En arbetsmarknad öppen för alla och där utsatta grupper som ungdomar, äldre och invandrare ska ges tillträde till arbetsmarknaden – ja det vore trevligt. Det är inte lätt att komma in på arbetsmarknaden. För min del och jag tror att jag talar för en hel del unga akademiker, är man inte tillräckligt erfaren (för att man inte haft tillräckligt många eller långa arbeten tidigare) eller så är man överkvalificerad för att man läst för många poäng (eftersom man fyller ut tiden med fler studier i väntan på att få ett ja när man söker jobb). Tja vad kan man göra? Antingen läser man lite mer (!) eller så tar man ett jobb inom en bransch man inte läst till och där man således inte är överkvalificerad, eller så tar man praktikplatser för att få en fot in och hoppas att någon annan kan försörja en tills vidare. Jag håller med om att det låter skrämmande att som ung kunna bli avskedad utan anledning som är lagförslaget i Frankrike och som också föreslås av Maud Olofsson. Vi förfäras över arbetsförhållanden i USA och andra länder där man kan avskedas och ombes lämna arbetet omgående. Det låter osäkert och så vill jag inte ha det. Men hur ser det ut i dagens Sverige? Ja de som lyckats få fast jobb har det tryggt. Men hur många av oss får det idag? För arbetsgivarna är det läskigt att anställa personal (i synnerhet för småföretagare som hankar sig fram) eftersom det är väldigt svårt att bli av med personen som den inte passar in i arbetslaget eller inte gör sitt arbete på ett tillfredsställande sätt. Varpå jag och många med mig lever på att vikariat eller projekttjänster. Eftersom det ser ut som en ökande trend med korta anställningar är frågan vad vi gör nu? Det kanske inte är så farligt som det låter att hitta temporära lösningar så att vi får in en fot, kan skapa nätverk och visa vad vi går för!
The week after the elections in Belarus – protests and demonstrations in Minsk> Eyewitnesses – reports>
Ekaterina, participant at the protest camp, teacher:The tent camp was surrounded by state observers. The authoritieswanted to make an end to the protest camp through famishment, coldnessand the impossibility to go to the toilet – it was like the blockadeof Leningrad (St. Petersburg). The police and the military arrestedeverybody who went to the camp place with bags – because they carriedwater, food, thermos flasks and warm cloths. When these people hadluck only the bags were taken away. In the worst case they were sentto prison for 10 days! But despite of that, the people were inventive- they hanged sausages over their bodies, they dressed with severalpullovers, to take them off at the camp. Outsiders could have noticethat there is an unusual high amount of corpulent people near thecamp. One of these people tried even to bring one transportabletoilet, but he was beaten severely. Afterwards he had no face anymore- just bloody pieces of skin. I remember one old woman, who wanted tobring us some sugar – more than sugar she could not afford with herpension. She was caught by “men in black”, they found sugar with herand then they forcefully fed her with this sugar. She screamed: “No, Icannot eat sugar I’m a diabetic”. Some < > started tolaugh and shouted: “Now you will know, (abusing word), what it meansto come here with sugar. (abusing word) go away!” Somehow she couldescape and she brought us half of the sugar packet, the other half waslittered on the street.>
Denis, participant at the protest camp, student:What impressed me the most? One young woman, about 27 years old, alonely mother with two children – one is three years old, the otherfour – she came to the comp and took people from the camp with her, toget them out of the camp. She has also got me out of this camp: likethat we went, one of her son on her arms and the other one on my arms.She brought the most costly treasure in her life in danger, herchildren, to help us, to save us, the children of someone else.>
Stephan, participant at the protest camp:All together there was no one who drank. The people, who came to thecamp, were ready to die for their opinions – nobody was in doubt thatLukashenka was able to give the command to shoot at the people. And inthis situation, can there be any mood for drinking? But regularly some< > appeared – we called them like that – young menwith bear-bottles, who tried to get into the camp. And one meterbeside of them there was the camera of – let us say – the BelarusTelevision. We didn’t let them in, everybody shouted: “Go away, youdevil-servants!” Everybody laughed and that was the only way we couldsend them away.>
Leonid Petrowitch, worker:They gave 12 days in prison to my daughter for just being in the camp.One policeman told me before the court: “When she will start cryingand begging for excuse, then we will immediately let her go.” Whocried got only four days of arrest – these days which they have spendin prison already. But her they gave 12 days. She did not cry. Andafter the court I went to the October Place – to that place, where somany days my daughter stayed in a tent-town, in the coldness, in thestreets. She was there for her beliefs, for her convictions. There wasno camp any more but it wasn’t hard to find this place. People broughtflowers to this place, where there were once 35 tents. The men of thespecial force of police took the flowers away ant spurned them orthrew them away. Can it be that flowers are also dangerous for theauthorities?>
