Frihandel – med golfhandikapp

>För en vecka sedan var jag på ett kvällsseminarium om rättvis handel. Det var Fuf i samarbete med Fair Trade Shop som anordnade kvällen, men eminenta talare som Rättevisemärkts generalsekreterare Helena Markstedt, nationalekonom och författare Stefan de Vylder, och EUparlamentskandidaten Abir Alsahlani.

Det är lätt att spela på dåligt samvete när det gäller rättvisa handelsvillkor och schysst arbetssituation. Men kvällen andades tillförsikt och doftade gott om kaffe från Johan & Nyströms.

Som någon arbetare sa på filmen som startade kvällen: Om man är tre som arbetar mot samma mål är man rädd, men om man är 300 eller 700 är man inte rädd längre.

Och det finns många attityder att förändra. En arbetsgivare konstaterade krasst att arbetarna alltid har högre krav än kunderna. Jag översätter: kunderna struntar i (blundar för?) hur arbetarna har det som producerar deras produkter. En annan arbetsgivare sa att han brukar skoja med de svenska uppköparna som kom och ställde krav på bättre arbetsvillkor för arbetarna, och säga att när uppköparen betalar mer för produkten kan de också ge mer betalt till arbetarna. Hittills hade ingen uppköpare gått med på att betala mer.

I panelen förra tisdagen var alla rörande överens.

Abir: Det finns ingen försäkring mot moraliskt ansvar.
Stefan: Det handlar inte om att vi har stora hjärtan, det är en överlevnadsstrategi.
Helena: Världens länder är som kvarter i den globala byn, vi är alla beroende av varandra.

Vi kom överens om att frihandel är bra, om man inför golfregler, dvs att de länder och företag som inte hunnit bli tillräckligt starka får handikapp.

Vi kom överens om att det är strålande när hembiträden i Bangkok kräver färg-tv. Det är nämligen så att utveckling kännetecknas av öka människors kontroll över sina liv. Det räcker inte att vara mätt, man måste också känna att man kan vara med och påverka sitt liv och sin framtid.

Använd din starka position i golfen åt att hjälpa andra att kunna få mindre handikapp!

http://www.rattvisemarkt.se/
http://www.fairtradeshop.se/
http://www.fuf.se/

Analys av helgen

Idag stod det i Metro att elbolagen knappt märkte av Earth Hour. Mycket kortfattad notis som skulle kunna säga oss att det är meningslös med sådana manifestationer.

DN hade förstås en mer genomtänkt kommentar i lördags, som sa att det alltid är bra att släcka. Och även om vi hade en supermysig timme i lördags då våra gäster hade varit flitiga på att bidra med ljus, så var det ju bara lam,porna vi släkte. Datorn för dataspelande barn, tv för några andra, kyl, frys, kaffebryggare, mikron, tvättmaskinen, diskmaskinen som gick i omgångar hela kvällen…

Kontentan blir väl att nästa års Earth Hour fest, förutom årets klimatsmarta mat och Earth Hour-mjölk, också får innebära att vi helt enkelt slår av husets huvudströmbrytaren en timme!

Men oavsett, så tror jag på den symboliska handlingen, den gemensamma aktiviteten i förberedelsen av ljusinköp och pyssel, och inte minst de samtal som manifestationen väcker.

Ser fram emot alla internationella “dagar” som lyfter alla olika viktiga frågor! Och jag är av åsikten att allt ska firas som firas kan!

medmänsklighet som allmänbildning

Jag skulle passa utmärkt som lobbyist. Om jag fick driva de frågor jag själv är djupt engagerad i. Kanske är det bättre att vara politiker, då får man ju driva de frågor man väljer själv. Om man lyckas bli demokratiskt vald på den typen av frågor!

Diskuterade häromdagen med en närstående person, just om detta. Vilka politiska frågor jag skulle vilja driva. Jag skulle vilja driva frågan om vårt gemensamma ansvar för ett fungerande medmänskligt samhälle.

