Good news indeed!

Efter två veckor ouppkopplad, (förutom två restauranger med wifi, då det inte riktigt varit läge att ta tag i en överfull inbox!) sitter jag barnsligt exalterad på kontoret och fröjdas åt vad roligt det är med detta nät!

Och vill då också dela med mig av ett meddelande jag nyss ätit mig fram till i mailboxen!

Dear Stina,

Today, after years of activist and international pressure, Congolese warlord Bosco Ntaganda walked into the U.S. Embassy in Kigali, Rwanda and asked to be transferred to the International Criminal Court.

Bosco (aka “The Terminator”) is one of Congo’s most notorious warlords and was one of the leaders of the M23 rebel group. Ntaganda is wanted for crimes against humanity, including the use of child soldiers, rape, and mass murder.

Last year, we joined together to call on former Secretary of State Hillary Clinton to support the arrest of Ntaganda. Because of today’s events, we now have a chance to see “The Terminator” brought to justice.

Having Bosco Ntaganda in custody and — more importantly — putting him on trial, will send a strong warning to other warlords operating in the region and provides a rare chance for justice for the people of eastern Congo who were victims of his violence.

As the situation continues to unfold, we will inform you of further opportunities to call for action.

Sincerely,

JD Stier and Alexandria Hellmuth
Raise Hope for Congo Campaign
Enough Project

Migrationsverket skiljer 9-mån pojke från sin förälder. Lille Daves pappa utvisas trots starka anknytningsskäl.

Hälsning från Zifa:

Punkt 1(3)

Dave (9 mån) föddes i Sverige och bor tillsammans med sin mamma, pappa och stora syster. Hans mamma och pappa har bott tillsammans i över ett och ett halvt år. Ändå anger Migrationsverket som en av tre punkter i sin bedömning, som inte beviljar hans pappa uppehållstillstånd på grund av anknytning, att föräldrarnas samboförhållande inte är seriöst.

”Migrationsverket anser att det på förutvarande material inte framgår att förhållandet är seriöst” – skriver verket i sitt beslut.

Ingen seriositets prövning har gjorts av Migrationsverket gällande samboförhållandet.

Verket skriver vidare att eftersom föräldrarna ” inte stadigvarande sammanlevt utomlands så är anknytningen att bedöma som någon som avser inleda ett samboförhållande.”
Hur kan ett sambo förhållande som redan varat i över ett och ett halvt år inte vara inlett?
På grund av det ovanstående bedömer Migrationsverket ”Detta medför att det åligger dig (Daves pappa) att göra sannolikt att förhållandet är seriöst.”

Hur är detta praktiskt möjligt?

Hur kan Daves pappa praktiskt göra mer sannolikt att hans förhållande till Daves mamma är seriöst än att bo tillsammans med henne och sätta ett gemensamt barn till världen?

Migrationsverket undviker i sin bedömning att prata om kärnan i hela ärendet, nämligen vad som är bäst för barnet. I slutändan är det den enda bedömning som egentligen betyder något. Då ett faderskapstest (DNA) redan är gjord, så måste väl rimligen barnets relation till sin pappa och vice versa vara föremål för bedömning. Den relationen måste väl betraktas som seriös?

Vad kan vara mer seriöst?

Punkt 2(3)

Eftersom Daves mamma under perioder mått dåligt och lidit av psykisk sjukdom så har Daves pappa varit den huvudsakliga omvårdnadsföräldern. Han har matat Dave, bytt blöjor på honom, vaggat och sjungit för honom när han skall sova. Omsorg utifrån villkorslös kärlek som alla föräldrar kan känna igen sig i. Daves pappa har i princip skött all så kallad ”markservice” i hushållet ända sedan Dave föddes. Pappans närvaro i familjen är därför naturligtvis helt oumbärligt för pojken.

Ändå anger Migrationsverket som punkt två av tre i sin bedömning att ”Av de intyg som finns ingivna i ärendet framgår dock inte att din sambo, hennes dotter xxxxx eller ert gemensamma barn i dagsläget skulle befinna sig i ett sådant tillstånd att en verkställighet av beslutet om utvisning framstår som orimlig.”