Svetlana Iwaniwna, mother of one participant at the protest camp, in pension:Several people disappeared without any message on the 25th March.Relatives cannot find them. Crying mothers are standing for days infront of the walls of the prisons, holding signboards: “I’m lookingfor my son”. Or: “Please help me to find my daughter.” And they arebringing food and warm cloths to someone’s children in hope thatsomeone’s other mother will give food to their children.>
Maxim, doctor in an ambulance vehicle:I am surprised, as a medic, about the scenes in the television showingwounded police and men of the special force of police. They evokeassumptions of lies about what happened with the men of special forceof police, while they were forcefully dissolving the protest meeting:1) despite of being allegedly wounded accurately, effusions and otherswounds would be visible. But there was no drop of blood. Behind theiodine stained on the head there were no wounds to see. It was clearthat the scars which were medicated, were old ones, they were lightant no hair is growing on that spot. There is no blood and no otherindices of recent injuring. 2) In their fighting-wear it cannot bethat they have been wounded so severely. To get the nose broken, theprotesters had first to break the safety glass of the fighting-wear.The hit had to be so impossible strong and furthermore I can assumethat if the glass would have been broken faces of these men would havebeen injured by the glass shards. And more improbably is that the legof the policemen was broken. The leg was shown within a temporarysplint and not in cast. When a wounded comes to a hospital, before heis brought to a sick room, some radiograms are made, the splint wouldbe taken off and the leg would be put in cast. Thus, when the leg ofone of these policemen would be really broken one would see his leg incast, or in bondage, when there is no severe infraction or there is noinfraction at all. 3) It is strange also that all the men of thespecial force of police and other policemen have been in one sickroom. Usually one with the nose broken would be send to other hospitalsections then one with a leg broken and with head injuries e.g. onewould be send to surgery or to neurology. It’s all just a lie.>
Paul, student:Yesterday the television of Belarus started a hysteric campaignbecause some of the protesters have attacked the reporter of BelarusTelevision with snow balls during the protest meeting. Well, I wasthere and I have seen everything with my own eyes. And yes, on the25th or March people were throwing snow balls on thetelevision-reporting team. I have also seen that one young man couldnot resist kicking the reporter in the back. In the scene of BelarusTelevision it was told that the reporter got the diagnosis:concussion. It’s interesting where is the brain of this BelarusTelevision reporter, that to get a concussion it is enough to kick himin his back?>
Olga Michailowna, in pension:My grandson was put into prison for 10 days because he wanted to bringa thermos flask with tea to the camp. He is a student in the 5th term.In former times I used to argue with him – he was against Lukashenka,I supported Lukashenka. But now I even don’t know in which prison heis kept. He just could call me: “Grandmother, don’t worry, I’marrested.” But why – because of the hot tea for freezing people? Iwent to a shop and bought there a new thermos flask. I filled it withtea and went to the October Place – and then I understood. My grandsonwas right. This cannot be a good government, sending people to prisonbecause of a thermos flask with tea. My grandson – he is not acriminal. Criminals are those who put him in jail. Why Lukashenka isso afraid to loose his power? In other countries other Presidents arenot as much afraid to go. It seems to me, that he robbed a lot, thathe did so much wrong, that he is afraid now that the truth will bediscovered as soon as he will leave. Because otherwise, when he is anhonorable man and not a theft, what is he afraid of? – A thermos flaskwith tea in the hands of my grandson?>