Det där lät väldigt vagt, men det är det inte. En viktig grundbult är vilken världssyn och människosyn vi ger till våra barn. Om vi kan förmedla medmänsklighet, ansvar och empati till våra små, redan från början av deras liv, så är jag övertygad om att vi inte skulle behöva lika mycket polisiära insatser när kidsen börjar bli i övre tonåren… Och det gör vi genom att se dem coh ta dem på allvar. Genom att ta vårt vuxenansvar. Men kommentaren på vilka frågor jag skulle vilja driva politisk var: Men de där får man ju i ärlighetens namn inte några röster på!

Så jag blir nog inte politiker!

I onsdags hade jag förmånen att få vara med på ett seminarium arrangerat av Ersta Fristad, om våldsutsatta barn, och barn som blivit vittne till våld i hemmet som nekas vård. I korta ordalag, fokus på män som slagit barnens mödrar och sedan fått delad vårdnad om barnet, och då nekar barnet att få terapeutisk hjälp för att bearbeta sina upplevelser.

Delad vårdnad in i absurdum, som Stefan Lindberg uttryckte det. Han berättade om en docent i katastrofpsykologi som formulerat det att naturkatastrofer inte ger lite djupgående psykologiska effekter som avsiktligt våld och terror. Till det kommer de försvårande faktorerna att våldet ofta är utdraget i tid och att den som utför våldet är någon barnet har en nära känslomässig relation till.

På seminariet berättade de om en pojke som sökt hjälp, han fick börja träffa en terapeut, men helt plötsligt satte sig fadern på tvären och nekade pojken fortsatt vård. Pojken blev jättearg – på sin terapeut! Vilket är helt naturligt. Och vad ger vi pojken för budskap att ta med ut i livet? Alla vuxna han litat på står handfallna när hans våldsamma pappa säger nej. Ingen kan gå emot pappa som är allsmäktig…

Det handlar om medvetenhet. Att verkligen följa barnkonventionen och fatta beslut utifrån barnets perspektiv och inte utifrån de vuxnas ”behov”. Det är inte en mänsklig rättighet att få vara förälder. Men det är en mänsklig rättighet för barnen att få växa upp i en trygg miljö utan våld och övergrepp…

De som arbetar med barn måste vara välutbildade och insatta i barns rättigheter och hur barn fungerar. Det finns särskilda domare för ekonomisk brottslighet, men hur många är specialiserade på barn? Man utreder mammans möjlighet att skydda sina barn, flyttar henne och barnen till skyddat boende, men vilka krav ställs på mannen?

Varför blundar människor för frågor runt våld och övergrepp i hemmen? För att det är en så otäck fråga förmodar jag. Och för att man inte vill stöta sig med sin granne, killen som jobbar i min mataffär osv. Det beräknas att 2-3 barn per klass utsätts för våld på något sätt i hemmet.

Årlig uppdatering av hur man upptäcker att ett barn för illa – och vad man då ska göra åt det, borde vara självklart för alla som arbetar med barn. Förskola, skola, vårdcentraler, socialtjänsten, polisen, domare, ja vem bör inte gå en sådan kurs? Det borde höra till allmänbildningen att vara lyhörd på sin omgivning, att ta ansvar för sina medmänniskor, att bli sedd och att se.

Barn har rätt till vård oavsett vad föräldrarna tycker. Som Lars Naumburg sa: Barn är färskvaror, de måste få vård NU, inte efter flera månaders utredning!

Och på sådana här seminarier, som det på Ersta, träffar man massor av fantastiska människor som arbeta på denna och andra medmänskliga frågor oavsett om folket röstar på dem eller inte!

http://www.erstadiakoni.se/
http://www.manscentrum.se/
http://www.childhood.org/
http://www.stefanlindberg.dinstudio.se/

Grattis älskling!

>Bricka med flagga och barnen sjunger glatt och hurrar! Lille Sven har sett till att det är After Eight till frukost på sängen denna härliga födelsedag då solen strålar just för dig!

