverkar ofta skogen mer ön invetsering i skogen eftersom de är så mycket större.
Om man ser på dessa punkter är det svårt att kalla EPA ett developpement agreement.

Vad gäller klimatförändringarna:

Länder som Sydafrika, Kongo och Brasilien har enorma skogar som är livsviktiga för ”carbon cycles” och ”Hydrological cycles” som bland annat är det som påverkar regnen.

Afrika har 16 % av världens skogar (21% av Afrika är skog)

6 av världens 25 biodiversityhotstpots finns i Afrika.

Största delen av förlorad skog är inte för ved i det egna landet, att man hugger ner för att odla eller skogsbränder, utan för export till Europa, som står för 70% av skogsförlusterna.

Som i så många andra sammanhang: vi behöver företag som tar ansvar för hur deras verksamhet och handelsavtal påverkar lokalsamhället ur en hel rad sammanhang som bör tas i beaktning, inte minst klimatförändringar och miljö, jämställdhet och mänskliga rättigheter.

Ecosystemrights måste finnas med i förhandlingarna! Om vi försöker framstå som ”goda” vi måste bygga förtroende för klimatfrågan.

Jag har fortfarande inte hört något tala om fördelarna med EPA, så min analys är knapphändig. Mina spontana tankar är att det nog är med frihandel som det är med demokrati eller jämställdhet: man uppnår inte det ideala sammanhanget automatiskt, över tid, man behöver reglera och planera väl, för att väga upp ojämlikheten.

Man måste ta till olika åtgärder för att stärka upp vissa grupper och företeelser, för att verklig demokrati ska infinna sig. Det kan behövas speciella integreringsprogram. För jämställdheten kan det behövas kvotering för att makthavare och beslutsfattare ska ta sig i kragen och leta upp de (kompetenta) personer som inte finns tillräckligt representerade

– och i detta fallet kan behövas speciella regler för handel med utvecklingsländerna, innan de är ikapp infrastrukturmässigt, industriellt, ekonomiskt och maktmässigt, så att de faktiskt kan förhandla på lika villkor. Afrika måste få ha makt över sina egna naturresurser, och EU måste visa att de bryr sig på allvar vad gäller milleniummålen och klimathoten.

*Ghana sades på seminariet vara det enda landet som lyckats förhandla sig ifrån några av EPAs krav på öppnade marknader – något talarna tror beror på att de faktsikt har bra förhandlare.