De intyg som verket åsyftar till är intyg från:

1.   Läkarintyg från överläkare vid allmänpsykiatrisk mottagning (gällande Daves mammas tillstånd) Daterad 2012-11-21.

 

2.   Intyg rörande Daves pappa från sektionschef och socialsekreterare vid Socialkontoret i hemkommunen, Sektion för familj, barn och ungdom. Daterad 2012-10-31.

 

3.   Skrivelse från föreståndare på ett familjehem där Daves mamma och stora syster har bott. Daterad 2012-11-15.

 

4.   Skrivelse rörande familjen från Barnhälsovården, daterad 2012-11-07.

Alla intyg och skrivelser talar med stor enighet och utan tvekan om att Daves pappa behövs på plats i familjen för hela familjens väl och ve. Intygen talar vidare om att Daves pappas frånvaro skulle vara förödande för familjen, och att han är sonens primära anknytningsperson.

Verksamhetschefen tillika barnsjuksköterska samt ytterligare en barnsjuksköterska vid Barnhälsovården intygar att: ”Det är därför av största vikt att xxxxx får vara kvar hos sin familj då det annars blir svårt för både barnen och xxxxx” och att ”Det finns en risk för att barnen blir helt föräldralösa”

Överläkaren vid den allmänpsykiatriska kliniken intygar att: ”…..xxxxx båda barn knytit an ordentligt med xxxxx, och konsekvenserna av avbruten anknytningsprocess skulle kunna vara förkrossande för barnet…..”

Hem kommunens sektionschef och soc. sekreterare för familj, barn och ungdom intygar att: ”Helt klart är att xxxxx behövs för att Dave skall få sina behov av omvårdnad tillgodosedda.”

Varför skall svenska myndigheter, läkare och psykologer genom intyg styrka något som sant och verkligt om Migrationsverket sedan, så lättvindigt, kan avfärda just denna sanning som ej styrkt?

Punkt 3(3)

Den tredje punkten av tre som Migrationsverket nämner i sin bedömning att inte ge Daves pappa uppehållstillstånd på grund av anknytning, är ett tillägg till utlänningslagen som trädde i kraft den 1 juli 2010 med just syftet att inte skilja barn från sin förälder. Se i stycket nedan i blå text:

Åtgärder mot familjeseparation inom migrationsområdet
Den 1 juli 2010 trädde ändringar i utlänningslagen i kraft som syftar till att motverka vissa fall av familjeseparation där barn är inblandade.
Ändringarna innebär en ökad fokusering vid beslutsfattandet på de konsekvenser som ett barns separation från en förälder kan få för barnet. Därigenom blir det lättare för föräldrar och barn som redan befinner sig i Sverige att beviljas uppehållstillstånd i de fall det står klart att uppehållstillstånd skulle ha beviljats om prövningen hade gjorts före inresan.

Med nya omständigheter har tillkommit i ett utvisningsärende, om sökanden har en passhandling i original och det står klart att uppehållstillstånd hade beviljats om prövningen hade gjorts före inresan till Sverige, så skall Migrationsverket ta hänsyn till om det finns särskild anledning att inte verkställa ett laga kraft vunnet beslut om utvisning.

Det här tillägget i lagen tycker jag, som lekman, skulle kunna ge ett lagrum för Migrationsverket att undanta just någon som Daves pappa från huvudregeln att sökandet av uppehållstillstånd på grund av anknytning skall ske från hemlandet.
Men istället så lägger verket in den i sin bedömning för sitt negativa beslut och talar samtidigt om att den inte är applicerbar i det här fallet.

Då nya omständigheter gällande anknytning faktiskt har tillkommit i Daves pappas ärende (Daves födelse t.ex.) så kanske Migrationsverket måste skriva något om det nya stycket som finns i utlänningslagen.

Med kravet på passhandling och den spekulativa gissningen om att tillstånd hade beviljats om en prövning hade gjorts innan inresan, så undrar jag vad det nya stycket i utlänningslagen rent praktiskt gör för nytta i strävan efter att inte skilja ett barn från sin förälder och undvika en familjeseparation.

Daves pappa, flydde för sitt liv från Demokratiska Republiken Kongo och kom till Sverige som flykting för att söka skydd. En äkta passhandling i original i händerna på en flykting när denne flyr från sitt hemland, är förenat med livsfara.