Sonen utbrister glatt: Åh pappa då slipper du tvätta håret och borsta tänderna idag!

Jag vet inte hur han har lärt sig att det skulle vara höjden av lycka….

engAGERA

Fiffigt namn på ett av förra veckans seminarium. Workshops varvades med föreläsningar och god, klimatsmart mat. Det finns massor av olika sätt att beräkna hur miljövänliga länder är. På många sådana hamnar Sverige högt upp. Frågan är om våra många skogar är vår förtjänst? I andra uträkningar är listan i princip bakvänd. Rika länder påverkar klimatet mest, medan fattiga länder drabbas värst.

Och som jag skrev här om dagen, så måste klimatbistånd räknas utöver det ”vanliga” utvecklingsbiståndet. Och klimatbistånd är egentligen inte bistånd utan skadestånd för vad vi gjort med jorden!

Föreläsare från de representerade organisationerna (hemsidor nedan) betonade att man måste utgå från ländernas historiska ansvar. Det måste helt enkelt kosta att skita ner planeten. Om man räknar så, så har USA 30% av det globala ansvaret. Om vi måste skära ner drastiskt på våra utsläpp så måste de människor som lever på under 20 dollar om dagen, var de än befinner sig på jordklotet, inta avkrävas neddragningar. Då blir det mer tydligt vilka det är som måste ta sig i kragen!

Paraplyorganisationen Forum Syd, betonar att vi måste räkna miljön som en mänsklig rättighet. EU och alla andra makthavare måste göra det som krävs för att rädda planeten – inte det som ses som möjligt att göra!

Nu måste vi vara innovativa och kreativa! Det finns alternativ och teknologi – se till att använda det och kanalisera tekniken där den behövs!

Det är bara att AGERA!

www.klimataktion.se
www.forumsyd.org
www.sei.se
www.fuf.se

Tips: ett seminarium om rättvis och orättvis handel

>– Swedish Development Forum – Föreningen för Utvecklingsfrågor, i samarbete med Fair Trade Shop, inbjuder till Föreningen för Utvecklingsfrågor

- ett seminarium om rättvis och orättvis handel
FUF tillsammans med Fair Trade Shop bjuder in till ett seminarium som belyser betydelsen av rättvisa handelsvillkor för producenter i Syd. En inledande filmvisning tar åhörarna med till de kinesiska leksaksfabrikerna som tillverkar många av våra svenska julklappar och visar vad som sker innanför de stängda dörrarna. Hur ser de anställdas villkor ut? Vilken möjlighet till påverkan och facklig organisering har de? Vilka bär ansvaret för hur produktionen genomförs?

Filmen följs upp av en paneldiskussion kring filmens innehåll, betydelsen av rättvis handel och hur vi tillsammans ska agera för att förändra de rådande strukturerna. Kvällen avslutas med mingel över rättvisemärkt kaffe och choklad. Seminariet kommer också att beröra de handelspolitiska spelreglerna inom världshandelsorganisationen WTO och i de ekonomiska samarbetsavtal (EPAs, eller Economic Partnership Agreements) som idag förhandlas fram mellan EU och en rad fattiga länder i Afrika, Karibien och Stilla Havsområdet. Hur rättvisa är dessa nya avtal?

Panel: f Abir Al-Sahlani, Centerpartiet . Stefan de Vylder, nationalekonom och författare . Helena Markstedt, Rättvisemärkts generalsekreterare f

Plats: Sällskapsrummet, Immanuelskyrkan, Kungstensgatan 17, Stockholm T-bana: Rådmansgatan – Tid: Tisdagen den 24 mars, klockan 18:00–20:00 m

Inträde: Gratis för medlemmar i FUF Icke-medlemmar: 50 kronor, studentpris för icke-medlemmar: 20 kronor Välkommen!

Knäckfrågan

Jag tycker att det är roligt med ordspråk. Jag använder dem gärna, men är i sanningens namn inte så speciellt bra på dem. Blandar lätt ihop flera på en gång och liknande.

