>Firade Ramadan hos några vänner. Borden dignade av mat, och jag satt och smuttade på en hemmagjord passionsfruktsjuice som var gudomligt god!

Det strömmande in människor för att delta i firandet och önska familjen glad fest. Burkina är ett föredöme vad gäller religionsdialog! Ramadan är förstås helgdag, vilket den borde vara i de flesta länder! Och alla, även ickemuslimer, spenderar dagen med att gå runt och hälsa på muslimska vänner, fira med dem och önska dem glad fest! Och omvända läget gäller om det är en kristenhögtid. Delad glädje är dubbelglädje!

Efter besöket åkte vi en runda i kvarteren för att se vad översvämningarna gjort med staden. Det är helt galet. Hela kvarter som bara är jordhögar, och ur dessa högar sticker takplåt och trasiga möbeldelar upp, madrasser och krukor. Människor går runt och plockar för att kanske kunna ta till vara något av det gamla när de ska bygga upp ett nytt hem.

Hjälporganisationer, nationella och internationella, staten och massa frivilliga
försöker samordna och hjälpa till. Men precis som vid Tsunamin, är man oförberedd på att sådant här kan hända. Och var börjar man, vägar och broar, sjukhusen som förstörts, alla 150 000 människor som förlorat sina hem, och väldigt många fler som fått all inredning i huset förstörd av vattenmassorna.

Det är människorna som bodde i lerhus som förlorat precis allt, och deras forna hem är bara högar med lera.

Det är dyrt att vara fattig.