Det blir konstigt när Migrationsverket i det här fallet ställer krav som leker med tanken på något som kanske kunde ha hänt i dåtid och som för ärendet in i en låtsasvärld av paragrafer som inte har något med verkligheten att göra.

Om Daves pappa, i sitt hemland, med ett hemlandspass i original, hade kunnat söka anknytning med starka anknytningsskäl till sin familj i Sverige (som inte fanns vid den tidpunkten), innan han flydde för sitt liv därifrån, då hade han nu kunnat, med samma hemlandspass, få söka anknytning till sin familj här i Sverige utan att behöva bli utvisad till sitt hemland?!

Det är inte utan att vi alla som läser beslutet förstår att det nya tillägget i utlänningslaget inte är applicerbart i det här fallet, frågan är när och för vem det någonsin blir applicerbart?

Migrationsverket villkorar användandet av ett verkligt, möjligt och humant undantag i lagen, som syftar till att inte skilja ett barn från sin förälder, med ett overkligt, rent teoretiskt och omöjligt scenario vars konsekvenser är inhumana och som praktiskt skiljer barnet från sin förälder.

Att komma som flykting till Sverige innebär naturligtvis i alla flesta fall att personen tagit sig in i Sverige på annat sätt än att vid gränsen visat upp ett eget hemlandspass i original, det ingår i begreppet ”att vara flykting”.

Migrationsverkets negativa beslut i Daves pappas ansökan om anknytning till sin son och familj i Sverige, går inte att överklaga.

Jag, som svensk medborgare och förälder skäms över det här beslutet.

Vem av oss vill medvetet skilja en 9-mån pojke från sin förälder?
Vad är det för ett system vi har skapat som gör det omöjligt för oss att fatta humana och riktiga beslut i migrationsfrågor?

Vad är det för system som gör det omöjligt för Sverige som nation att göra det som är bäst för barnen?

Varför fungerar inte Barnkonventionens artikel 3 i Utlänningslagen som finns sedan 1997- för att se till barnens bästa?

Jag har jobbat i över 20 år som tolk i lingala i kontakt med samhällets alla olika myndigheter, institutioner, domstolar och statliga verk. Jag har under denna tid sällan upplevt ett så tydligt fall av visad ovilja från en myndighet att uppmärksamma en barnfamiljs rätt till ett värdigt liv.

Familjen ber om hjälp och behöver i nuläget all juridisk rådgivning, media exponering och socialt stöd som vi kan uppbåda. Jag ber dig/er om att, tillsammans med mig, göra det som är rätt och
riktigt, -hjälpa till så att lille Dave får ha kvar sin pappa!

Hör gärna av dig till mig om du kan hjälpa till,

Migrationsverkets beslut finns bifogat som pdf-fil till detta mail.

Tack på förhand,

Mikael Eriksson
tel: 0708-74 24 76
email: zifa_music@hotmail.com

Raise a Hero

Alla hjärtans dag är en strålande uppfinning! Och visst får vi argument som att vi borde visa vår kärlek VARJE DAG, vara snäll mot mor och far inte bara på morsdag och fars dag, uppmärksamma förtryck av kvinnor inte bara på kvinnodagen etc – men världen är ju så full av saker som händer, att jag är övertygad om att temadagar är strålande för att ge ny inspiration, påminna lite om aktuell fråga och kanske ge lite nya verktyg att kunna praktisera det även resten av året!

I våra förskolor och på den nyöppnade primärskolan i Burkina Faso har vi nu sammanlagt 168 barn. Nu denna fantastiska alla hjärtans dag vill vi på Yennenga Progress bjuda in till vårt projekt Raise a Hero! Först till kvarn!

Alla barn har rätt till utbildning enligt Barn-konventionen. Utbildning förändrar radikalt förutsättningarna i livet. Det är hos de allra minsta barnen som vi grundlägger inlärningsförmåga, goda värderingar, miljöhänsyn, demokratiskt tänkande och så vidare! Det är en fantastisk möjlighet och du kan vara med!

