Jag spenderar ju dessutom den mesta tiden ute i byn med mina små barn. Det är fantastiskt att se dem på ”min” mark, mitt barndoms land. Se dem springa på den röda marken. Vid fem på eftermiddagen när ljuset är som vackrast, temperaturen är lättare att handskas med och vi sakta går mellan gårdarna, fröjdas mitt hjärta utan gränser. Dofterna och ljuden, färgerna och ljuset.
Sven springer med de andra barnen och det går inte att säga annat än att bylivet är perfekt för små knattar som han!
Och ja här är varmt och skönt! Vågar inte ens kolla på termometern! Fläkten på golvet känns som om man har en fön i ansiktet! Men det är ju skönt att luften rör på sig i alla fall!
Men barnen tar det riktigt bra. Fantastiskt vilken anpassningsförmåga de har. Som att de alltid varit här! De verkar vara som … hemma!
Jag vill ge mina barn allt vackert denna värld har att erbjuda. 