Irena, participant at the protest camp:In a van we were beaten cruelly, we were insulted, our mobiles werespurned. One woman was smashed up so severely, that she could nothingremember but her name. In front of the jail on remand we were keptuntil the morning, outside in the freeze, with the face towards thewall. To the toilet only those people were brought who had their passwith them. The police even didn’t conceal that they had no place forthe arrested. The authorities announced that the courts have to workon Saturday. Every accused was placed with the face towards the wallto prevent him to see the faces of those people who judged over themand the special force of police told the judge how they have arrestedand kept the accused persons. Of course they lied. The lawsuits of theparticipants on the protest meetings were held as follows: “Familyname?” – “Iwanow” – “15 days arrest. The next one!” About such thingsI’ve only red in books – about fascists. There were many women kept,especially elder women. At the same time televisions lied that everywoman was released. The Belarus televisions lied only: with pleasurethey have told about drunken youth who have fun at the October Placeand who wanted to pick a fight. They have shown one < > of ayoung drunken man who tried to pick a fight but this man wasrecognized as a member of the Belarus Television.>
Jury Wassiliewitch, a jobless:We got the idea to go to the prison to claim the release of thearrested. There was a disciplined group going, stopping at everytraffic light. The cars hooted giving us a sign of their solidarity.There were people leaving the busses and trams joining us. On thestreet Dserdshinskowo we met some special force of police. First theyonly hit with their bats against their shields. And the peopleexclaimed: “We are not afraid!” Then the special force of policeattacked us. After the first attack, it was really scarring. It wasclear that there was no escape. And first it was only a noise grenade.But then the special force of police didn’t use only noise grenadesbut also tear gas and they beat the people cruelly. There were woundedlying on the streets. People said there have been dead, but the policetook their bodies away. When busses of the special force of policepassed by, the people were screaming: “Murderer!” “Fascists!”Immediately two of these busses stopped and the special force ofpolice men started to break the crowd up. Some vans came. The peoplewere smashed up and pushed into the vans, also Alexander Kosilina.Until now nobody knows what happened with him, where he is, if he isalive…>
Maria Iwanowna, lecturer:I am a lecturer in the Technical College of Minsk, department Nr.8.They took some students out of their lectures at 12pm and brought themto the meeting of BRSM (Belarusian Union of Youth, pro-Lukashenka), infront of the USA embassy in Minsk. All the students are underage. Oneweek before we, as lecturers signed a paper where we were forbidden totake part at meetings of the opposition. It is worth to remind thatevery action in those days, held in front of the embassies ofEU-countries and USA were not censured. Their participantsdemonstrated at command of the BRSM against the policy of the EU andUSA regarding their relation to the dictator of the Belarus Regime.Why they are allowed without any consequences to offend the embassiesis clear. In Belarus only those are arrested who are engaging forfreedom and justice in their own country.>
Alexander, participant at the protest camp:Since morning there was a circle of pensioned people – those, who areagainst Lukashenka. Thanks to these grandmothers and grandfathers,they have protected us. But there were also full busses of opponents.Some raged pensioned people ran out of these busses and were filmed bythe Belarus Television. Their eyes – rage, mindless rage. Theyscreamed: “How much have they paid for you all standing here?” But arethere people who are ready to die for money? Idiocy! The people werethere for ideas, without any hidden, false mind. Why didn’t thesepensioned people screamed how much Lukashenka has paid – from ourpockets – to all these reporters of Belarus Televisions and otherBelarus medias, how much he spends for the salaries of the specialforce of police men, of the police, special army forces, secretservice (KGB) and for all the arrests and not for sure knownassassinations. And how costly were the concerts <>? Idon’t belief that international stars are such fans of Lukashenka,that they performed for free – isn’t it probably that they havereceived enough of money for this show? And the commissions, which get<
> for <>? And where does he get themoney from? From our pockets!>
The father of Andrei:Every day I pray for those people who were standing there at theOctober Place. I’m convinced that those who are responsible for thosesmashing ups, provocations and arresting of inculpable people willhave to give responses to the population and especially to God. In thetelevision they are telling that at the October Place there is ameeting of drug addicts. But are there any attestations that drugswere found in the blood of this particular person – of just one personwho participated at the protest camp? I’m sure that there are no suchthings; otherwise they would show these documents 24 hours in thetelevision. So why lying that there are only drug addicts? I’m surethat the so called addicted have titles as professors and mandate aspresident contestants. And in general, it’s surprising that the policedidn’t find at the October Place together with syringes and pornomagazines, some bombs, tanks, packets. It seems they didn’t lookproperly.
