Nu sitter jag här p°a flygplatsen i Paris och har n°agra timmar att fördriva innan planet g°ar vidare till Burkina. Mitt kära efterlängtade Burkina.

Steg upp ohyggligt tidigt. M°ar dock bättre än väntat. Kanske är det sm°abarns°aren som gör mig mer luttrad än tidigare?

Skulle egentligen varit p°aväg redan ig°a. Men torsdagen blev inte som önskat…

Min lilla 1,5-°aring var hemma fr°an dagis för att de var oroliga för magsjukan p°a dagis. Efter som det var (min planerade) sista dag hade jag massa ärenden i stan och behövde dessutom förbi i Fair Trade Shop, s°a lillan fick följa med.

När vi kom ut p°a perongen gick det l°ngsamt in att n°gon hoppat framför t°aget minuten innan. Det var som att allt stod stilla. Jag fr°agade efter ambulans, men fick tyst svar att det inte var n°agon ide. När det började sjunka in i medvetandet, förstod jag varför. Vid mina fötter l°ag tv°a revben. Jag tänker inte beskriva hur resten s°ag ut, runt sp°aret.

Jag är oerhört tacksam att jag inte hade mitt äldre barn med mig. Den lilla kan ju inte först°a vad hon s°ag. Det hade defintivt den äldre gjort. Känns tidigt att börja försöka förklara s°adant här i deras °alder. Önskar att man aldrig skulle behöva göra det.

Bilderna blinkar fortfarande i mitt huvud. Illam°aende, obehaglig till mods, med tankar p°a anhöriga som f°ar arbeta med b°ade sorgen och bitarna… Det blev en konstig dag.

När jag kom hem senare p°a kvällen hade mitt pass inte kommit med mitt visum! Panik! S°a jag ringde och sköt fram resan ett dygn. Ringde för att meddela jobbet – och fick svaret: men oj det kanske var det kuvert som kom hit idag!

Ja ja, resan var redan ombokad och s°a här i efterhand är jag glad att jag fick en lugn kväll med barnen och hade en dag till att i lugn och ro göra klart det som skulle göras för jobbet, tvätta och packa. Egentligen borde man alltid f°a en bonusdag! D°a skulle livet vara mycket lugnare.

Och nu är jag i alla fall p°a väg! Bearbetar p°tagliga insikter om livets skörhet och försöker acceptera att leva i nuet i vetskapen att barnen har det bra där de är och att jag m°aste klara n°gra f°a dagar utan dem i famnen!