Sedan finns det ju ordspråk som passar i vissa sammanhang men som är väldigt provocerande i andra. Till exempel “det finns inget ont som inte för något gott med sig”.

Om det är riktigt allvarliga saker känns det inte alls som att det passar in. Som krigen som förstör så mycket, eller att någon får cancer och dör. Det ser jag faktiskt ingen vits alls med. Men lite mindre saker. Jag kan ändå säga att mitt missfall som kändes som en horribel katastrof, ändå förde med sig väldigt många bra saker, som gör att jag så här efteråt, när smärtan lagt sig, kan se tillbaka på det med värme.

Och finanskrisen är en sådan sak som är något ont som för något gott med sig. En av dessa goda saker är att vi nu har all möjlighet i världen att verkligen tänka nytt och vara så innovativa som vi alltid påstår att vi vill vara inom organisationer och företag, men uppenbarligen inte riktigt orkar ta tag i.

Nu måste vi tänka om! Och det ger oss enorma möjligheter! Inte minst i kombination med klimatkrisen!

Jag har senaste veckan gått på en rad seminarier som alla belyser olika aspekter av klimatkrisen. Där har varit inbjudna talare från näringsliv och organisationer, journalister och forskare, olika länder och intressegrupper. Mina tankar återkommer väldigt ofta till ett nytt kul ordspråk som jag lärt mig av grundaren till Founder Alliance, Niclas Carlsson: Lika barn leka bäst, olika barn hittar på nya lekar!

Det ordspråket funkar alltid!

Satt och lyssnade på en av föredragshållarna, juristen Mrs Meena, som efter hemska rapporter om de fattiga ländernas utsatthet av klimatförändringarna och de rika ländernas undergång sa:

Låter det som ett bakslag – ja
Men är jag ändå hoppfull – ja
Varför? – för att jag är inbjuden hit
Varför är jag det? – för att ni är här

Ja absolut. Det är ett gott tecken! Vi måste mötas, vi måste pröva, vi måste våga och vi måste göra slag i saken.

Mrs Meena tilla: What is gentlemens agreement? I ask for leadership, signals, spirit of cooperation. Vi måste våga välja bort. We are in this boat together. För första gången är det tydligt att katastroferna inte bara drabbar folk långt borta…

Klimatbistånd har enligt juristen Meena, fel namn. Det är inte bistånd, det är skadestånd för alla industrier, politiska och privata beslut som inte tagit hänsyn till människor och miljö, och som definitivt gjort att vi inte levt upp till våra åtaganden att minska utsläppen.

Men “det finns inget ont som inte för något gott med sig“! Både klimatkrisen och den finansiella krisen gör det tydligt att vi måste samarbeta, även med “olika barn” och vi går en ny era till mötes med innovation och möjligheter till sann hållbar utveckling.

http://www.naturskyddsföreningen.se/

http://www.forumsyd.org/

http://www.context.nu/

bok tips:

Änglars roll på jorden

Våren är påväg. I min rabatt utanför huset har snödropparna tittat upp!

Det är lördag morgon. När resten av familjen vaknar ska vi åka in till stan och träffa några helt underbara, nygifta kompisar som nyligen flyttat till en ny lägenhet. Små, små vackra steg och tecken kärlek och liv.

Idag är en dag för manifestation mot människohandel. Så vi ska hinna förbi Medborgarplatsen också och köpa tulpaner. Tulpaner är en symbol för hopp. Hopp om vår och om liv. Idag säljs den till förmån för arbetet mot människohandel.

Jag citerar Gunilla Nordlund skapare av föreställningen Sång från Underjorden: Utan fattigdom, mänsklig omognad och kvinnoförakt, skulle trafficking inte kunna existera. (…) Vi är alla offer om vi inte själva förmår vända spiralen och medvetet bryta mönster, ändra attityder och arbeta mot fattigdom.

I had a dream – och låt den drömmen bli verklighet!