Idag är det två internationella dagar instiftade. En om avskaffande av rasdiskriminiering vilket passar bra med tanke på att jag inte alls har tid att skriva på bloggen idag utan sitter och skriver en hemtenta om rasism och främlingsfientlighet. Kommer definitivt att delge lite tankar från den kursen men det blir som sagt inte idag. Den andra dagen är världspoesidagen. Hade förstås tänkt hitta en vacker dikt att skriva här idag men är istället fylld av valet i Vitryssland.
Fick en mycket sen inbjudan till följande manifestation:
Manifestation för ett fritt Vitryssland. Under helgen har det varit val i Vitryssland och Lukasjenko har återigentagit makten via odemokratiska metoder. Oppositionen har haft fredligademonstrationer mot detta och under dagen har 100 demonstranter gripits.Det straff som väntar dem är allt mellan 8 år i fängelse och dödsstraff.Idag kommer det att hållas en manifestation för ett fritt Vitryssland ochmot de metoder som Lukasjenko använt sig av under valdagarna.Plats: Vitryska Ambassaden Herserudsv. 5, 181 34 LIDINGÖ Datum: 21 marsTid: 15.30
Ja demonstrationen är viktig och vi har sett att det kan ge resultat, som i Ukraina, men de som demonstrerar offrar så oerhört mycket att det gör ont i mig. Olga smsade precis att hon är kvar i paraden i Minsk fortffarande. Varför ska det behöva vara såhär, vad är bästa vägen och hur mycket styrka behöver vi samla.
Många gånger har jag fått kommentaren att rättvist kaffe inte smakar lika gott som orättvist kaffe. Jag måste dock meddela att detta är en kommentar som hör det förflutna till och enbart tyder på att den som uttalat detta inte hängt med på kaffefronten. Allt fler företag har allt fler rättvisa kaffesorter, med olika rostningar och bönor! Till exempel: ”Löfbergs Lila har Rättvisemärkt kaffe som passar till alla tillfällen och maskiner”, säger Anders Berglund, källarmästare på Riksdagens restaurang, och dessutom finns Classic Reco Kaffe – Arvid Nordquist, och Lindvalls och Guldrutan och så vidare!
Så spring genast och inventera kaffeförrådet både hemma och på jobbet och om ni har avtal med någon kaffemaskin – ställ krav på deras sortiment! Om du får smakkommentarer så anordna en kaffeprovsmakning! Och berätta lite extra om vad rättvisemärkt innebär.
Mer än 220 andra arbetsplatser har redan anmält sig och finns uppradade på rättvisemärkts hemsida. Där vill väl din arbetsplats också synas! Och inte minst: visst vill ni njuta av en god kopp rättvist kaffe!