Du har chansen att följa ett barn, från förskola och uppåt, i ett av världens fattigaste länder, Burkina Faso. De flesta föräldrarna till barnen är självhushållande bönder och har själva inte möjlighet att betala hela kostnaden för vad barnens skolgång faktiskt kostar. Det är därför din insats är värdefull och så nödvändig.

För ditt bidrag på 200 kr i månaden får barnet gå i en bra skola med väl utvecklad pedagogik med barnets behov i centrum. En undervisning som fokuserar på barnens kreativitet och lust att lära.  Barnet får det skolmaterial det behöver, ett ordentligt lagat mål mat varje dag och färsk frukt. Och så borstar de tänderna varje dag efter maten! Skolan arbetar ständigt med att ta tillvara föräldrarnas engagemang. Vi genomför projekt i och runt skolorna, som kommer hela samhället till godo. Du får här möjlighet att vara med i en spännande process, konkret genom att följa en liten hjälte – ett specifikt barn – hela skolgången och sedan hur länge du vill ;-)

För 200 kr i månaden byggs framtiden.   

Anmäl dig via info@yennengaprogress.se så skickar vi ”Raise a hero-startmaterial” och hjälteskapet är i gång! Du kommer som Action Hero också att tipsas om olika sätt att komma närmare verksamheten. Du kan dessutom engagera dig och dina vänner i specifika projekt runt skolan när du vill det! Det blir alla hjärtans dag hela året runt!

Raise a hero and be one !

David och Goliat

Det lilla afrikanska landet Burkina Faso vann inte Afrikanska mästerskapen i fotboll. Men det tog sig ända till final! Mot Nigeria som är sjukt stort land och dessutom kända för sin fotboll!

Så det burkinska laget les Etalons, mottogs ändå som hjältar när de kom hem igen och det med rätta! Kommentarerna på Facebook var många och glada! De vann inte men fotbollen gav vad fotboll ger när den är som bäst: den väcker även de som säger sig vara ointresserade av fotboll, den förenar och skapar sammanhang, den ger anledning till firande och den visar att ALLT är möjligt!

Hejja les Etalons, som by the way fått namn efter Prinsessan Yennengas häst!

Det välvilliga motståndet

Jag lärde mig ett nytt ord idag: det välvilliga motståndet.

Definitionen är som jag förstår det, människor som vill väl, men attackerar och dömer. Egentligen är de väldigt snäva själva, slår in öppna dörrar och är allt annat än konstruktiva i sina inlägg, men uttrycker en självuppfattning av öppenhet som vi andra ännu inte uppnått…. ;-)

Jag tror att de vill väl, på riktigt, men det bli felriktat så att de bli energitjuvar istället för att skapa positiva förutsättningar för att hitta lösningar.

Världen är komplex. Ibland måste vi generalisera för att ha en utgångspunkt, och med alla tänkande människor, förväntar jag mig att de förstår att det är just en generalisering och INTE hugget i sten något som gäller varje individ.

Vi måste försöka luska i varför världen ibland är knepig, vi måste se att olika reaktionsmönster beror på olika underliggande strukturer i samhället… jag har skrivit exempel på sådant de senaste inläggen här på bloggen. Och som alltid i en komplex värld, finns det inte EN (1) enkel lösning utan vi måste ta tag i det från många olika håll parallellt.

Jag har massa intressant folk runt mig som uttrycker andra åsikter än mig och jag älskar dem! Och förargligt nog kan jag känna mig nästan lite tjurig när de kläcker ur sig något som inte “passar in” i vad jag tänkt, för att ett dygn senare när jag sovit på saken, erkänna och acceptera att det var rätt klyftigt! Och då känner jag mig oändligt glad och är lycklig över att jag blivit lite klokare och fått en ny instinkt!

Sedan finns det de som bara uttrycker andra infallsvinklar men som inte ger något nytt, ingen ny idée, ingen ny kraft, som bara ger illa till mods, och där man känner att man slår huvudet i väggen!

Och som jag också skrivit om här tidigare: Jag har bestämt mig för att testa tesen att lägga fokus på sådana om drar åt samma håll (även om det inte alltid sker genom att vi stryker varandra medhårs ;-) ibland som sagt ovan tar ett dygn innan jag går med på att fortsätta att dra!), för att vi då kommer att lyckas dra rätt långt, istället för att lägga tid och energi åt någon som bara får oss att vilja sätta oss ner och känna oss tömda på kraft.

