Livspusslet

Det här med livspusslet är en gåta alla måste jobba på uppenbarligen. Och det är ett ställningstagande som aldrig tar slut. Vi blir liksom aldrig färdiga med det. Ständigt förändras ju livet och förutsättningarna och då måste också ett nytt ställningstagande göras.

Livet är fullt av spännande och roliga saker att göra och engagera sig i. Att kunna säga nej är en klassiker. Att frammana styrkan att säga nej till ett uppdrag eller uppgift som är intressant och som man brinner för är inte så lätt. Och jag vill ju dessutom vara någon man kan räkna med!

Att jobba heltid med ett intressant jobb, spendera tid med familj och barn, släktingar och vänner, hinna träna som är så bra för kroppen, hinna sova tillräckligt, hinna laga bra och näringsriktig kost, ha en hobby, och dessutom vara en spontan människa som är redo för spännande upptåg! Försök få ihop den ekvationen!

Lägg där till att de flesta av oss inte bor på hotell och därmed bör sköta hem och hushåll, planera renoveringar och trädgårdsarbete, skotta och byta till vinterdäck, försöka att inte ta livet av för många av växterna i fönstren, handla och ah det hemtrevligt och ordningsamt… Good luck!

Jag tyckte att jag var ganska bra på att börja anpassa mitt liv och hitta balans och harmoni. Så kom ett nytt fenomen! Dagis! Det är strålande med dagis! Verkligen. Sven trivs jättebra, fröknarna är bra, barnen kul, och det är bra med den stimulans och pedagogik som förskolan ger. Men så kommer det här med att många barn på samma plats leder till att Sven också blir sjuk, något vi tidigare varit tämligen förskonade ifrån.

VAB fick jag snabbt reda ut vad det var och hur det fungerar. Så nu vet jag det. Det har hunnit bli några dagar då och då som spenderas med att ha ett febrigt litet barn i famnen. Fantastisk förmån att systemet finns och att det således är lätt att finnas för sina älskade små knytt i dessa stunder. Men i ett samhälle som vårt och prestationsångesten hög, blir frånvaro från jobbet en lojalitetskris. Jag skulle aldrig drömma om att INTE vara hemma med Sven då han behöver mig, men det är inte utan dåligt samvete som jag ringer in för att rapportera till jobbet att jag inte kommer idag. Och detta trots att jag nog är på en av världens bästa arbetsplatser av förstående människor som anser att man ska prioritera sina barn.

Och omständigheter som förändras och som måste få en plats i våra liv, som vi måste acceptera, arbeta på att acceptera kommer ständigt att komma. Vårt uppdrag att se till vårt livspussel och göra de prioriteringar och fatta de beslut som är bäst för oss själva och vår omgivning – det är alls vår plikt. Även om den kampen inte är lätt att vinna över oss själva.

Vecka 24
Barnet:
Fostrets ögonbryn och ögonfransar är nu fullt utvecklade. Nackkotorna syns tydligt. Eftersom inte fettreserverna är uppbyggda, är fostret ganska smalt. Om födseln skulle sätta igång nu har barnet en möjlighet att överleva, men kommer att behöva medicinsk behandling med noggrann övervakning i kuvös. Barnets balansorgan har utvecklats och det kan känna vad som är upp och ned i livmodern. Nu påbörjas en viktig utvecklingsfas i hjärnan. Hjärnbarkens celler, som sysslar med det medvetna tänkandet, börjar nu att mogna.
Storlek: cirka 30 cm och vikt cirka 600 g.


Mamman:
Känner du ibland små oregelbundna sammandragningar? Det är livmodern som övar och det är inget farligt. Kanske mår du nu bra och orkar leva vidare som vanligt, kanske känner du ett större behov av att ta det lugnt och att vila. Lyssna på din kropp och instinkt och gör vad som känns bäst för dig. Hormonnivåerna i kroppen börjar plana ur och humöret brukar jämna ut sig. Många känner sig lugnare och gladare.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>