”Ditt val för att skapa en bättre värld, sker inte vart fjärde år i vallokalen, utan valet sker varje dag i din livsmedelsbutik” I höstas hamnade jag i ett jippo anordnat av Chiquita. Jag och övriga som befann oss på platsen uppmanades att ta oss fram på en klättervägg. För varje meter vi lyckades klättra lovade Chiquita köpa regnskog för bevarande. Förutom att det var roligt att klättra och att jag fick en fin bananplanta gladdes jag åt att ännu ett företag tar sitt etiska ansvar, att de känner sig manade att bevisa för oss konsumenter att de är goda. De har fått kritik för att detta inte är tillräckligt och det må så vara men det är ett steg på vägen. Med konsumentmakt kan vi nå långt. Jag tycker att det är en medmänsklig plikt att ta sitt ansvar och vara gott föredöme: köp ekologiskt och rättvisemärkt! Ju fler sådana varor vi köper, desto större kommer utbudet att bli – och därmed kan vi bevara vår vackra natur, stötta ett hållbart jordbruk och värna om våra medmänniskor!
Förra året hade en 52-procentig försäljningsuppgång av Rättvisemärkta produkter! Det är ju fantastiskt! Mest såldes kaffe och bananer. Förhoppningsvis ökar försäljningen ännu mer i år eftersom det kommer allt fler varor där företagen är tydliga med hur de produceras och på så sätt hjälper oss konsumenter att påverka åt rätt håll! Nu finns ca 240 varor så leta på! Jag hoppas att ni provat vinet!
Rättvisemärkta varor i Sverige uppskattas omsätta ca 80 miljoner kronor.
Besök gärna: http://www.rattvisemarkt.se/
I söndags hade P1 God morgon världen ett reportage om min kollega och vän Olga från Vitryssland, igår var jag på ett lunchseminarium anordnat av LOTCO biståndsnämnd om den politiska situationen i vitryssland, idag är det internationella dagen mot polisvåld, och på söndag är det presidentval i Vitryssland.
I söndags hade P1 God morgon världen ett reportage om min kollega och vän Olga från Vitryssland, igår var jag på ett lunchseminarium anordnat av LOTCO biståndsnämnd om den politiska situationen i vitryssland, idag är det internationella dagen mot polisvåld, och på söndag är det presidentval i Vitryssland.
Det är lite svårt att komma undan att tänka på Vitryssland. Valet på söndag kan kanske ge en öppning – eller sluta landet ännu mer. Sverige kommer att skicka valobservatörer till presidentvalet på söndag. Jag undrar hur länge man kan hålla ett folk fångna? Hur lång tid det dröjer innan ett system byggt på rädsla rasar samman?
Vitryssland är Europas sista diktatur. Låt den bli kort. Olga och hennes organisation arbetar underifrån. Lyfter fram vardagsfrågorna och arbetar för att människor ska bli medvetna om vad staten, kommunen och deras representanter gör av de budgetpengar som var avsatta för att förbättra kollektivtrafiken, vägnätet, hyresbostäderna, skolorna osv. De odlar den demokratiska känslan hos människor, på ett innovativt, ibland riktigt oskyldigt sätt som att anordna DJ-combats, dvs att flera personer får spela musik ”mot” varandra och så får de församlade rösta på vem som är bäst… alltså din röst ger utslag och är viktig!
Men för att de arbetar med denna ”upplysning”, för att de organiserar människor och för att de talar om demokrati och mänskliga rättigheter är polisen och KGB efter dem hela tiden. Olga vill få ihop medel för att starta en kampanj mot polisvåldet. Hon har sett övergreppen allt för många gånger. När vi var på besök gick vi en guidad tur genom staden. Vi såg gamla fina byggnader, Chagall museet, men också statyerna från Sovjettiden och polisstationen dit de får gå allt för ofta för att försöka få ut sina vänner och för att lämna information om yttrandefrihet och mänskliga rättigheter överhuvudtaget.
Folket hålls tysta genom att hota deras framtid. Korta arbetskontrakt där politisk organisering betyder inget förlängt arbetskontrakt och förlorad försörjning. Studieplatser kan också dras in om du engagerar dig i ”fel” saker.