 

 

Mansnätverk

Jag frågade en man som är aktiv i en mansgrupp, hur han ser på näthatet mot offentliga kvinnor. Han svarade att i ett samhälle av utanförskap så blir det så här. När kvinnor tar mark.

Jag funderar: När kvinnorna ”tar mark” känner sig de tidigare normativa männen utanför. Jag blir lite provocerad av ”offermentaliteten” för dessa STACKARS män, som inte hänger med i utvecklingen.

På samma sätt som kvinnor mår dåligt av att förpassas till en definition av att var söta, små, leende, omhändertagande madonnor, så förstår jag mycket väl om män mår dåligt av grottbjörnsdefinitionen där deras värde går ut på att vara muskulärt stark med ständig erektion!

Skillnaden är att kvinnor aktivt, högljutt, organiserat, påläst, forskande, analyserande i massor av år stött och blött den begränsande definitionen av kvinnlighet som lett till att vi sakta men säkert tar bort massa korkade förlegade normer och myter som begränsar oss.

Problemet med männen är inte att ”kvinnor tar mark” utan att vissa av männen förblir tysta, utåtagerande, inte ser sin egen roll i samhället och samhällets utveckling, inte läser på, inte forskar inåt, inte förstår att män som grupp ses som ett kollektiv och (tyvärr) måste ta ansvar för varandras uppförande, så att de själva kan definiera den normativa manligheten som de så småningom kan vara stolta över.

Det finns nut heads i alla läger, män och kvinnor, det finns psykopater i alla läger, män och kvinnor, det finns elaka i alla läger, män och kvinnor , MEN majoriteten är tack och lov fina människor. Så det är dags att DE skapar normerna! Och det är i pressande situationer och konflikter, i aggression som de begränsande könsrollerna vi konkar runt på poppar upp – som i näthatet.

Let the work begin!

 

Nätkärlek

Jag är så glad för alla män som höjer rösten. För så länge myterna om manligt och kvinnligt lever, så är tystnad att acceptera definitionen. Om jag var man skulle jag bli otroligt förolämpad av dessa myter och definitioner. De är defakto långt ifrån smickrande.

Om jag ska hård dra det, så är jag hellre mjuk och omvårdande än en grottmänniska som inte kan behärska mina drifter, som exempelvis sexualitet och aggressivitet.

Om våldtäkt och övergrepp kan få ”förmildrande omständigheter” efter hur KVINNAN var, ja då har vi ett stort problem! Om jag går naken på gatan, är det ok att våldta mig då? Om jag ler mot dig, är det ok att våldta mig då? Om jag sa något provocerande, är det ok att slå mig då?

Med tanke på alla rapporter om sådana som M-politikern Hanif bali inte kan fokusera på frågan om den framförs av en kvinna, utan då hakar upp sig på kvinnornas yttre och kläder, ja då har ju män definitivt ett stort problem. Hur ska vi kunna ha män på ledande positioner i samhället om de är så primitiva och inte kan varken fokusera eller behärska sig?

Hejja sådana som lyfter frågan som Alexandra Pascalidou och gänget på morgon i P3, och superhejja alla män som ställer sig upp och säger det de flesta vill säga: Vad är det här för skit! Skärp er! Sluta tramsa och ta tag i era egna liv och fatta er roll i samhället!

Det här med mäns näthat mot offentliga kvinnorna om att kvinnorna ska våldtas och mördas, att de är feta och fula… Det är verkligen inte OK. Och de fega krakarna som sitter bakom sina skärmar och skriver dumheter! Man blir ju tokig!

Så fram för kärlek och om du har behov av att skriva elakheter och skit, så gör det i en hederlig dagbok med lås så att omvärlden slipper se dina förpestande ord. Världen behöver postiv energi inte energibovar! Stay out!

Och när du hör, ser, blir varse om någon runt dig som förpestar tillvaron och sprider elakheter, sätt STOP! Säg NEJ, och var tydlig med att detta INTE får ingå i definitionen av manlighet!

Blunda inte för näthatet och all annan skit fegisar och grottmänniskor sprider runt sig!