Hoppas vi ses på Medborgarplatsen idag!

Problemet är goda människors tysthet

>

Vad gör man åt saken då?

Först och främst är det som inom alla ämnen att kunskap är grundläggande. Information och åter information. Och empati.

Så här kommer lite tips om hur man kan sätta sig in i veckans ämne lite mer:

Spela gratisspelet Finding Sasja http://www.findingsasja.se/ , det tar ca 30-40 minuter och är skapat av Ecpat.

Hjälp till och anmäl barnpornografi på nätet. Det är enkelt och kan rädda liv. Barnpornografi är dokumentation av övergrepp. Alla anmälningar ett sätt att störa verksamheten och därför försvårar för både köparen och säljaren av barnen. På hemsidan finns ett formulär du lätt fyller i http://www.ecpathotline.se/

På den sidan kan du också ladda ner keep my net clean.org som är en liten ikon som hamnar i din menyrad och där du sedan med ett enkelt klick direkt rapporterar om du ser något misstänkt.

Polisen har så kallade ”åtgärdskort”, dvs små kort som i punktform, som en checklista ger konkret information om hur de ska gå tillväga och vad man måste tänka på vad gäller människohandel. Sådana ”åtgärdskort” borde göras i massa olika viktiga ämnen anpassade för alla olika typer av arbetsplatser som har med människor att göra: inom vården, inom skolväsendet osv.

Försök fokusera på orsaken och inte symptomet, dvs fokusera på hur vi ska minska antalet sexköpare, och orsaken till att sexsäljarna hamnar i detta läge (fattigdomsbekämpning, jämställdhet, utbildningsmöjligheter etc).

Politikerpåverkan är en viktig del av arbetet. Det finns saker som faller mellan stolarna. Som exempelvis de gånger då det faktiskt blir en dom mot hallicken. Målsäganden får inte betalt för efterarbete, dvs så fort domen är fattad, står ”offret” ensam. Ett grymt exempel är en ung kvinna som då fick åka hem till sitt land igen. En journalist från Sverige kom för att följa upp hennes fall och se hur det gått. Flickan frågade då journalisten om denne kunde översätta ett brev hon för några månader sedan fått från Sverige på svenska. Där stod att hon var berättigad ett skadestånd på 100 000 Sek… Det hade ju varit bra för henne att få veta – på sitt språk!

Parallellt måste vi förstås arbeta med symptomen också, dvs se till att de traffickerade människorna får den vård och omsorg de behöver, möjlighet att återvända hem, boende och praktikplats om de väljer att stanna här. Kontakta gärna Ecpat info@ecpat.se , kvinna till kvinna info@kvinnatillkvinna.se och Ekumeniska nätverket mot trafficking inga.johansson@missionskyrkan.se för att få veta vad du konkret kan bidra med.

Och på tal om information önskar jag att skolor, i synnerhet högstadiet och uppåt, årligen hade föreläsning om ämnet, hur man upptäcker fall av människohandel, vad man gör åt det, och hur man undviker att själv hamna i knipa eller utnyttja andra. Bjud in polisen!

Kuriosa:
De länder som liberaliserat prostitution, så som Nederländerna och Tyskland, börjar se konsekvenserna av det nu. Polisen ser att det försvårar deras arbete eftersom bordellerna också gömmer annan kriminell verksamhet. Även politiskt börjar stämningarna sakta men säkert förändras, när baksidorna blir tydligare och det inte fått de positiva förbättringar för sexsäljarna som var tanken bakom liberaliseringen.

Israel tar emot ca 3500 kvinnor per år. De traffickeras av samma personer som smugglar vapen till Palestina. Israels ledare är bara arga över halva delen av detta smuggelproblem.

http://www.stopitnow.com/

Tips om barnbok som lär barn om övergrepp, Vilda Säger Nej http://www.aftonbladet.se/nyheter/article439412.ab

http://www.cbss.org/civilsecurityandthehumandimension/ththb/