Om polisen och KGB skulle vara politiskt oberoende skulle detta angiveri- och hotsystem falla samman. Som journalisten Jesper Lindau sa igår, så vill polisen professionaliseras och få ägna sig åt att bekämpa brottslighet istället för att jaga oppositionspolitiker och demonstranter! Det ryktas om att Presidentens livvaktsstyrka vuxit till ett okänt antal personer som blir en extra säkerhetspolis över KGB… Betyder det att läget skärps eller att han känner att systemet börjar knaka i fogarna?
Även om det skulle bli en ny president på söndag skulle det förstås ta tid att få bukt på allting. Och många skulle säkert tycka att det gick för långsamt. Någon kanske i denna drastiska utvecklingsprocess skulle längta tillbaka till den tid då man i alla fall visste vad man hade. Men vi måste ha tålamod och vad vi kan göra här, även om man lätt känner sig lite hjälplös, är att uppmärksamma vad som händer i vår sista diktatur i Europa, hålla kontakten med dem som orkar kämpa emot trots allt de får offra och visa att vi ser dem och bryr oss.
Det känns som om det har hänt rätt mycket intressant politiskt det senaste året! Nästan som en revloution! För det första har vi ju de kvinnliga presidenterna Ellen Johnsom-Sirleaf i Liberia, Michelle Bachelet i Chile och Tarja Halonen i Finland. Sedan har vi dessutom Bolivias nyblivne president Evo Morales som är den första presidenten någonsin i landet, som kommer från den såkallade ursprungsbefolkningen! Han är Aymaraindian. Min kära väninna Lisa Sandberg bor i Bolivia just nu och upplever denna historiska epok! Är det inte fantastiskt! Kanske ställs det högre krav på presidenter som är kvinnor eller från en hierarkiskt nedklassad ursprungsbefolkningen, eftersom man förväntar sig att de ska vara lite godare än andra… Men oavsett hur det går för dem är det ett avgörande steg. De blir viktiga förebilder att det går att ta sig dit.
Första gången en kvinna valdes till president var på Island 1980. Dessförinnan hade det funnits två tillförordnade kvinnor på presidentposter, och det är Isabel Peron i Argentina 1974-76 som tillträdde efter makens död, och dåvarande talmannen Lidia Gueiler Tejeda i Bolivia under sex månader 1979-80, mittemellan två militärkupper. Sedan dess har det funnits ett 20 tal presidenter som varit kvinnor.
Vad gäller statsministrar/premiärministrar är det sammanlagt bara 5 vilket är ännu värre! Först var Sirimavo Bandaranaike i Sri Lanka 1960, som satt tre perioder på sin post, och där det under en av perioderna dessutom var så att hennes dotter Chandrika Kumaratunga var landets president!
Vi är stolta i Sverige över vår jämställdhetsstatistik. Vad gäller representanter i parlamentet ligger vi nämligen tvåa i världen vad gäller antal kvinnor! Bara Rwanda har fler! Vad gäller kvinnor på högre poster, exempelvis statsministerposten är lite värre. Där varnade Sveriges radio för att vi snart kan betraktas som ett u-land.
I Svd stod det att Bolivias Evo Morales gärna skulle vilja gifta sig men att han inte kan det för att han svurit sitt land trohet. 4 av de ministrar han utsett är kvinnor. Om vi vill hålla oss kvar som ledande i världen på alla möjliga positiva sätt, välfärd, utbildning, sjukvård, jämställdhet så får vi nog hålla ögonen öppna och acceptera att även vi (!) har att lära av omvärlden!
Så heter den utställning om trafficking – illegal handel i en ojämlik värld som öppnar på världskulturmuseet i Göteborg till hösten (2006). Jag kan verkligen bli galen när jag tänker på människohandel. I diverse politiska frågor kan jag förstå att vi har olika teorier om hur man uppnår samma sak, men när det gäller att köpa andras kroppar finns det inga ursäkter och inga utrymmen för politiska ”test”! De länder som säger sig legalisera för kvinnornas skull har få inhemska prostituerade på bordellerna. Uppenbarligen är det inte så hemskt många som av egen fri vilja låter sig utsättas – om de har ett val. Istället kommer kvinnor och barn från fattigare länder, och otaliga av dessa har först till Europa mot sin vilja. Bara till Sverige kommer 400-600 kvinnor om året!
En vanföreställning är att legalisering tar bort den svarta marknaden. Jag läste ett intressant exempel i en artikel av Tina Acketoft som visar att en australiensk delstat som legaliserade prostitution hade 70 bordeller innan legalisering och idag runt 100 legala och 400 illegala!
Det finns några klara hållpunkter som alla nog håller med om: det ena gäller att det kommer att finnas sexarbetare så länge det finns en efterfrågan, den andra handlar om ekonomi.
Alltså måste efterfrågan minska för att dessa människor inte ska utnyttjas och berövas sina liv. Om staten legaliserar utnyttjandet av andra människor sexuellt, signalerar detta att det är helt ok, varpå tröskeln för vanliga män blir allt lägre att stiga över. Som så många män som inte skulle göra något sådant i Sverige kan tänkta sig att göra det då de åker utomlands, där det är vanligare, mer lättåtkomligt och ”utom synhåll”. Jag kan spy när jag tänker på det.
Vad sjutton ger det för signaler till vår uppväxande generation, synen på kvinnor, synen på oss själva, synen på vår rätt till vår egen sexualitet – eller vem som har rätt till den… Lika värde, lika rätt.
Ofta är trafficking kopplad till annan kriminell verksamhet som exempelvis droger, och beräknas omsätta 65-70 miljoner dollar om året. Och det som är mer praktiskt med människor än droger är ju att knarkhundar inte känner det på lukten och att människor kan säljas många gånger om!
Jag blir galen av tanken att så ofantligt många människor kan tänka sig att kränka sina medmänniskors mänskliga rättigheter och att man ens kan komma på iden att legalisera det och ordna så att det till och med ska bli lättare – som tysklands VM-bordeller!
Dagen till ära har jag gått in på UNIFEMs hemsida och tittar på lite årtal. Det är rätt intressant att titta på årtal. För inte så hemskt länge sedan var det självklart att kvinnor INTE hade samma rättigheter som män –inte ens i retoriken! Kul att det var först 1970 som kvinnor fick lika möjlighet att jobba på FN-sekretariatet som män!
1945 FN bildas och dess stadga träder i kraft den 24 oktober. FN-stadgan är det första folkrättsliga dokument som slår fast principen som lika rättigheter för män och kvinnor.
1946 FN:s kvinnokommission bildas. Elenor Roosevelt är pådrivande. En av de viktigaste frågorna är kravet på politiska rättigheter, t.ex. kvinnors rösträtt.
1951 Internationella arbetsorganisationen, ILO, antar en konvention om lika lön för kvinnor och män för likvärdigt arbete.
1962 Generalförsamlingen antar en konvention som skyddar flickor och kvinnor mot tvångsäktenskap. Konventionen kräver en minimiålder för äktenskap och förbjuder barnäktenskap.
1970 Generalförsamlingen antar den första resolutionen om lika möjligheter för kvinnor och män till anställning i FN-sekretariatet.
Idag ska jag till systemet! Med en relativt vin-intresserad make så behöver jag inte ofta känna mig manad att gå dit. Men idag är det en alldeles särskild dag! Det är nämligen så att Systembolaget har beslutat att under mars månad tillfälligt lansera ett Rättvisemärkt vin! Och idag är första försäljningsdagen!
Så länge vinerna som fanns att köpa främst fanns från Frankrike och Italien eller något annat land som vi betecknar med relativt bra arbetsmiljöpolitik, så var väl rättvisemärkning inget måste, och en dag, när det samma går att säga om resten av världen, behöver vi ju inga rättvisemärkningar längre! Men den dag är inte kommen och nu finns alltså ett rött och ett vitt vin från Sydafrika, som fick mycket goda omdömen i Systembolagets utprovning.
Om vinerna säljer bra, blir de permanenta i sortimentet – så gå dit du också!
Det vita vinet heter Isabelo Chenin Blanc 2005 och kostar 64:- och det röda vinet heter Goue Vallei Cabernet Sauvignon Pinotage 2005 och kostar 65:-. Båda vinerna kommer från Citrusdal Cellars i Sydafrika.Läs mer på: http://www.rattvisemarkt.se/article.asp?Article_Id=1267
Eftersom helgen nu är i anstormande ska jag passa på att välja ett ämne för dagen som ligger mig varmt om magen, nämligen choklad! Det finns oerhört mycket att säga om choklad.
Redan 1631 ges det första vetenskapliga verket om choklad ut av läkaren Colmonero de Ledesma. Och sedan har uppmärksamheten aldrig sinat! Tillskillnad från te och kaffe är kakaobönan mycket energirik och innehåller både kolhydrater, protein, mineraler och vitaminer, som t.ex. kalcium, järn, fluor, magnesium, kalium, natrium, fosfor, A-vitamin, tiamin, riboflavin och niacin. Detta innebär att den ger en “kick” samtidigt som man undviker de giftiga effekter som kan förknippas med koffein. Och jag är besparad från att den ger mig migrän även under mina mest migräntäta perioder i livet!
Enligt den amerikanska facktidskriften American Journal of Clinical Nutrition, har mörk choklad kolesterolsänkande effekter samt motverkar även karies. Inte nog med det! Mörk choklad har dessutom en aspirinliknande effekt och kan motverka blodpropp. Positivt att veta är att en nederländsk studie konstaterat att äpple, grönt och svart te och choklad skyddar mot hjärtinfarkt och kärlkramp. Choklades antioxidanter skyddar cellerna i hjärtat mot skador och kan därmed minska risken för cancer och hjärt- och kärlsjukdomar.
Dock är det så att för att framkalla att chokladen genom fenyletylamin ger centralstimulerande effekt som skapar förälskelsekänslor måste du äta minst 15 kg! Men vi kan trösta oss med att choklad även i mindre mängder frigör anandamid, enligt All2knows uppslagsverk en kroppsegen cannabinoids döpt efter sanskrit ananda vilket betyder ‘lycksalighet’ (Eng. Eternal Bliss). Dessutom innehåller choklad serotonin som är en signalsubstans i hjärnan som inverkar gott på humöret!
Min man är övertygad om att choklad har bidragit till att vårt barn är så lycklig och glad! Under graviditeten tog han det som en av sina största uppgifter att se till att jag verkligen fick i mig min dagliga dos av mörk choklad! Och det måste man ju fortsätta med under hela amningsperioden och –resten av livet!
Själv är han nötallergiker och får för det mesta tacka nej till choklad. Ni vet det där ”spår av nötter”… men så en dag hittade han Pralinhuset på Drottningsgatan här i Stockholm och det är numera hans favoritbutik! Basilika och kardemumma är favoriter!
Om choklad är en prisfråga för dig, kan jag tyvärr meddela att prognosen enligt Dagens Industri är att priset på choklad praliner inom kort kommer att chockhöjas. Detta p g a att efterfråga på choklad årligen ökar med 30 % i Kina, medan den europeiska och amerikanska marknaden håller sig på en relativt jämn nivå! Den ökade efterfrågan i Asien sägs kunna leda till att efterfrågan kommer att överstiga tillgången inom fem år, enligt Financial Times! Vilket skräckscenario! Dock sägs inte i artikeln om asiaternas efterfrågan passerat den europeiska per kapita… Att öka produktionen sker inte i en handvändning eftersom ett kakaoträd ger skörd först fem år efter det att det planterats. Och som sagts redan tidigare bloggdagar jag hoppas att det ökade priset i så fall påverkar även producenternas inkomster!
